CEDAW - FN:s konvention mot all diskriminering av kvinnor
CEDAW – FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor: historik, medlemsstater och hur konventionen skyddar kvinnors mänskliga rättigheter och främjar jämställdhet globalt.
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är en konvention och en del av den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1979 och trädde i kraft den 3 september 1981 för att förbjuda all diskriminering av kvinnor och för att garantera deras mänskliga rättigheter och frihet på lika villkor som män. År 2017 hade 189 länder ratificerat denna konvention, det vill säga lovat att genomföra den. Länder som inte hade ratificerat den var Iran, Somalia, Sydsudan, Tonga, USA och Vatikanstaten.
Vad konventionen kräver
CEDAW innehåller ett ramverk för att bekämpa diskriminering och främja kvinnors rättigheter. Några centrala punkter är:
- Definition av diskriminering — konventionens första artikel förklarar vad som avses med diskriminering av kvinnor och omfattar både direkt och indirekt diskriminering samt strukturella hinder.
- Statens skyldigheter — stater ska avskaffa diskriminerande lagar och praxis, införa politik och åtgärder för att uppnå jämställdhet och vidta lämpliga rättsliga, administrativa och andra åtgärder.
- Olika sektorer — konventionen täcker politiskt och offentligt liv, utbildning, arbete, hälso- och sjukvård, äktenskap och familjerätt, kulturella normer och våld mot kvinnor.
- Särskilda bestämmelser — artiklar i konventionen tar upp frågor som människohandel, sexuellt våld, rätten till utbildning och tillgång till arbete samt rätten till hälsovård inklusive reproduktiv hälsa.
Övervakning och genomförande
Genomförandet övervakas av CEDAW-kommittén — en grupp oberoende experter utsedda av staterna som är part i konventionen. Huvudmekanismerna är:
- Statlig rapportering: Statsparter ska regelbundet (vanligtvis vart fjärde år) lämna rapporter om vilka åtgärder de vidtagit för att uppfylla sina åtaganden.
- Skuggrapporter: Civilsamhälle, nationella människorättsorganisationer och FN-organ kan lämna kompletterande rapporter som kommittén tar i beaktande.
- Slutsatser och rekommendationer: Efter granskningen publicerar kommittén sina iakttagelser och rekommendationer, så kallade "concluding observations", med förslag på prioriterade åtgärder.
Optional Protocol (tilläggsprotokollet)
År 1999 antogs ett tilläggsprotokoll till CEDAW som inrättar två viktiga mekanismer: en individuell klagomålsmekanism (communications procedure) och en förmåga för kommittén att inleda undersökningar (inquiries) av allvarliga eller systematiska kränkningar. Protokollet ger enskilda personer och grupper möjlighet att få sina fall prövade av kommittén under förutsättning att staten i fråga har ratificerat protokollet.
Reservationer och rättsliga utmaningar
Många stater ratificerar konventionen med reservationer som begränsar tillämpningen av vissa artiklar, ofta av religiösa eller kulturella skäl i frågor om familjerätt och personstatus. Kommittén granskar reservationernas förenlighet med konventionens syfte och uppmanar ofta stater att dra tillbaka diskriminerande reservationer.
Trots CEDAW:s breda normer finns begränsningar i verkställighet: kommittén kan ge rekommendationer men saknar i sig tvångsmedel för att tvinga en stat att ändra sin lagstiftning. Därför blir nationell implementering, domstolsavgöranden och civilsamhällets aktiva arbete avgörande för verklig förändring.
Konventionens betydelse och påverkan
- CEDAW har fungerat som ett normgivande ramverk som påverkat nationell lagstiftning, till exempel lagar mot könsdiskriminering, skydd mot våld i nära relationer och förbättrade rättigheter inom familjerätten.
- Konventionen ligger också till grund för många nationella jämställdhetsstrategier och institutioner, såsom jämställdhetsmyndigheter och handlingsplaner.
- CEDAW är kopplad till FN:s globala utvecklingsagenda, inklusive Agenda 2030 och mål 5 om jämställdhet.
Kritik och pågående utmaningar
Trots framsteg möter CEDAW kritisk granskning: implementering går ofta långsamt, patriarkala normer och ekonomiska strukturer motverkar förändring, och vissa grupper av kvinnor (till exempel kvinnor med funktionsnedsättning, ursprungsbefolkningar, migranter) riskerar att falla mellan stolarna om inte intersektionella perspektiv beaktas.
Hur kan konventionen användas i praktiken?
- Organisationer och enskilda kan använda CEDAW i påverkansarbete genom att hänvisa till kommitténs rekommendationer i dialog med myndigheter.
- Vid bristande nationell rättsordning kan aktörer använda skuggrapporter för att uppmärksamma problem och pressa på för reformer.
- Om ett land har ratificerat Optional Protocol kan enskilda pröva klagomål internationellt efter uttömmande nationella rättsmedel.
Sammanfattning: CEDAW är ett centralt internationellt instrument för kvinnors rättigheter som sätter normer för att avskaffa diskriminering och främja jämställdhet. Effekten beror i hög grad på nationell lagstiftning, politisk vilja och civilsamhällets arbete för att omsätta rekommendationer i praktisk förändring.
