Dialys – definition, funktion och behandling vid njursvikt
Dialys vid njursvikt: funktion, när det behövs och behandlingsalternativ. Lär dig om metoder, effekter och hur dialys påverkar vardagen.
Dialys innebär att en maskin används för att ersätta en njure efter njursvikt. Ordet dialys kommer från det grekiska ordet dialusis, dia betyder genom och lusis betyder lossning.
Dialys kan användas för personer som har blivit sjuka och förlorat användningen av sina njurar under en kortare tid, eller för personer som inte längre har fungerande njurar. Njurarnas uppgift är att hålla balansen mellan vatten och mineraler i kroppen. Dessa mineraler är bland annat natrium, kalium, klorid, kalcium, fosfor, magnesium och sulfat. Njurarna tar också ut vätejoner ur blodet. Dialys kan ta bort dessa avfallsprodukter från kroppen och hjälpa till att hålla mineralerna i balans.
Njurarna är dock också en del av det endokrina systemet och tillverkar erytropoietin och kalcitriol. Dialysmaskiner kan inte ersätta denna del av njurens funktion.
Hur dialys fungerar
Det finns två huvudsakliga typer av dialys med olika teknik men samma mål: att rena blodet och reglera vätske- och saltbalansen.
- Hemodialys: Blodet leds ut ur kroppen via en vaskulär access (se nedan) och passerar genom en dialysator, ofta kallad konstgjord njure. Där finns ett semipermeabelt membran mellan blodet och en speciell lösning, dialysat. Genom diffusion flyttar avfallsämnen (t.ex. urea, kreatinin) och överskott av elektrolyter från blodet till dialysatet. Ultrafiltation (tryckskillnad) används för att avlägsna överskottsvätska.
- Peritonealdialys: Bukhinneans yta (peritoneum) används som membran. En steril dialysvätska fylls i bukhålan via en permanent kateter, ligger där under en viss tid (dwell) och töms sedan ut. Vätskan tar upp avfallsämnen och överflödig vätska. Peritonealdialys kan göras manuellt flera gånger per dag (CAPD) eller med en maskin nattetid (APD).
Vaskulär access
För hemodialys behöver man en säker tillgång till blodet. Vanliga alternativ:
- Arteriovenös fistel: Kirurgiskt sammanlänkning av en artär och en ven i armen. Är ofta första val eftersom den ger bäst flöde och lägst komplikationsrisk på sikt.
- Graft (protes): En konstgjord kärlprotes används om egna kärl inte räcker till.
- Central venkateter: En tunn slang som placeras i en stor central ven. Används ofta som temporär lösning men ger högre risk för infektion och komplikationer.
När behövs dialys?
Dialys ges vid akut njurskada när kroppen inte längre kan upprätthålla nödvändiga funktioner, eller vid kronisk njursvikt (ändstadium) när njurfunktionen är så nedsatt att symtom eller livshotande tillstånd uppstår. Vanliga indikationer är:
- Allvarlig vätskeansamling (lungödem) som inte svarar på läkemedel
- Farligt hög nivå av kalium i blodet
- Svår syrabasstörning som inte kan korrigeras
- Uremiska symptom som perikardit, svår illamående, medvetandepåverkan
- Vid kronisk njursvikt: när njurfunktionen är mycket låg och patienten har symtom eller komplikationer
Frekvens och längd: vanligen 3 gånger per vecka i 3–5 timmar för hemodialys i centrum. Peritonealdialys görs dagligen eller kontinuerligt enligt individuell plan.
Begränsningar och tilläggsbehandlingar
Som nämnt kan dialys ersätta filtration och vätskereglering men inte alla njurfunktioner. Njurens endokrina funktioner som produktion av erytropoietin (som stimulerar röd blodkroppsbildning) och aktivering av vitamin D (kalcitriol) måste ofta ersättas med läkemedel. Patienter får därför ofta:
- Erytropoetinstimulerande läkemedel eller järnbehandling vid blodbrist
- Vitamin D-analoger och kalk-/fosfatbehandling för att förebygga benuppbyggnadsrubbningar
- Fosfatbindare och dietråd för att kontrollera fosfatnivåer
Risker och biverkningar
Dialys är en livräddande behandling men kan ge komplikationer:
- Blodtrycksfall och muskelkramper under hemodialys
- Infektioner kring åtkomst (särskilt vid central venkateter) eller peritonit vid peritonealdialys
- Tromboser i kärlaccessen
- Kronisk amyloidos vid lång tids dialys
- Näringsproblem, trötthet och påverkan på livskvalitet
Uppföljning och livsstilsanpassning
Personer som står på dialys behöver regelbunden medicinsk uppföljning, blodprovskontroller och anpassad medicinering. Kostråd och vätskerestriktioner är viktiga för att minska belastningen på behandlingen. Vaccinationer (t.ex. mot hepatit och influensa) rekommenderas oftast. Målet är att förbättra symtom, förebygga komplikationer och förbereda för eventuell njurtransplantation, som för många är en bättre långsiktig lösning än kronisk dialys.
