Bipolär sjukdom (manodepressivitet) – definition, symtom och behandling
Lär dig om bipolär sjukdom: tydlig definition, vanliga symtom, diagnos och effektiva behandlingar. Fokus på tidig upptäckt och stöd för bättre livskvalitet.
Bipolär sjukdom (även känd som manodepressivitet) är en psykisk sjukdom där en person har upprepade, långvariga känslor (episoder) av högt (mani) och lågt humör (depression). Den kan förekomma med eller utan cykler av normalt humör, så kallad euthymia. En blandad episod uppstår när både mani och depression förekommer samtidigt.
Typer av bipolär sjukdom
- Bipolär typ I – kännetecknas av fullskaliga maniska episoder som ofta varar minst en vecka eller är så allvarliga att sjukhusvård krävs. Depressiva episoder är vanliga men inte nödvändiga för diagnosen.
- Bipolär typ II – innebär återkommande depressiva episoder och minst en hypoman episod (mildare mani) som varar minst fyra dagar. Hypomani innebär ökad energi och aktivitet men är inte tillräckligt allvarlig för sjukhusvård eller psykos.
- Cyklotymi – långvarig men lindrig svängning mellan hypomana symtom och milda depressiva symtom under minst två år (hos vuxna), men kriterier för full mani eller depression uppfylls inte.
- Andra specificerade/Ospecificerade – varianter som inte helt motsvarar ovan kategorier men som ändå ger betydande funktionsnedsättning.
Vanliga symtom
Symtomen varierar beroende på om personen är i en manisk/hypoman eller depressiv fas. Tidsförloppet och intensiteten skiljer sig mellan individer.
Mani / hypomani
- Onormalt förhöjt eller irritabelt stämningsläge
- Ökad energi, aktivitet och rastlöshet
- Minskad sömnbehov (känner sig pigg efter mycket lite sömn)
- Pratsamhet, snabba tankar och koncentrationssvårigheter
- Ökad målinriktad aktivitet eller riskfyllt beteende (pengaspel, överdrivet sexuellt beteende, impulsiva köp)
- Storhetsidéer eller ökad självkänsla; vid svår mani kan psykos förekomma
Depression
- Bestående nedstämdhet eller håglöshet
- Minskad intresse eller glädje i aktiviteter (anhedoni)
- Trötthet, energibrist och sömnstörningar (sovförändringar)
- Appetitsvängningar och viktförändringar
- Koncentrationssvårigheter, långsammare tal- och rörelsemönster
- Återkommande tankar på död eller självmord
Orsaker och riskfaktorer
- Genetik: ärftlighet är en stark riskfaktor; förekomst i familjen ökar sannolikheten.
- Biologiska faktorer: obalans i signalsubstanser (t.ex. serotoninnivåer, dopamin) och avvikelser i hjärnans nätverk kan spela roll.
- Miljö och livshändelser: stress, trauma, sömnstörningar och missbruk kan utlösa episoder eller förvärra sjukdomen.
- Läkemedel och somatisk sjukdom: vissa mediciner eller kroppsliga sjukdomar kan påverka humöret och utlösa episoder.
Utredning och diagnos
Diagnos ställs av läkare, oftast en psykiater, med hjälp av intervju, beskrivning av tidigare episoder och ibland standardiserade skattningsskalor. Vanliga steg:
- Noggrann sjukdomshistoria och familjehistoria
- Bedömning av risk för självmord och säkerhetsbedömning
- Exkludera andra orsaker (t.ex. sköldkörtelrubbning, droger, läkemedelsbiverkningar) med laboratorietester
- Mood charting (dagbok över humör, sömn och medicinering) för att kartlägga mönster
Behandling
Målet med behandling är att stabilisera humöret, förebygga återfall och förbättra funktion i vardagen. Behandlingen är oftast kombinerad — medicinering tillsammans med psykosociala insatser.
Läkemedel
- Stämningsstabiliserare: lithium är välbeprövat och minskar risken för återinsjuknande och självmord. Regelbundna blodprov krävs för att kontrollera nivåer, njur- och sköldkörtelfunktion.
- Antiepileptika som stämningsstabiliserare: t.ex. valproat, karbamazepin och lamotrigin (lamotrigin är särskilt effektivt för depressiva skov och underhåll).
- Atypiska antipsykotika: t.ex. quetiapin, olanzapin, risperidon och aripiprazol används vid mani, blandade tillstånd och ibland för underhåll.
- Antidepressiva: kan övervägas vid depressiva skov men används ofta tillsammans med en stämningsstabiliserare eftersom de annars kan utlösa mani eller snabba cykler.
