FN:s konvention mot tortyr – definition, syfte och fakultativt protokoll
Konventionen mot tortyr är ett fördrag om internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter som skapades av FN den 10 december 1984 och som förbjuder alla former av tortyr, grym, omänsklig och förnedrande bestraffning eller behandling som skadar personens värdighet. Konventionen trädde i kraft den 26 juni 1987.
Konventionen har också ett fakultativt protokoll som gör det möjligt för den internationella organisationen för mänskliga rättigheter att undersöka fängelser i ett land som ratificerat protokollet för att ta reda på om det förekommer tortyr eller omänsklig behandling eller bestraffning som är förbjuden enligt konventionen.
Definition och räckvidd
Tortyr definieras i konventionens artikel 1 som varje handling genom vilken svår fysisk eller psykisk smärta eller lidande medvetet tillförs en person i syfte att exempelvis få information eller ett erkännande, bestraffa, skrämma eller diskriminera — när handlingen utförs av eller med samtycke från en offentlig tjänsteman eller någon som agerar i officiell egenskap. Konventionen utesluter uttryckligen smärta som enbart är en följd av lagliga straffåtgärder eller annan legitim disciplinär åtgärd.
Staters skyldigheter
Konventionen ålägger stater en rad bindande skyldigheter för att förebygga och bekämpa tortyr. Bland de viktigaste punkterna finns:
- Förbudet är absolut: tortyr får aldrig användas och tillåts inte under några omständigheter, inte ens i krig, undantagstillstånd eller hot mot nationell säkerhet.
- Kriminalisering: stater måste införa effektiva straffbestämmelser för tortyr i sin nationella lagstiftning.
- Utrese och åtalsplikt: misstankar om tortyr ska utredas noggrant, och ansvariga ska lagföras.
- Skydd mot utlämning (non-refoulement): en stat får inte utlämna en person till en annan stat där det finns reell risk för att personen blir torterad.
- Reparation och kompensation: offer har rätt till ersättning, rehabilitering och andra lämpliga rättsmedel.
- Förebyggande åtgärder: utbildning av personal, tillgång till rättsligt biträde, oberoende inspektioner av frihetsberövanden och registrering av vård och behandling av intagna.
Övervakning och klagomål
Konventionen inrättar Kommittén mot tortyr (Committee Against Torture, CAT), ett oberoende organ som övervakar genomförandet av konventionen. Stater som ratificerat konventionen ska regelbundet lämna skriftliga rapporter om vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla sina åtaganden. Kommittén prövar dessa rapporter, avger rekommendationer och kan ställa frågor till statspartierna.
Vidare innehåller konventionen en möjlighet för enskilda att framställa klagomål till Kommittén (artikel 22), förutsatt att den berörda staten har godkänt denna s.k. individuella klagomekanism. Kommittén kan också ta upp mellanstatliga klagomål om de berörda staterna accepterat det.
Fakultativt protokoll (OPCAT) och förebyggande mekanismer
Det fakultativa protokollet till konventionen (ofta kallat OPCAT) fokuserar på förebyggande. Det ger internationella mekanismer rätt att göra regelbundna, oannonserade besök i frihetsbegränsande institutioner för att bedöma och förebygga tortyr och annan illabehandling. Protokollet har också som krav att stater upprättar nationella förebyggande mekanismer (NPM) som regelbundet inspekterar fängelser, vårdinrättningar och andra platser där personer hålls i förvar.
Genomförande i nationell rätt och praktisk betydelse
För att konventionens mål ska få genomslag i verkligheten behöver stater både anpassa lagstiftningen och implementera konkreta rutiner: utbildning av polis och kriminalvård, tydliga rapporterings- och övervakningsrutiner, tillgång till oberoende medicinska undersökningar vid misstanke om misshandel samt effektiva och tillgängliga klagomöjligheter för de drabbade.
Varför konventionen är viktig
Konventionen mot tortyr fungerar som en universell standard som fördömer och förbjuder en av de allvarligaste kränkningarna av mänskliga rättigheter. Genom kombinationen av rättsliga skyldigheter, internationell övervakning och förebyggande mekanismer stärker den skyddet för personer i staters vård och bidrar till att främja respekt för människors värdighet globalt.
Vidare läsning och resurser
För den som vill fördjupa sig rekommenderas att läsa konventionstexten, Kommitténs allmänna kommentarer och de rapporter samt rekommendationer som Kommittén mot tortyr publicerar. Informationen kan även kompletteras med material om det fakultativa protokollet och nationella rapporter från stater som redogör för hur de implementerar sina åtaganden.
Relaterade sidor
Annan sida
- Konventionen mot Touture
Frågor och svar
F: Vad är FN:s konvention mot tortyr?
S: Det är ett fördrag om internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter som skapades av FN den 10 december 1984 och som förbjuder alla former av tortyr, grym, omänsklig och förnedrande bestraffning eller behandling som skadar en persons värdighet.
F: När trädde konventionen i kraft?
S: Konventionen trädde i kraft den 26 juni 1987.
F: Hur många länder har ratificerat konventionen i april 2022?
S: I april 2022 hade 173 länder ratificerat konventionen.
F: Vad är det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr?
S: Det fakultativa protokollet gör det möjligt för nationella eller internationella organisationer för människorättsutredare att undersöka fängelserna i ett land som ratificerat protokollet och ta reda på om tortyr, omänsklig behandling eller bestraffningar som är förbjudna enligt konventionen förekommer.
F: Hur många länder har ratificerat protokollet i april 2022?
S: I april 2022 hade 91 länder ratificerat protokollet.
F: Vem övervakar genomförandet av konventionen mot tortyr?
S: Konventionen övervakas av kommittén mot tortyr.
F: Vad förbjuder tortyrkonventionen?
S: Tortyrkonventionen förbjuder alla former av tortyr, varje grymt, omänskligt och förnedrande straff eller behandling som kränker en persons värdighet.
