George Beadle
George Wells Beadle (22 oktober 1903-9 juni 1989) var en amerikansk genetiker.
Han fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Edward Tatum; de delade priset med Joshua Lederberg, som tillsammans med Tatum arbetade med bakteriegenetik.
Beadle och Tatum upptäckte genernas roll i regleringen av cellernas biokemiska syntes.
Beadle och Tatums viktigaste experiment gick ut på att utsätta brödmögelformen Neurospora crassa för röntgenstrålar, vilket orsakade mutationer. I en serie experiment visade de att dessa mutationer orsakade förändringar i specifika enzymer som är involverade i proteinskapande processer. De föreslog en direkt koppling mellan gener och enzymatiska reaktioner, känd som hypotesen "en gen, ett enzym".
Liv och karriär
George Wells Beadle föddes i Wahoo, Nebraska, den 22 oktober 1903. Han var son till jordbrukare; hans föräldrar ägde och drev en gård på 160 000 m2 (40 acre).
George hade kanske själv blivit bonde om inte en av hans lärare hade styrt hans tankar mot vetenskapen och College of Agriculture i Lincoln, Nebraska.
Efter sin examen 1926 arbetade han med hybridvete och Zea mays. År 1931 fick han ett stipendium från National Research Council vid California Institute of Technology i Pasadena, där han stannade från 1931 till 1936. Under denna period fortsatte han sitt arbete med indisk majs och började i samarbete med Dobzhansky och Sturtevant arbeta med crossing-over hos fruktflugan Drosophila melanogaster.
1935 besökte Beadle Paris i sex månader för att arbeta med Boris Ephrussi vid Institut de Biologie physico-chimique. Tillsammans började de studera utvecklingen av ögonpigmentet hos Drosophila, vilket senare ledde till arbetet med biokemin i genetiken hos svampen Neurospora.
1937 utnämndes Beadle till professor i biologi (genetik) vid Stanford University och han stannade där i nio år, där han under större delen av denna period arbetade i samarbete med Tatum.
År 1946 återvände han till California Institute of Technology som professor i biologi och ordförande för biologiavdelningen. Här stannade han till januari 1961, då han valdes till kansler för University of Chicago och hösten samma år till rektor för detta universitet.
George Beadle dog den 9 juni 1989.
Senare arbete
Beadle & Tatums arbete fortsatte senare av E.B. Lewis som arbetade med hur generna styr embryoutvecklingen, och av Phillip Sharp & Richard Roberts som upptäckte introner och RNA-splicing. Alla tre fick Nobelpris för sitt arbete.
År 1977 visade arbete från Sharp- och Robertslaboratorierna att generna i högre organismer är "uppdelade" eller finns i flera olika segment längs DNA-molekylen.
Genens kodande områden är åtskilda av icke-kodande DNA som inte är involverat i proteinuttrycket. De icke-kodande områdena, intronerna, skärs av från mRNA-prekursorerna i en process som kallas "splicing". Den delade genstrukturen visade sig vara gemensam för de flesta eukaryota gener. Av denna anledning gäller inte "en gen - ett enzym" på det enkla sätt som Beadle och Tatum föreslog. Detta beror på att
- Det kan krävas mer än en gen för att bygga ett protein, och
- Många olika gener kan skapas från en mindre uppsättning gener (se antikroppar).
Deras arbete var dock ett stort steg framåt på sin tid.
Frågor och svar
F: Vem är George Wells Beadle?
S: George Wells Beadle var en amerikansk genetiker.
F: Vad fick George Wells Beadle Nobelpriset i fysiologi eller medicin för?
S: George Wells Beadle vann Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Edward Tatum. De delade priset med Joshua Lederberg, som arbetade med Tatum om bakteriegenetik.
F: Vad upptäckte Beadle och Tatum?
S: Beadle och Tatum upptäckte genernas roll i regleringen av den biokemiska syntesen i celler.
F: Vilka var Beadle och Tatums viktigaste experiment?
S: Beadle och Tatums viktigaste experiment gick ut på att exponera brödmögel Neurospora crassa för röntgenstrålar, vilket orsakade mutationer.
F: Vad visade Beadle och Tatum i sina experiment?
S: I en serie experiment visade Beadle och Tatum att mutationer orsakade förändringar i specifika enzymer som är involverade i proteinbildning.
F: Vad föreslog Beadle och Tatum?
S: Beadle och Tatum föreslog en direkt koppling mellan gener och enzymatiska reaktioner, känd som hypotesen "en gen, ett enzym".
F: Vad är hypotesen "en gen, ett enzym"?
S: Hypotesen "en gen, ett enzym" är en direkt koppling mellan gener och enzymatiska reaktioner som föreslogs av Beadle och Tatum i deras experiment.