- Benzodiazepiner: kortvarigt för sömn- eller ångestlindring i akuta skeden men ej lämpliga som långvarig behandling.
Övriga medicinska insatser
- Elektrisk stimulering (ECT): används vid svår depression eller mani som inte svarar på läkemedel eller vid hög suicidrisk. Kan vara livräddande.
- Akutvård och inläggning: vid svår mani, psykos eller om personen riskerar att skada sig själv eller andra.
Psykoterapi och psykosociala insatser
- Psykopedagogik: information om sjukdomen, läkemedel och varningssignaler, viktigt för att öka följsamhet och självhantering.
- Kognitiv beteendeterapi (KBT): hjälper till att hantera symtom, känna igen varningssignaler och utveckla strategier för återfallsprevention.
- Interpersonal and Social Rhythm Therapy (IPSRT): fokuserar på regelbundna rutiner (sömn, måltider) och relationsproblem som kan utlösa episoder.
- Familjeterapi och stödgrupper: kan förbättra förståelse i familjen och ge praktiskt stöd.
Hantering i vardagen och förebyggande
- Sätt upp regelbundna sömn- och matvanor; undvik sömnbrist.
- Undvik alkohol och narkotika — dessa ökar risken för återfall.
- Lär dig och dina närstående att känna igen tidiga varningssignaler (minskad sömn, ökad impulsivitet, förändrat tänkande) och ha en plan för vad som ska göras.
- Följ upp regelbundet med vårdgivare och ta blodprover vid behov (t.ex. vid lithiumbehandling).
Komplikationer och samsjuklighet
- Ökad risk för självmord jämfört med befolkningen i stort.
- Vanliga samsjukligheter är ångeststörningar, substansbrukssjukdomar och vissa kroniska somatiska sjukdomar.
- Långvarig sjukdom kan påverka arbete, relationer och kognitiva funktioner.
Prognos
Med rätt behandling kan många med bipolär sjukdom leva stabilare liv och minska frekvensen och svårighetsgraden av episoder. Tidig diagnos, medicinsk behandling och psykosocialt stöd förbättrar prognosen. Sjukdomen är ofta kronisk och kräver ofta långtidsuppföljning och regelbunden behandling för att förebygga återfall.
När söka vård
- Vid kraftiga humörsvängningar som påverkar förmågan att fungera i vardagen
- Vid tecken på mani som riskfyllt eller farligt beteende
- Vid depression med självmordstankar eller självskadebeteende
- Vid misstanke om bipolär sjukdom hos en närstående
Om du eller någon du känner har symtom som stämmer överens med bipolär sjukdom är det viktigt att söka professionell bedömning. Tidig hjälp kan minska lidande och förbättra livskvaliteten.
Georg Cantor, en berömd matematiker från 1800-talet, led av depression från 1884 till slutet av sitt liv. Vissa har föreslagit att dessa problem kan ha varit episoder av bipolär sjukdom.
Symtom
"Bipolär" betyder bokstavligen "två poler" eller två ytterligheter i hur mycket energi hjärnan har. Ibland kan en person uppleva något som kallas mani. Mani är när en persons hjärna går in i ett tillstånd av hög energi. När man är i ett tillstånd med hög energi kan mani orsaka extrema känslor som panikattacker eller extrem lycka som eufori. Denna känsla följs ofta av en period av depression, som är ett lågenergitillstånd. En person som är deprimerad kan uppträda ledsamt eller hopplöst. Personer med bipolär sjukdom växlar mellan dessa två tillstånd.
Mania
Människor som befinner sig i ett maniskt tillstånd är ofta överdrivet självsäkra och mycket optimistiska. Detta kan få dem att ta stora risker och göra saker som inte är normala för dem att göra. Maniska episoder varar i minst en vecka, men kan vara så länge som tre till sex månader. De följs vanligtvis av en depressiv episod. En person som är manisk kan prata mycket snabbt utan pauser, ha tankar som förändras mycket snabbt eller agera utan att tänka. De kan också drabbas av psykos, där de inte kan avgöra vad som är verkligt och vad som inte är det. De kan tro att de är ostoppbara eller att de är på ett uppdrag för Gud. Manin kan bli så allvarlig att den kan påverka personens förmåga att arbeta eller interagera med andra. Varje person är annorlunda, så det är viktigt att komma ihåg att dessa saker inte händer alla personer med bipolär sjukdom.
Hypomani
Hypomani är en mindre extrem version av mani. Den som är hypomanisk har symtom som liknar dem som mani. De kan ha ökad energi och kan förneka att något är fel. En hypoman episod kan pågå från några dagar till några månader.
