Brännskada

En brännskada är en skada på huden eller till och med på köttet. Värme, kyla, elektricitet, kemikalier, friktion eller strålning kan vara orsaken till en brännskada. De flesta brännskador beror på värme från heta vätskor, fasta ämnen eller eld. Även om antalet brännskador är liknande för män och kvinnor skiljer sig de bakomliggande orsakerna ofta åt. Bland kvinnor i vissa områden är risken förknippad med användning av öppna eldar eller osäkra spisar. Bland män är risken relaterad till arbetsmiljön. Alkoholism och rökning är andra riskfaktorer. Brännskador kan också uppstå till följd av självskadebeteende eller våld mellan människor.

Brännskador kan vara mycket allvarliga skador, och i vissa fall kan de till och med leda till döden. Beroende på hur djupt brännskadan går och hur mycket hud som påverkas kan en brännskada vara en medicinsk nödsituation. För barn måste minst fem procent av huden vara påverkad. Vuxna kan tolerera upp till tio procent av den drabbade huden.

Brännskador av en viss omfattning påverkar kroppen som helhet: Vanliga reaktioner är cirkulationschock, systemiskt inflammatoriskt responssyndrom och sepsis.

Orsaker

I USA är nästan åtta av tio brännskador orsakade av eld, lågor eller heta vätskor. De flesta (69 %) brännskador inträffar i hemmet eller på jobbet (9 %), och de flesta är olyckor, 2 % beror på övergrepp av någon annan och 1-2 % på självmordsförsök. Dessa källor kan orsaka inandningsskador på luftvägarna och/eller lungorna, vilket förekommer hos cirka 6 %.

Egenskaper

Brännskadorna är vanligtvis små. De är vanligen grad ett till en mindre grad två. Andra är kraftigare, t.ex. grad 3. Människor kan få kraftigare brännskador av hög värme eller radioaktiva föremål.

Brännskador av första graden

Brännskador av första graden är lindriga och kan botas hemma. De lämnar sällan ärr. En person kan få dem av varmt vatten, en mindre solbränna eller genom att röra vid varm metall. Det orsakar smärta, men endast det översta hudlagret bränns och inga nerver skadas.

Brännskador av andra graden

Brännskador av grad två kan botas hemma, men vissa människor föredrar att ta dem till sjukhuset. Denna grad av brännskada går in i det andra hudlagret.

Brännskador av tredje graden

Brännskador av tredje graden är de allvarligaste brännskadorna som de flesta människor kan överleva. Även om de kan vara allvarliga är risken för dödsfall mycket liten om de behandlas på sjukhus omedelbart. Den bränner genom alla tre hudlagren och lämnar en sårskorpa.

Brännskador av fjärde graden

Denna grad av brännskada går igenom huden och förstör nerverna i närheten. Det finns ingen smärta på platsen för brännskadan av fjärde graden, på grund av att nerverna förstörs, men det kan förekomma enorm smärta i området runt brännskadan. Det är mycket få som överlever det. Det måste behandlas på sjukhus så fort som möjligt om det inträffar och personen fortfarande lever.

Namn	Berörda lager	Utseende	Textur	Sensation	Läkningstid	Komplikationer	Exempel
Ytlig (1:a graden)	Epidermis	Röd utan blåsor	Torka	Smärtsam	5-10 dagar	Upprepade solbrännor ökar risken för hudcancer senare i livet.
Ytlig partiell tjocklek (2:a graden)	Utsträcker sig in i ytlig (papillär) dermis.	Röd med tydliga blåsor. Blanches med tryck	Fuktig	Mycket smärtsamt	2-4 veckor	Lokal infektion/cellulit
Djup partiell tjocklek (2:a graden)	Utsträcker sig in i den djupa (retikulära) läderhuden.	Röd-vit med blodiga blåsor. Mindre blekning.	Fuktig	Smärtsamt vid djupt tryck	4-8 veckor	Ärrbildning, kontrakturer (kan kräva excision och hudtransplantation).
Fullständig tjocklek (3:e graden)	Utsträcker sig genom hela läderhuden	Styv och vit/brun	Torr, läderartad	Smärtfri	Långvarig och ofullständig	Ärrbildning, kontrakturer, amputation
4:e graden	Utsträcker sig genom huden, subkutan vävnad och in i underliggande muskler och ben.	Svart; förkolnat med eschar	Torka	Smärtfri	Kräver excision	Amputation, betydande funktionsnedsättning, eventuell kallbrand och i vissa fall dödsfall.

Lund-Browder-tabell för uppskattning av den totala kroppsytan för brännskador.

Historia

Grottmålningar från mer än 3 500 år sedan dokumenterar brännskador och deras hantering. I de tidigaste egyptiska dokumenten om behandling av brännskador beskrivs förband som framställts med mjölk från mödrar till små pojkar. Edwin Smith Papyrus från 1500 f.Kr. beskriver behandlingar med honung och harts som salva. Många andra behandlingar har använts genom tiderna, bland annat kinesernas användning av teblad som dokumenterats till 600 f.Kr., Hippokrates användning av grisfett och ättika som dokumenterats till 400 f.Kr. och Celsus användning av vin och myrra som dokumenterats till 100 e.Kr. Den franske barberaren och kirurgen Ambroise Paré var den förste som beskrev olika grader av brännskador på 1500-talet. Guillaume Dupuytren utökade dessa grader till sex olika svårighetsgrader 1832.

Det första sjukhuset för behandling av brännskador öppnade 1843 i London, England, och utvecklingen av modern brännskadevård började i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Under första världskriget utvecklade Henry D. Dakin och Alexis Carrel standarder för rengöring och desinfektion av brännskador och sår med hjälp av natriumhypokloritlösningar, vilket minskade dödligheten avsevärt. På 1940-talet insåg man vikten av tidig excision och hudtransplantation, och ungefär samtidigt utvecklades vätskeåterupplivning och formler för att vägleda den. På 1970-talet visade forskare betydelsen av det hypermetabola tillstånd som följer på stora brännskador.

Guillaume Dupuytren (1777-1835) som utvecklade gradklassificeringen av brännskador.