Chiton (Polyplacophora) — allt om dessa marina blötdjur och arter

Upptäck chitons (Polyplacophora) — marina blötdjur, deras biologi, 940 levande arter, fossilhistoria och artrikedom. Guide för forskare och naturintresserade.

Chitons är marina blötdjur av varierande storlek i klassen Polyplacophora, tidigare känd som Amphineura. Det finns cirka 940 bevarade och 430 fossila arter.

Utseende och anatomi

Chitons har ett karakteristiskt utseende med åtta sammanlänkade skalplattor (valva) som ligger i rad längs ryggen. Plattorna är omslutna av en mjuk mantelbård eller girdle som ofta är taggig, fjällig eller täckt av små sköldar och kan ha olika färger och mönster som hjälper till med kamouflage.

• Storlek: Varierar från några millimeter till uppemot 30 cm för de största arterna, t.ex. den stora Stilla havsarten ofta kallad giant Pacific chiton.
• Radula: Chitons har en speciell raspformad tunga (radula) med tänder som i många arter är förkalkade med järnmineraler (bl.a. magnetit) vilket gör dem mycket slitstarka för att skrapa alger och annan föda från hårda underlag.
• Muskelband och fäste: Den stora foten på undersidan fungerar för att suga fast djuret mot sten och andra ytor, vilket ger skydd mot vågor och predatorer.

Skal och mantelbård

De åtta plattorna är artikulerade så att chitons kan böja sig både längs och tvärs över underlaget, vilket är viktigt när de kryper över ojämna stenar. Plattornas mönster och perifera ornament kan användas för artbestämning. Mantelbården kan bära taggar, borst eller fjäll och fungerar både som extra skydd och som kamouflage.

Föda och beteende

Chitons är främst grazer som skrapar på alger, mikroalger och biofilm med radulan. Vissa arter äter också svampliknande organismer eller dött organiskt material. Många chitons visar ett tydligt nattligt beteende — de gömmer sig i sprickor eller under stenar under dagtid och söker föda kvällstid.

Några intressanta beteenden:

• Vissa arter visar homing-beteende: de återvänder till samma "hemplätt" efter födosök.
• De kan fästa mycket tätt mot substratet och är svåra att avlägsna av både havsvågor och rovdjur.

Fortplantning och utveckling

De flesta chitons är tvåkönade (gonokoristiska) och släpper ut ägg och spermier i vattnet för yttre befruktning. Efter befruktningen utvecklas ofta en planktonisk larvform, en trokofor, som senare genomgår metamorfos till en ung chiton. Hos vissa arter finns också indirekt utveckling eller mer skyddade utvecklingssätt, där äggen ruvas eller hålls kvar av föräldern tills larverna är mera utvecklade.

Utbredning och mångfald

Chitons finns i alla världshav, från intertidalzoner och steniga kustband till subtidala områden och djupare havsmiljöer. De är särskilt vanliga i stenrika intertidalområden där alger växer rikligt.

• Taxonomi: Klassen Polyplacophora delas grovt i grupper som Lepidopleurida och Chitonida, med många familjer och släkten under dessa ordningar.
• Arter: Några kända arter inkluderar Cryptochiton stelleri (stor, nordlig art), Katharina tunicata och flera arter i släkten som Mopalia och Chiton.

Fossil och evolution

Chitons har en lång fossilhistorik och deras släktskap med andra blötdjur visar en lång utvecklingslinje. Det finns ett omfattande fossilmaterial som sträcker sig tillbaka till paleozoikum, och flera fossila arter visar variation i skalplattornas form och ornamentering. Det fossila materialet hjälper forskare att förstå hur artmångfalden och morfologin har förändrats genom geologisk tid.

Samhällsroll och hot

Som grazers spelar chitons en viktig roll i kustekosystemen genom att reglera algtäcket och bidra till substratets biologiska hållbarhet. De är föda åt olika rovdjur som sjöstjärnor, fiskar, fåglar och vissa kräftdjur.

Hot mot chitons inkluderar:

• Förlust av habitat genom kustutveckling
• Föroreningar och eutrofiering som förändrar algsamhällen
• Kollektivt insamlande för vetenskap eller dekorativt bruk i lokala områden

Intressanta fakta

• Radulans tänder kan innehålla järnmineraler som ger tänderna extrem hållfasthet — ett exempel på biologisk förstärkning med mineraler.
• Många chitons har utpräglat kamouflage och kan nästan smälta in i stenytor tack vare färger och mönster på mantelbården.
• Vissa arter är indikatorer på god miljökvalitet i intertidalzoner.

