Katatoni innebär att en person är vaken men visar kraftigt nedsatt rörelse- och reaktionsförmåga: personen kan vara stilla, tyst eller ointresserad av omgivningen och endast reagera på smärta eller starka stimuli. Tillståndet kan pågå från timmar till veckor och varierar i svårighetsgrad. Orsaken ligger i nervsystemet; hjärnan och nerverna. Detta problem skrevs första gången om 1874 i Die Katatonie oder das Spannungsirresein av Karl Ludwig Kahlbaum.

Symtom

  • Stupor – passivitet, brist på spontana rörelser och tystnad.
  • Mutism – att inte tala eller bara mycket sparsamt.
  • Negativism – motstånd mot instruktioner eller rörelser utan uppenbar anledning.
  • Katalepsi och waxy flexibility – upprätthållande av ovanliga kroppsställningar eller att kroppsdelen bibehåller position som den försätts i.
  • Posturing – långvariga hivande eller ovanliga kroppsställningar.
  • Mannerismer, stereotypier – upprepade, ofta meningslösa rörelser eller beteenden.
  • Echolali och echopraxi – upprepning av andras ord eller rörelser.
  • Agitation – i vissa fall kan katatoni växla till oförklarlig oro eller aggressivitet.

Orsaker och mekanismer

Katatoni är inte en sjukdom i sig utan ett syndrom som kan uppstå vid flera tillstånd. Vanliga orsaker är:

  • Psykiatriska sjukdomar: bipolär sjukdom, svår depression och i vissa fall schizofreni.
  • Neurologiska sjukdomar: stroke, encefalit, tumörer eller degenerativa sjukdomar.
  • Metabola och systemiska tillstånd: infektioner, elektrolytstörningar, lever- eller njursvikt.
  • Läkemedelsutlöst: exempelvis vissa antipsykotiska läkemedel eller plötslig utsättning av bensodiazepiner.
  • Autoimmuna tillstånd: t.ex. anti-NMDA-receptor-encefalit kan ge katatonilika tillstånd.

Den exakta patofysiologin är inte helt klarlagd, men flera neurotransmittorsystem (GABA, glutamat och dopamin) tycks vara inblandade.

Diagnos

Diagnosen ställs i första hand kliniskt av läkare genom observation av typiska tecken och symtom. Bedömning kan stödjas av standardiserade skattningsskalor, till exempel Bush–Francis Catatonia Rating Scale. För att hitta bakomliggande orsak görs ofta:

  • Blodprover (elektrolyter, infektionstecken, lever- och njurfunktion, toxikologi).
  • CT eller MR av hjärnan vid misstanke om neurologisk orsak.
  • EEG för att utesluta anfallsaktivitet eller encefalopati.
  • Utredning för autoimmuna encefaliter vid misstanke.

Behandling

  • Bensodiazepiner (särskilt lorazepam) är ofta första behandlingsval och kan ge snabb förbättring hos många patienter.
  • Elektrokonvulsiv behandling (ECT) är mycket effektivt vid svår katatoni eller när bensodiazepiner inte hjälper, särskilt vid life‑threatening eller malignt förlopp.
  • Behandling av underliggande orsak – exempelvis antiviraler, antibiotika, korrigering av elektrolytstörningar eller behandling av autoimmun sjukdom.
  • Supportiv vård – vätska, näring, förebyggande av trycksår, trombosprofylax och monitorering av andning och temperatur vid svårare fall.
  • Observera försiktighet med antipsykotika – vissa antipsykotiska läkemedel kan förvärra katatoni eller utlösa neuroleptiskt malign syndrom, därför ska deras användning övervägas noga.

Komplikationer och prognos

Obehandlad katatoni kan leda till allvarliga komplikationer som uttorkning, undernäring, lunginflammation, trycksår, trombos och i värsta fall livshotande tillstånd (malignt katatoni). Prognosen beror på orsaken och hur snabbt behandling sätts in; många förbättras med korrekt behandling, särskilt om underliggande orsak åtgärdas.

När söka vård

Sök akut vård om någon plötsligt blir mycket stel, tyst, orörlig eller visar tecken på nedsatt medvetande, särskilt om personen inte kan äta eller dricka, har hög feber, snabb hjärtfrekvens eller andningssvårigheter. Tidig bedömning och behandling minskar risken för allvarliga komplikationer.