En allätare är ett djur vars art får sin energi och sina näringsämnen från en kost som består av livsmedel som inkluderar växter, djur, alger, svampar och bakterier.

Många allätare ändrar sina matvanor under sin livscykel. De kallas ibland "omnivorer med livshistoria", eftersom de bara är omnivorer om man tar hänsyn till hela deras liv.

Vissa arter, t.ex. betande sjöfåglar som gäss, är kända för att äta främst djur i ett skede av sitt liv och växter i ett annat. Många insekter, t.ex. slagdjursfamiljen Meloidae, äter också animalisk vävnad när de är larver, men äter växtmaterial när de blir vuxna.

Begreppet allätare omfattar både arter som regelbundet kombinerar animaliska och vegetabiliska källor och arter som är opportunistiska och tar vad som finns tillgängligt. Man brukar skilja mellan:

  • Obligata omnivorer — arter som regelmässigt behöver både animaliska och vegetabiliska komponenter i sin diet för att må bra.
  • Facultativa (tillfälliga) omnivorer — arter som i första hand äter antingen växter eller djur men regelbundet kompletterar sin kost med det andra när det är tillgängligt.

Flera anpassningar gör det möjligt för allätare att använda olika födokällor. Exempel på sådana anpassningar är varierande tanduppsättning hos däggdjur (skärande incisiver och malande molarer), en flexibel matsmältningsenzymuppsättning, anpassningsbar tarmlängd och beteendemässig flexibilitet (t.ex. sök- och spektrumanpassning i förhållande till säsong och tillgång).

Vanliga exempel på allätare i djurriket:

  • Människan — anpassningsbar diet, odling och tillagning gör kosten mycket varierad.
  • Grisboskap och vildsvin — äter rötter, frukt, insekter och smådjur.
  • Björnarter (t.ex. brunbjörn) — kombinerar bär, rötter, insekter och fisk.
  • Rävar och tvättbjörnar — opportunistiska ätare som utnyttjar både animaliska byten och vegetabilier samt spill från människor.
  • Fåglar som kråkor och måsar — äter insekter, smådjur, frön, frukt och sopor.
  • Insekter med livscykelsskiften (såsom vissa Meloidae) — animalisk föda som larv och växtföda som vuxen.

Ekologiskt spelar allätare flera viktiga roller: de kan kontrollera populationer av byten och skadegörare, fungera som spridare av frön och näring (genom avföring), samt fungera som asätare som återför näringsämnen till ekosystemet. Samtidigt gör deras dietflexibilitet att de lätt anpassar sig till förändrade miljöer och mänsklig påverkan, vilket kan leda till konflikter (t.ex. skador på grödor eller spridning av invasiva arter).

När man studerar näringsvävar (food webs) försvårar omnivori modellerna eftersom individer kan koppla flera trofiska nivåer. För bevarande och förvaltning är det därför viktigt att känna till både arten och variationer i dess kost över tid och livsstadier.