Cikador är insekter i ordningen Hemiptera och familjen Cicadidae — alltså en sorts insekter med sugrörsliknande mundelar som suger växtsaft. De är kända för sin relativt stora kroppsstorlek, tydliga vingar och det karakteristiska höga surrandet från hanarna.

Utseende och läte

Cikador kan vara gröna, svarta eller ha andra färger och mönster beroende på art. De har två par genomskinliga, membranösa vingar och stora ögon på sidorna av huvudet. Hos hanarna sitter speciella muskulära ljudorgan — tymbaler — på buksidan som de spänner och släpper för att frambringa ljudet. Lätena kan vara mycket höga och hörs på långt håll; vissa arter når ljudnivåer kring 100–120 dB.

Livscykel

Cikador har ofullständig förvandling (hemimetaboli): de går från ägg → nymf → vuxen (imago), utan puppa. En typisk livscykel ser ut så här:

  • Efter parning skär honan med sin äggledare ofta en spricka i en trädgren och lägger sina ägg där.
  • Äggen kläcks och de små nymferna faller till marken, gräver ner sig och suger växtsaft från rötter under jord.
  • Nymfstadiet kan vara mycket långt: för vissa arter tar utvecklingen flera år (de så kallade periodiska cikadorna i Nordamerika har exempelvis 13- eller 17-års cykler), medan andra arter återkommer årligen.
  • När nymferna är mogna kommer de upp ur marken, klättrar upp på vegetation och genomgår sin sista hudömsning till vingförsedda vuxna.

Föda och beteende

Cikador lever av xylemvätska (rent vatten med upplösta mineraler) som de suger upp med sina specialiserade mundelar. Eftersom xylem är näringsfattigt måste de suga stora mängder vätska för att få tillräckligt med energi.

Läte och parning: Det bullriga surrandet kommer främst från hanarna som försöker locka honor med sina tymbaler. Honor saknar vanligtvis tymbaler och kan inte återskapa samma surr; vissa honor kommunicerar dock med klickande ljud eller vingrörelser. När honan hör en lämplig hanne söker hon upp honom för parning.

Bett mot människor: Vuxna cikador brukar inte bita människor. De är inte intresserade av att bita eller sticka och saknar aggressiva försvar mot människor, även om de tekniskt sett kan sticka med sin sugsnabel om de hålls felaktigt.

Ekologi, fiender och nytta

Cikador finns i tempererade till tropiska klimat och har viktiga ekologiska roller: de bidrar till näringscykler genom att frigöra stora mängder biomassa vid massutbrott, deras nymfer förbättrar jordstruktur när de gräver, och de utgör föda för många rovdjur (fåglar, fladdermöss, spindlar och vissa getingar, bland andra).

Trots att de ibland felaktigt kallas för gräshoppor är cikador inte besläktade med riktiga gräshoppor (som hör till ordningen Orthoptera). Cikador är däremot närmare besläktade med bladhoppor och spottloskor inom Hemiptera.

Cikador och människor

  • Ätbarhet: I vissa kulturer uppskattas cikador som föda — de kan friteras eller rostas och äts bland annat i delar av Kina och av olika ursprungsbefolkningar i andra regioner.
  • Störning: Stora bestånd kan bli störande på grund av ljudnivån och mängden avfall från tomma exuvier (ömsade skinn). Men skador på träd är oftast begränsade; honornas äggläggning kan skada unga grenar om populationspressen är mycket hög.
  • Bevarande: De flesta cikadarter är inte hotade, men habitatförlust och förändringar i landskapet kan påverka lokala populationer.

Sammanfattningsvis är cikador fascinerande insekter med en speciell livscykel, högljudda hannar och en viktig roll i ekosystemet. De är inte gräshoppor, lever mestadels som jordlevande nymfer under många år och återvänder som vuxna för att para sig och fullfölja artens kretslopp.