Konventionens tillstånd (grönt: ratificerad, gult: endast undertecknad och rött: varken eller)
Huvudinnehåll
Artikel 1 Diskriminering av kvinnor innebär varje form av åtskillnad, uteslutning eller begränsning av alla slags mänskliga rättigheter och friheter för kvinnor.
Artikel 2 Länderna måste förbjuda all diskriminering av kvinnor av alla, alla grupper och alla företag och måste ändra alla lagar för att skydda kvinnor från diskriminering.
Artikel 4 Särskilda åtgärder för att främja verklig jämställdhet mellan män och kvinnor och för att skydda mödrar är inte diskriminering.
Artikel 5 Avskaffande av alla fördomar och sedvänjor som bygger på tanken att något av könen är underlägset eller överlägset eller på stereotypa roller för män och kvinnor.
Artikel 6 Skydd av kvinnor mot alla former av människohandel och prostitution.
Artikel 7 Kvinnors rösträtt och rätt att delta i regeringens politik.
Artikel 8 Kvinnors rätt att företräda sin regering och delta i internationella organisationers arbete.
Artikel 9 Kvinnors rätt att byta nationalitet och vid äktenskap med en utlänning får kvinnor inte automatiskt byta nationalitet i enlighet med makens nationalitet och har samma rätt som män när det gäller barnets nationalitet.
Artikel 10 Avskaffande av diskriminering av kvinnor på utbildningsområdet;
- a) Samma villkor för karriär och yrkesvägledning
- b) Tillgång till samma utbildningsprogram, samma prov och samma lärare.
- c) Att avskaffa alla stereotyper av mäns och kvinnors roll på alla nivåer och i alla former av utbildning.
- d) Samma chans att få stipendier
- g) samma möjligheter att delta i idrottsaktiviteter
Artikel 11 1. Att avskaffa diskriminering av kvinnor i arbetslivet.
2. För att förhindra diskriminering av kvinnor i äktenskap och moderskap och för att säkerställa deras rätt till arbete har länderna
- a) förbjuda sanktioner eller uppsägning på grund av graviditet eller mammaledighet.
- b) att ge mammaledighet med lön eller sociala förmåner utan förlust av det tidigare yrket.
- d) att skydda gravida kvinnor från skadliga arbeten.
Artikel 12 Avskaffande av diskriminering på hälso- och sjukvårdsområdet.
Artikel 13
- a) Rätten till familjeförmåner
- b) Rätten till banklån och kreditkort
Artikel 14 Avskaffande av diskriminering på landsbygden.
Artikel 15 Kvinnors och mäns likhet inför lagen, även i civilrättsliga frågor och i fråga om rättskapacitet.
Artikel 16
- a) Rätten att ingå äktenskap
- b) Samma rätt att fritt välja make/maka
- c) samma rättigheter och ansvar under äktenskapet
- d) Samma rättigheter och ansvar som föräldrar
- e) Samma rätt att fritt och ansvarsfullt besluta om antalet barn och hur många de vill ha och hur många de vill ha.
- g) samma personliga rättigheter som man och hustru, även rätten att välja efternamn, yrke och arbete.
Från artikel 19 till 30, om den kommitté som övervakar ländernas genomförande av denna konvention. Kommittén består av 23 medlemmar som väljs av länderna. De måste vara "av hög moralisk status". Länderna måste lämna in en nationell rapport minst vart fjärde år till kommittén och kommittén lämnar rapporter till FN:s ekonomiska och sociala råd.
Kommittén ger också förslag till länderna i frågor som rör avskaffandet av diskriminering av kvinnor.
Frivilligt protokoll
Denna konvention har också ett "fakultativt protokoll till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor". Det ger kvinnor vars mänskliga rättigheter som anges i denna konvention kränks rätt att vända sig till FN:s kommitté. Hittills, i september 2017, har 109 länder ratificerat den, det vill säga lovat FN att genomföra den.
Relaterade sidor
- Kvinna
- Kvinnors rättigheter
- Diskriminering
- Rätt till utbildning
- FN:s utvecklingsfond för kvinnor
Frågor och svar
F: Vad är konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor?
S: Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är en konvention och internationell lag om mänskliga rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling 1979.
F: Vad var syftet med konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor?
Svar: Syftet med konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor var att förbjuda all diskriminering av kvinnor och att garantera deras mänskliga rättigheter och frihet på lika villkor som män.
F: När trädde konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor i kraft?
Svar: Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor trädde i kraft den 3 september 1981.
F: Hur många länder har ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor?
S: År 2017 hade 189 länder ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Fråga: Vilka länder hade inte ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor 2017?
Svar: Iran, Somalia, Sydsudan, Tonga, Förenta staterna och Vatikanstaten hade inte ratificerat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor 2017.
F: Vad innebär det för ett land att ratificera konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor?
S: När ett land ratificerar konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor har det gett ett löfte om att förverkliga konventionen och förbjuda all diskriminering av kvinnor och samtidigt garantera deras mänskliga rättigheter och frihet på grundval av jämställdhet med män.
F: Hur viktig är konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor för kvinnors rättigheter i hela världen?
Svar: Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är en viktig internationell människorättslagstiftning för kvinnors rättigheter i hela världen, eftersom den syftar till att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och garantera deras mänskliga rättigheter och frihet på grundval av jämställdhet med män, främja jämställdhet mellan könen och stärka kvinnors egenmakt.
Sök