Sammanfattning
Dialys ersätter en viktig del av njurarnas funktion genom att rena blodet och reglera vätske- och elektrolytbalansen, men kan inte ersätta njurarnas hormonella uppgifter. Val av metod, frekvens och tilläggsbehandlingar anpassas efter patientens situation. God omvårdnad av kärlaccess, uppföljning och livsstilsåtgärder är centrala för ett bra behandlingsresultat.
En dialysmaskin
Hur dialys fungerar
Dialysapparater fungerar genom diffusion och ultrafiltrering. Ett mycket fint material, ett så kallat membran, låter blod och vätska strömma genom det. I maskinen strömmar blodet i en riktning och på andra sidan av membranet strömmar en speciell vätska, dialysat, i motsatt riktning, denna process kallas osmos. Dialysat är en vätska som innehåller olika kemikalier, till exempel kalium och kalcium. Läkaren bestämmer vilken blandning av kemikalier som behövs för varje patient. Dialysatet innehåller bikarbonat för att sänka de höga syrenivåer som dessa patienter ofta har. Blodet och dialysatet blandas ihop. Avfallsprodukterna avlägsnas från blodet och fångas upp i det fina membranet.
Dialyser
En dialysator är en del av en dialysmaskin. Dialysatorn filtrerar blodet som en njure. Den består av en genomskinlig ihålig cylinder med två inlopp och två utlopp. Ett inlopp och ett utlopp finns på ovansidan och nedsidan som är till för blodets in- och utflöde före och efter rening. Det andra inloppet och utloppet ligger bredvid och genom dem går en stödvätska in i dialysatorn.
En dialysator har mycket tunna fibrer av cellulosa. Fibrerna fungerar som ett halvpermeabelt membran (SPM). Det finns cirka 10 000 av dem. Föroreningar som t.ex. urea keratin går ut genom SPM. Blodceller kan inte gå igenom eftersom blodcellerna är större än föroreningarna. Hela reningsprocessen stöds av en vätska som kallas dialysat. Dialysatet skickas in i dialysatorn med hjälp av en pump som finns i dialysmaskinen. Den rena vätskan går in och det orena dialysatet kommer ut. Dialysatorer kallas också för konstgjorda njurar.
Frågor och svar
F: Vad är dialys?
S: Dialys är en medicinsk behandling där en maskin används för att ersätta en njurs funktion efter njursvikt.
F: Varifrån kommer ordet dialys?
S: Ordet "dialys" kommer från det grekiska ordet "dialusis" som betyder "genom" och "lusis" som betyder "lossning".
F: Vem kan genomgå dialys?
S: Dialys kan användas för personer som har förlorat njurfunktionen under en kortare tid eller för personer som inte längre har fungerande njurar.
F: Vad är njurarnas funktion?
S: Njurarna har flera funktioner, varav en är att hålla balansen mellan vatten och mineraler i kroppen och att avlägsna avfall från blodet. De producerar också erytropoietin och kalcitriol.
F: Vilka är några av de mineraler som njurarna hjälper till att balansera i kroppen?
S: Några av de mineraler som njurarna hjälper till att balansera är natrium, kalium, klorid, kalcium, fosfor, magnesium och sulfat.
F: Kan dialys ersätta alla njurarnas funktioner?
S: Nej, dialysmaskiner kan inte ersätta alla njurarnas funktioner, inklusive produktionen av erytropoietin och kalcitriol.
F: Varför är dialysen till hjälp för att upprätthålla balansen av mineraler i kroppen?
S: Dialys hjälper till att upprätthålla balansen mellan mineralerna i kroppen eftersom den kan avlägsna avfall från kroppen och hjälpa till att hålla mineralerna i balans.
Sök