Depression
Människor som befinner sig i ett depressivt tillstånd är ofta ledsna och pessimistiska. De kan förlora intresset för aktiviteter som de vanligtvis gillar eller bli isolerade och ensamma. Andra symtom är ångest, hopplöshet, förändringar i sömnen och självmordstankar. En depressiv episod kan pågå från några veckor till flera månader. När bipolär sjukdom utvecklas i unga år är de första episoderna vanligtvis depressiva. Eftersom det krävs en manisk eller hypomanisk episod för att diagnostisera bipolär sjukdom diagnostiseras vissa personer först med en svår depression.
Diagnos
Bipolär sjukdom är en sjukdom som kan visa sig på olika sätt. Den diagnostiseras ofta hos ungdomar eller unga vuxna. Några subtyper har identifierats; dessa subtyper beskriver främst karaktären på sjukdomens "episoder":
- Bipolär I-syndrom: En person med bipolär I-störning har haft minst en manisk episod. Depressiva episoder förekommer också hos personer med bipolär I, men krävs inte för att diagnosen ska kunna ställas.
- Bipolär II-syndrom: En person med bipolär II-störning har inte haft några maniska episoder, men minst en hypomanisk episod. De har också haft minst en större depressiv episod.
- Cyklotymi: En person med cyklotymi har haft både hypomana och depressiva känslor. Dessa känslor av depression är inte tillräckligt extrema för att betraktas som en depressiv episod.
Orsaker
Den exakta orsaken till bipolär sjukdom är okänd. Man uppskattar att det finns en 71-procentig risk för att bipolär sjukdom överförs från förälder till barn. Om en enäggstvilling har bipolär sjukdom finns det en 40-70 procents chans att den andra utvecklar bipolär sjukdom under sin livstid. MRI-studier har visat att vissa delar av hjärnan som ansvarar för humörreglering är större hos bipolära patienter. Det är också möjligt att bipolär sjukdom utvecklas efter en stroke, en hjärnskada eller vissa infektioner.
Behandling
Liksom de flesta psykiska sjukdomar finns det sätt att behandla bipolär sjukdom. Det vanligaste sättet att behandla bipolär sjukdom är att använda läkemedel som kallas stämningsstabiliserande medel. Dessa läkemedel förebygger och kontrollerar maniska och depressiva episoder. En av de vanligaste stämningsstabiliserarna är litium. Terapi kan också användas för att kontrollera symtomen. Samma behandlingar och läkemedel fungerar inte för alla, och det är inte ovanligt att symtomen återkommer om man slutar med medicineringen. Saker som detta kan göra bipolär sjukdom till en svår sjukdom att leva med, men att utbilda patienterna om den gör det lättare. Ibland behöver människor behandlas mot sin vilja. Patienter kan tänka på eller ha försökt begå självmord, eller så kan de vara oförmögna att se sin situation på rätt sätt. I många fall hjälper det att lära människor om deras sjukdom. När de har gått igenom sjukdomens faser några gånger ser de ofta att behandlingen kan göra deras liv lättare.
Ljusterapi är en av flera metoder för att behandla bipolär sjukdom.
Frågor och svar
F: Vad är bipolär sjukdom?
S: Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som kännetecknas av upprepade och långvariga episoder av hög och låg sinnesstämning, så kallad mani respektive depression.
F: Vilka är de två typerna av humörsvängningar som förknippas med bipolär sjukdom?
S: De två typer av humörsvängningar som förknippas med bipolär sjukdom är mani, som kännetecknas av hög sinnesstämning och hyperaktivitet, och depression, som kännetecknas av låg sinnesstämning och brist på intresse eller energi.
F: Kan en person med bipolär sjukdom ha normala humörcykler?
S: Ja, en person med bipolär sjukdom kan ha normala humörcykler, s.k. euthymi, som inträffar mellan episoder av mani och depression.
F: Vad är en blandad episod vid bipolär sjukdom?
S: En blandad episod kännetecknas av att både mani och depression förekommer samtidigt.
F: Går bipolär sjukdom att behandla?
S: Ja, bipolär sjukdom kan behandlas med läkemedel, terapi och livsstilsförändringar.
F: Vilka är de vanligaste läkemedlen som används för att behandla bipolär sjukdom?
S: De vanligaste läkemedlen som används för att behandla bipolär sjukdom inkluderar stämningsstabiliserare, antipsykotika och antidepressiva medel.
F: Kan livsstilsförändringar hjälpa till att hantera symtom på bipolär sjukdom?
S: Ja, livsstilsförändringar som regelbunden motion, en hälsosam kost och stresshanteringstekniker kan hjälpa till att hantera symtom på bipolär sjukdom.
Sök