Kortison – steroidhormon: funktion, medicinsk användning och risker

Kortison – steroidhormon: läs om funktion, medicinsk användning, behandlingar och risker. Förstå verkan, biverkningar och när kortison är lämpligt.

Kortison är ett steroidhormon med 21 kol. Dess kemiska namn anges ofta som 17‑hydroxi‑11‑dehydrokortikosteron. Det är ett av de viktigaste hormonerna som frisätts från binjuren som svar på stress och påverkar kroppens ämnesomsättning, vätskebalans och immunsvar.

Skillnad mellan kortison och kortisol

I kemisk struktur är kortison nära besläktat med kortisol. Kortison fungerar ofta som ett inaktivt förstadium som i kroppen omvandlas till det aktiva hormonet kortisol via enzymet 11β‑hydroxysteroiddehydrogenas (11β‑HSD1). Kortisol är den huvudaktiva glukokortikoiden som binder till glukokortikoidreceptorn och utövar effekter på cellnivå.

Hur kortison verkar

Kortison/kortisol verkar främst genom att binda till intracellulära glukokortikoidreceptorer. När receptorn aktiveras påverkas genuttryck och produktion av inflammatoriska ämnen. Effekterna inkluderar:

• Minskad produktion av proinflammatoriska cytokiner och prostaglandiner
• Hämning av immuncellernas aktivitet (till exempel T‑celler och makrofager)
• Induktion av proteinnedbrytning och påverkan på kolhydrat‑ och fettomsättning
• Reglering av vätske‑ och saltbalans via påverkan på njurarna (i varierande grad beroende på substans)

Medicinsk användning

Kortison och syntetiska glukokortikoider används i många olika sammanhang tack vare sina antiinflammatoriska och immunundertryckande egenskaper. Vanliga användningsområden är:

• Allergiska reaktioner och anafylaxi (kortvarigt bruk eller injektion vid akuta fall)
• Astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (inhalationssteroider)
• Reumatiska sjukdomar som reumatoid artrit och polymyalgia rheumatica
• Inflammatoriska tarmsjukdomar (Crohns sjukdom, ulcerös kolit)
• Autoimmuna sjukdomar (SLE, vaskuliter)
• Hudsjukdomar (eksem, psoriasis) — ofta som kräm/gel
• Trasiga leder och bursiter — intraartikulära injektioner
• Prevention av avstötning efter transplantation (i kombination med andra läkemedel)

Administrationsformer inkluderar tablett (systemisk), injektion (intravenöst, intramuskulärt, intraartikulärt), inhalation, nässpray och topikal applicering på huden eller ögonen.

Biverkningar och risker

Kortisonbehandling kan vara mycket effektiv, men långvarig eller högdos användning medför betydande risker. Biverkningar skiljer sig mellan lokal och systemisk behandling och mellan korttids‑ och långtidsbehandling.

• Kortsiktiga biverkningar: viktökning (vätskeretention), humörsvängningar, sömnstörningar, förhöjt blodsocker.
• Långsiktiga/systemiska biverkningar: osteoporos, muskelsvaghet, centrala fettfördelning (Cushing‑liknande utseende), högt blodtryck, diabetes, förhöjd infektionskänslighet, tunn hud och lättare blåmärken, fördröjd sårläkning.
• Ögonskador: långvarig systemisk eller lokal steroidanvändning kan öka risken för glaukom och katarakt.
• Lokala effekter: inhalationssteroider kan ge svampinfektion i munnen (oral candidos) och heshet; starka topiska steroider kan tunna huden och ge pigmentförändringar.

Binjurebarksuppression och avtrappning

Långvarig systemisk behandling med kortison kan hämma kroppens egen produktion av glukokortikoider genom negativ återkoppling på hypofyshypotalamus‑axeln. Om läkemedlet plötsligt avbryts efter veckor till månader med systemisk behandling kan patienten utveckla binjureinsufficiens med trötthet, illamående och i värsta fall cirkulatorisk kollaps. Därför rekommenderas ofta gradvis avtrappning (titrering ned) vid längre behandlingstid; allmän praxis är att vara försiktig vid systemisk behandling över cirka 2–3 veckor, men individuell bedömning krävs.

Särskilda försiktighetsåtgärder

• Personer med diabetes: följ blodsocker noga eftersom steroider höjer blodsockret.
• Personer med infektioner: steroider dämpar immunsvaret och kan göra infektioner värre eller dölja symtom.
• Graviditet och amning: vissa steroider kan användas men kräver individuell bedömning av fördelar och risker.
• Äldre: ökad risk för osteoporos och frakturer — överväg benprofylax vid långvarig behandling.

Praktiska råd

• Använd lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid.
• Vid inhalationsbehandling: skölj munnen efter användning för att minska risken för svampinfektion.
• Informera vårdgivare om pågående steroidbehandling inför operation eller vid allvarlig sjukdom — extra doser kan behövas (s.k. stressdosering).
• Följ upp blodtryck, blodsocker och benstatus vid långvarig behandling.

Tadeus Reichstein, E.C. Kendall och P.S. Hench belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1950 för sitt arbete som bidrog till förståelsen och den terapeutiska användningen av kortison.

Sammanfattning: Kortison är ett centralt steroidhormon med viktiga effekter på ämnesomsättning och immunförsvar. Medicinskt används det flitigt för sina antiinflammatoriska och immunosuppressiva egenskaper, men korrekt dosering, uppföljning och avtrappning är nödvändigt för att minska riskerna vid långtidsbehandling.

Frågor och svar

F: Vad är kortison?

F: Vad är det kemiska namnet på kortison?

F: Vad är förhållandet mellan kortisol och kortison när det gäller kemisk struktur?

F: Hur används kortison vid behandling av sjukdomar?

F: Vilka är effekterna av kortison på immunsystemet?

F: Vilka risker är förknippade med långvarig användning av kortison?

F: Vilka var Nobelpristagarna i fysiologi eller medicin 1950 för deras upptäckt av kortison?

Sök med bokstav