Kinesiska ortnamn
Kinesiska ortnamn är namn på platser i Kina. Eftersom det kinesiska språket inte har haft något slags fonetiskt alfabet förrän för några hundra år sedan (jämfört med de tusentals år som de kinesiska tecknen har använts) har det funnits en hel del förvirring när det gäller att namnge platser på kinesiska. Eftersom kinesiska tecken är ett logografiskt skriftsystem, vilket innebär att skriften främst visar ordets betydelse snarare än dess uttal, kan det användas för att skriva ner ord på många olika språk. Dessutom är det kinesiska språket inte ett enhetligt språk, utan en hel gren av den kinesisk-tibetanska språkfamiljen. Många av de kinesiska språken eller dialekterna är ömsesidigt obegripliga, vilket innebär att en talare av ett språk eller en dialekt inte kan förstå en talare av ett annat språk eller en annan dialekt om inte någon av dem redan kände till den andres språk eller dialekt. Mandarin och kantonesiska är till exempel båda dialekter av kinesiska, men de skiljer sig så mycket från varandra att deras talare inte kan förstå varandra om inte minst en talare kan båda. Därför kan det vara en utmaning att veta vilken talad dialekt man ska använda när man skriver ut namnet i det romerska alfabetet, som är ett fonetiskt skriftsystem och inte ett logografiskt,. Medan stadens namn till exempel skrivs som 北京 på kinesiska heter den Běijīng på mandarin och Bak1 Ging1 på kantonesiska.
På det kinesiska fastlandet är de flesta ortnamn på mandarin-kinesiska, som är landets officiella språk. Även om ljuden i mandarin-kinesiskan inte har ändrats på länge fanns det många olika sätt att skriva kinesiska ortnamn på mandarin med hjälp av det romerska alfabetet, eller många olika typer av romaniseringar. Detta skapade en hel del förvirring och felaktig information för icke-kinesisktalande om vad man ska kalla kinesiska ortnamn. Peking stavades till exempel Peking, Nanjing kallades Nanking, Tianjin stavades Tiantsin och Qingdao stavades Tsingtao. Dessa många stavningssystem skapade förvirring bland icke-kinesisktalande och därför slutade det med att de namn som talare av andra språk kallade ortnamn lät väldigt annorlunda än mandarin-kinesiska. För att lära människor att uttala mandarin-kinesiska korrekt, både för fastlandskineser och icke-kineser, gjorde det kinesiska kommunistpartiet Hanyu Pinyin till den enda accepterade romaniseringen i officiellt bruk och förbjöd alla andra romaniseringar i officiellt bruk i fastlandskina. Peking blev Peking, Nanking blev Nanjing, Tiantsin blev Tianjin och Tsingtao blev Qingdao. Även om uttalet av dessa ortnamn förblev detsamma på mandarin, gjorde detta det möjligt för icke-kinesisktalande, särskilt engelsktalande, att uttala kinesiska ortnamn mycket mer exakt enligt deras mandarinuttal.
I de autonoma regionerna, platser i Kina där vissa minoritetsgrupper utgör en stor del av befolkningen, ändrades dock många ortnamn tillbaka från kinesiska till de lokala språken för att representera de lokala språken. Till exempel ändrades staden Dihua (迪化) tillbaka till Urumqi, som är stadens namn på det lokala uiguriska språket, efter att den autonoma regionen Xinjiang Uyghur bildats.
I Taiwan, där mandarin-kinesiska också är det officiella språket, är stavningen av ortnamn ofta inkonsekvent. Namnen på taiwanesiska städer är vanligtvis i kinesiskpostromanisering. Därför stavas städerna Taipei, Kaohsiung och Taichung i stället för Taibei, Gaoxiong och Taizhong, vilket är hur de skulle stavas på Hanyu Pinyin. Detta beror på att många taiwaneser ogillar att använda Hanyu Pinyin (även om det är standardromaniseringen av mandarin-kinesiska i hela världen) eftersom det skapades av det kinesiska kommunistpartiet, som många taiwaneser inte gillar. Medan de flesta namn på gator, distrikt och tunnelbanestationer i städer i norra Taiwan är på Hanyu Pinyin (eftersom Hanyu Pinyin i allmänhet är mer accepterat i norr), använder städer i södra Taiwan många olika stavningssystem helt enkelt för att inte använda Hanyu Pinyin. I flera fall kan exakt samma gata stavas på flera olika sätt. I Banqiao stavas till exempel Xinzhan Road (新站路) "Shinjann Rd." på en delsträcka och "Sin Jhan Rd." på en annan.
Frågor och svar
F: Vad är den största skillnaden mellan kinesiska tecken och ett fonetiskt alfabet?
S: Kinesiska tecken är ett logografiskt skriftsystem, vilket innebär att skriften huvudsakligen visar ordets betydelse snarare än dess uttal. Ett fonetiskt alfabet är ett skriftsystem som använder symboler för att representera ljud, så det kan användas för att skriva ner ord på många olika språk.
F: På vilket sätt skapar detta förvirring när man namnger platser i Kina?
S: Eftersom det inte har funnits något fonetiskt alfabet på tusentals år kan det vara svårt att veta vilken talad dialekt man ska använda när man skriver ut namnet i det romerska alfabetet (ett fonetiskt skriftsystem). Detta har skapat en hel del förvirring och felaktig information för icke-kinesisktalande om vad man ska kalla kinesiska ortnamn.
Fråga: Vad gjorde det kinesiska kommunistpartiet för att hjälpa till med detta problem?
S: Det kinesiska kommunistpartiet gjorde Hanyu Pinyin till den enda accepterade romaniseringen i officiellt bruk och förbjöd alla andra romaniseringar i officiellt bruk på det kinesiska fastlandet. Detta gjorde det möjligt för icke-kinesisktalande, särskilt engelsktalande, att uttala kinesiska ortnamn mycket mer korrekt enligt deras mandarinuttal.
F: Hur hanterar autonoma regioner ortnamn på ett annat sätt än det kinesiska fastlandet?
S: I autonoma regioner, platser i Kina där vissa minoritetsgrupper utgör en stor del av regionens befolkning, ändrades många ortnamn tillbaka från kinesiska till de lokala språken för att representera de lokala språken. Till exempel ändrades Dihua (迪化) tillbaka till Urumqi, som är dess namn på uiguriska, efter att den autonoma regionen Xinjiang Uyghur bildats.
F: Hur stavas taiwanesiska städer vanligtvis?
S: Namnen på taiwanesiska städer stavas vanligen med kinesisk postromanisering i stället för Hanyu Pinyin, som är allmänt accepterat världen över som standardromanisering av mandarin-kinesiska. Detta beror på att många taiwaneser ogillar att använda Hanyu Pinyin eftersom det skapades av det kinesiska kommunistpartiet som de inte gillar.
F: Vilken typ av inkonsekvens i stavningen förekommer i Taiwan?
S: I städer i norra Taiwan skrivs de flesta namn på gator, stadsdelar och tunnelbanestationer med Hanyu Pinyin, medan städer längre söderut inte använder något särskilt stavningssystem, utan helt enkelt inte använder Hanyu Pinyin, vilket leder till flera olika stavningar för en gata eller ett stadsdel - till exempel "Shinjann Rd." och "Sin Jhan Rd." för Xinzhan Road (新站路) som ligger i staden Banqiao.