Hur man observerar och identifierar chitons

När du observerar chitons i naturen — t.ex. vid tidevattenpooler — respektera djuren och deras habitat. Titta snarare än att plocka upp, och om du måste flytta en chiton för närmare undersökning, lägg tillbaka den på samma plats med samma orientation för att minska stress och risken för att den fastnar i fel mikrohabitat.

För artbestämning används ofta:

• Antal och utseende på skalplattornas ornament
• Utseendet på mantelbården: taggar, färg, textur
• Radulans morfologi (ofta kräver mikroskop)

Sammanfattningsvis är chitons fascinerande och viktiga komponenter i många marina ekosystem. Deras unika byggnad med åtta skalplattor, specialiserade radula och anpassningar till livet på hårda ytor gör dem till intressanta studier för både amatörer och forskare.

Beskrivning

Polyplacophora betyder "många plattor". Plattorna syftar på skalet, som består av aragonit, ett kalciumkarbonatmineral. Skalet är ganska flexibelt, och chitonen kan till och med rulla ihop sig till en boll. Chiton har åtta plattor, och under plattorna finns en muskulös fot som förflyttar chiton över stenar och andra strukturer, både i och utanför vattnet. Den har också en tungformad struktur som kallas radula, som har många rader med 17 tänder vardera. Vissa använder den för att skrapa alger från stenar, medan andra är köttätande och fångar små zooplankton och andra små djur som lever i grunt vatten.

Kotletter kan vara mindre än en centimeter långa eller upp till en meter långa. De finns i många olika färger: svart, röd, rosa och till och med blå. Skalet kan vara glänsande eller matt, slätt, hårigt, fjällande eller taggigt beroende på art.

Anatomi

Om man plockar upp en chiton och vänder på den finns det varken ögon, ben eller armar. Det skulle bara finnas en bred fot med en radula som den använder för att skrapa ytor. Dess mantel ligger precis under skalet, och den nedersta delen av manteln kommer ut under skalets kant för att hjälpa foten att greppa de ytor som den klamrar sig fast vid eller glider på. Den del av manteln som sticker ut kallas girdle. Liksom hos månsnäckan kan garnityret sträcka sig ut över den nedre delen av skalet och täcka den nedre halvan av chiton.

 
Undersidan av gumboot chiton, Cryptochiton stelleri, som visar foten i mitten, omgiven av manteln. Munnen syns till vänster om foten. Det är mycket svårt att se undersidan av en chiton eftersom de klamrar sig så hårt fast vid stenar och även kan rulla ihop sig till en boll.  

Vanor

De flesta chitons är nattaktiva, så de äter på natten och gömmer sig under stenar på dagen. Deras huvudsakliga livsmiljö är den intertidala zonen. De lever på hårda ytor, t.ex. på eller under stenar eller i klippsprickor. Vissa arter lever ganska högt upp i den intertidala zonen och är exponerade för luft och ljus under långa perioder. Andra lever under ytan. Några få arter lever på djupt vatten, så djupt som 6 000 meter.

 
Två chitons på en klippa vid högvatten i Guadeloupe.  

Evolutionärt ursprung

Chitons har ett relativt bra fossilregister, som sträcker sig 400 miljoner år tillbaka till devontiden. Innan dess har vissa organismer tolkats (preliminärt) som stamgruppens polyplacophora.

Kimberella och Wiwaxia från prekambriska och kambrium kan vara släkt med de gamla polyplacophora. Matthevia är en senkambrisk polyplacophoran som bevarats som enskilda spetsiga ventiler och som ibland anses vara en chiton. Polyplacophoranerna kan ha bildats när en avvikande monoplacophoran föddes med flera förkalkningscentra i stället för det vanliga en. Urvalet verkade på de resulterande koniska skalen så att de bildade ett skyddande pansar som överlappade varandra. Deras ursprungliga kottar är homologa med spetsarna på plattorna hos moderna chitoner.

 
Separata plattor från Matthevia, en senkambrisk polyplacophoran från södra House Range, Utah. + ett amerikanskt mynt på en cent för storlek  

Frågor och svar

F: Vad är en chiton?

F: Hur många bevarade och fossila arter av chiton finns det?

Fråga: Vad var det tidigare namnet på klassen Polyplacophora?

F: Är alla chitoner lika stora?

F: Var bor chitonerna?

Sök med bokstav