Alfalfa (lusern) – Medicago sativa: Foderväxtens ursprung och användning

Alfalfa (lusern) – Medicago sativa: Upptäck dess ursprung, odling och användning som näringsrik foderväxt för boskap. Historia, fördelar och skötsel.

Alfalfa (Medicago sativa) är en blommande växtart i familjen Fabaceae. Den är också känd som lucerne. Den har sitt ursprung i Främre Orienten och Centralasien. Den har introducerats i Europa, centrala Afrika, Kina, Nordamerika och Sydamerika. Alfalfa är en gröda. Den används för att utfodra boskap.

Beskrivning

Alfalfa (lusern) är en flerårig baljväxt med djupt rotssystem som kan nå flera meter ned i marken. Stjälkarna är upprätta eller något liggande och bladverket är tredelat. Blommorna sitter i klasar och är vanligtvis ljust violetta, rosa eller ibland vita. Frökapslarna är små och innehåller flera frön.

Odling och odlingskrav

• Jordmån och pH: Kräver väldränerad jord och trivs bäst i neutrala till lätt basiska jordar (pH cirka 6,5–7,5).
• Såtid och såmängd: Sås oftast på våren eller hösten beroende på klimat. Såmängd varierar med såsätt och örtens renhet, men ligger ofta omkring 10–20 kg/ha för renbestand.
• Vatten och bevattning: Har relativt god torktålighet tack vare det djupa rotsystemet, men ger bäst skörd vid måttlig bevattning under tillväxtperioden.
• Kvävefixering: Alfalfa bildar symbios med kvävefixerande bakterier (t.ex. Sinorhizobium/Rhizobium) och kan tillföra betydande mängder biologiskt bundet kväve till marken. Vid nyetablering är fröinokulering med rätt rhizobiumstam viktigt för god kvävefixering.
• Livslängd: Är perenn och kan producera skördar i flera år (vanligtvis 3–7 år eller längre i gynnsamma förhållanden), men produktionen avtar med tiden och många odlar växeln eller förnyar beståndet efter några år.

Användning

Alfalfa är främst en fodergröda för boskap och används i flera former:

• Hö: Torkad alfalfa är ett proteinrikt hö som är särskilt värdefullt för nötkreatur, hästar och får.
• Ensilerad alfalfa: Används där skörderutiner och klimat gör det svårt att torka hö.
• Gröngödsel och marktäckning: Används för att förbättra jordens struktur och kvävetillgång i växtföljder.
• Biologisk mångfald: Blommorna är attraktiva för bin och andra pollinatörer och alfalfa kan ingå i pollinatorvänliga planteringar.

Näringsinnehåll och fodervärde

Alfalfa är känd för sitt höga proteininnehåll och sin energirutbyte jämfört med många gräsbaserade fodermedel. Råproteinhalt varierar beroende på skördetidpunkt och kan ofta ligga mellan cirka 15–25 % (torrsubstansbasis). Tidig skörd ger högre näringskvalitet (mer protein och bättre smältbarhet), medan senare skörd ger mer fiber men lägre fordonsvärde.

Skötsel och skörd

• Skördetidpunkt: För att maximera fodervärdet skördas alfalfa ofta i knopp- till tidig blomningsfas.
• Skördeintervall: Antalet skördar per säsong varierar med klimatet; i varma områden kan flera skördar (3–5+) per år uppnås.
• Växtföljd och förnyelse: Rotuppdelning och god växtföljd hjälper till att minska sjukdoms- och skadedjursproblem. Efter flera år minskar ofta avkastningen och nyetablering kan bli nödvändig.

Sjukdomar och skadedjur

Alfalfa kan angripas av olika sjukdomar och skadedjur. Vanliga problem är bland annat rotsjukdomar, bladfläckar, virus, bladlöss och alfalfaweevil/lusernbaggar. God skötsel, fröinokulering, växtföljd och ett väl anpassat skördeschema minskar risken för angrepp.

Miljöpåverkan och fördelar

• Markhälsa: Genom att fixera kväve bidrar alfalfa till minskad behov av mineralgödsel i efterföljande grödor.
• Erosion och struktur: Det djupa rotsystemet binder jorden och förbättrar markstrukturen.
• Biologisk mångfald: Blomning ger nektar och pollen åt pollinatörer.

Sortval och förädling

Det finns många sorter och hybrider anpassade till olika klimat och användningsområden — tidiga sorter för kallare klimat, mer sjukdomsresistenta sorter och sorter med förbättrade fröegenskaper. Lokala rekommendationer från försöksstationer eller rådgivningstjänster hjälper vid valet.

Användning för människor och säkerhetsnoteringar

Alfalfa används också i viss mån för mänsklig konsumtion: som groddar i sallader, i kosttillskott och som örtte. Varning: frögroddar kan binda bakterier och orsaka matförgiftningar om de inte hanteras korrekt. Vissa produkter och påståenden om hälsobefrämjande effekter saknar robust vetenskapligt stöd; personer med nedsatt immunförsvar, gravida eller de som tar blodförtunnande mediciner bör rådgöra med läkare innan de använder alfalfa som tillskott, eftersom växten innehåller bland annat K-vitamin och vissa fytokemikalier.

Sammanfattningsvis är alfalfa (lusern) en värdefull flerårig foderväxt med god proteinkvalitet, stark kvävefixerande förmåga och många användningsområden både i jordbruket och som komplement i ekologiska system. Rätt etablering, skötsel och sortvalg är avgörande för god avkastning och långlivat bestånd.

Näringsvärde

Alfalfa innehåller mycket protein, kalcium och andra mineraler, vitaminer i B-gruppen, vitamin C, vitamin D, vitamin E och vitamin K. Soltorkat hö av alfalfa har visat sig vara en källa till D-vitamin och innehåller 48 ng/g (1920 IE/kg) vitamin D₂ och 0,63 ng/g (25 IE/kg) vitamin D₃ . Det finns en hänvisning till att det finns vitamin D₂ och vitamin D₃ i alfalfaskottet, men detta måste kontrolleras. Svampar är inte tillåtna i Jain-vegetarianismen, vilket gör alfalfa till den enda kända källan som Jains kan använda för att göra D-vitamintillskott₂ .

Grodda alfalfafrön

Frågor och svar

F: Vad är alfalfa?

F: Vad är det vetenskapliga namnet på alfalfa?

F: Vad är ett annat namn för alfalfa?

F: Var är alfalfa infödd till?

F: Var har alfalfa introducerats i världen?

F: Vilken familj tillhör alfalfa?

F: Vad används alfalfa främst till?

Sök med bokstav