Chiton | marina mollusker av varierande storlek i klassen Polyplacophora

Beskrivning

Polyplacophora betyder "många plattor". Plattorna syftar på skalet, som består av aragonit, ett kalciumkarbonatmineral. Skalet är ganska flexibelt, och chitonen kan till och med rulla ihop sig till en boll. Chiton har åtta plattor, och under plattorna finns en muskulös fot som förflyttar chiton över stenar och andra strukturer, både i och utanför vattnet. Den har också en tungformad struktur som kallas radula, som har många rader med 17 tänder vardera. Vissa använder den för att skrapa alger från stenar, medan andra är köttätande och fångar små zooplankton och andra små djur som lever i grunt vatten.

Kotletter kan vara mindre än en centimeter långa eller upp till en meter långa. De finns i många olika färger: svart, röd, rosa och till och med blå. Skalet kan vara glänsande eller matt, slätt, hårigt, fjällande eller taggigt beroende på art.

Anatomi

Om man plockar upp en chiton och vänder på den finns det varken ögon, ben eller armar. Det skulle bara finnas en bred fot med en radula som den använder för att skrapa ytor. Dess mantel ligger precis under skalet, och den nedersta delen av manteln kommer ut under skalets kant för att hjälpa foten att greppa de ytor som den klamrar sig fast vid eller glider på. Den del av manteln som sticker ut kallas girdle. Liksom hos månsnäckan kan garnityret sträcka sig ut över den nedre delen av skalet och täcka den nedre halvan av chiton.

 
Undersidan av gumboot chiton, Cryptochiton stelleri, som visar foten i mitten, omgiven av manteln. Munnen syns till vänster om foten. Det är mycket svårt att se undersidan av en chiton eftersom de klamrar sig så hårt fast vid stenar och även kan rulla ihop sig till en boll.  

Vanor

De flesta chitons är nattaktiva, så de äter på natten och gömmer sig under stenar på dagen. Deras huvudsakliga livsmiljö är den intertidala zonen. De lever på hårda ytor, t.ex. på eller under stenar eller i klippsprickor. Vissa arter lever ganska högt upp i den intertidala zonen och är exponerade för luft och ljus under långa perioder. Andra lever under ytan. Några få arter lever på djupt vatten, så djupt som 6 000 meter.

 
Två chitons på en klippa vid högvatten i Guadeloupe.  

Evolutionärt ursprung

Chitons har ett relativt bra fossilregister, som sträcker sig 400 miljoner år tillbaka till devontiden. Innan dess har vissa organismer tolkats (preliminärt) som stamgruppens polyplacophora.

Kimberella och Wiwaxia från prekambriska och kambrium kan vara släkt med de gamla polyplacophora. Matthevia är en senkambrisk polyplacophoran som bevarats som enskilda spetsiga ventiler och som ibland anses vara en chiton. Polyplacophoranerna kan ha bildats när en avvikande monoplacophoran föddes med flera förkalkningscentra i stället för det vanliga en. Urvalet verkade på de resulterande koniska skalen så att de bildade ett skyddande pansar som överlappade varandra. Deras ursprungliga kottar är homologa med spetsarna på plattorna hos moderna chitoner.

 
Separata plattor från Matthevia, en senkambrisk polyplacophoran från södra House Range, Utah. + ett amerikanskt mynt på en cent för storlek