Dido and Aeneas – opera i tre akter av Henry Purcell

Orden och berättelsen (librettot) till Dido och Aeneas skrevs av Nahum Tate. Musiken skrevs av Henry Purcell. Datum för operans komposition brukar anges till 1689. Detta har ifrågasatts. Verket ligger närmare den musik som Purcell komponerade 1684-1685. Det verkliga kompositionsdatumet faller troligen i mitten av 1680-talet snarare än 1689. I mitten av decenniet uppförde Josias Priests Chelsea-internatskola för unga damer John Blows Venus och Adonis. Denna lilla opera var möjligen förebild för Purcells verk.

Operan var troligen avsedd för en föreställning vid hovet. Karl II:s död i februari 1685 kan ha varit ett skäl till att skjuta upp föreställningen. Det finns inga bevis för att operan framfördes vid hovet vid denna tid. Operan framfördes första gången 1689 på Priest's Chelsea flickskola, snarare än vid hovet. Temat, det mytologiska ämnet, de många danserna, den pastorala miljön och den formella koncisiteten tyder på att den var avsedd för en adlig publik snarare än för gemene man. Det är mer troligt att dessa korta former av opera tilltalade engelsmännen. De föredrog sång och talad dialog.

Dido kan ha varit inspirerad av Marc-Antoine Charpentiers små franska operor. Det kan också ha varit John Blows Venus och Adonis som förebild. Venus komponerades och sattes upp ungefär samtidigt som Dido. I Dido förs handlingen framåt genom arioso-passager. Körer och danser används för att rama in de olika scenerna. Intensiteten i känslorna i scenerna för de älskande kontrasteras mot groteskheten i häxornas scener. Komedi och tragedi är noggrant balanserade i Dido. Denna balans avslöjar Purcells känsla för dramatik.

Efter 1705 försvann operan från scenen. Ibland förekom konsertföreställningar. År 1895 uppfördes den första sceniska versionen i modern tid av studenter vid Royal College of Music för att fira tvåhundraårsdagen av Purcells död.

Operans berättelse är hämtad från den romerska poeten Vergilius' Aeneid. Vergilius försökte skapa ett nationellt epos för romarna på samma sätt som Homeros gjorde med Iliaden och Odysséen för grekerna. Aeneas är son till Venus och Anchises från Troja. Han flyr från sitt hem efter att det plundrats av grekerna. Framför honom ligger en sjuårig resa till Italien. Ödet har bestämt att han ska grunda en ny nation. Aeneas anländer till Karthago. Drottning Dido sörjer sin döde make, en man som hon svor evig trohet till. Hon har blivit förälskad i Aeneas och han i henne.

Första akten. Belinda försöker muntra upp Dido. Belinda antar att Dido är orolig för Aeneas, "den trojanske gästen". Det är så. Dido är uppenbarligen förälskad i honom. Aeneas är förälskad i henne. Kören uppmanar dem att njuta av sin kärlek. "The Triumphing Dance" avslutar akten.

Andra akten. Scen 1: I en trollkvinnas grotta bestämmer sig häxorna för att förstöra Didos lycka genom att få Aeneas att segla till Italien. De trollar fram en storm. Till åska och blixtar utför häxorna en "Furiernas ekodans". Scen 2: Aeneas, Dido och hovmännen söker skydd i en lund. Stormen växer. Damerna skyndar sig iväg. En ande som trollats fram av häxorna råder Aeneas att lämna Karthago. Aeneas tror att rådet är en order från Jupiter. Han bestämmer sig för att segla. Han funderar på hur han ska kunna lugna Dido.

Tredje akten. Sjömännen dansar. En sjöman sjunger en lustfylld melodi. Trollkvinnan och häxorna är glada över att se att Aeneas förbereder sig för avfärd. De lovar att göra honom mer skada när han väl är till sjöss. Häxorna dansar. Dido och hennes tåg kommer in. En ögonblick senare kommer Eneas in. Dido uppmanar Aeneas att ge sig av. Aeneas vägrar. Dido uppmanar honom återigen att gå. Han går slutligen. Dido tar livet av sig.

Originalmanuskriptet finns inte kvar. Forskningen är beroende av de tidigaste tryckta kopiorna. Vissa delar tros saknas. Ibland sätts musik som Purcell komponerade i mitten av 1680-talet in i partituret för att balansera förlusten. Ibland komponeras den saknade musiken helt på nytt i Purcells stil.

Operans tragiska utgång antyds nästan genast i ackompanjemanget till drottningens aria i första akten. Modulationen i grundbasen från c-moll till g-moll på orden "I languish tills my grief is known" föregriper tonarten i Didos klagan i tredje akten. Purcell använder en grundbas vid andra tillfällen: Didos två arior (akt 1 och 2) och i arian "Oft she visits" i akt 2. Denna aria hänvisar till Actaeons tragiska död av sina egna hundar. Ordet "jord" antyder det som kommer att täcka Dido efter hennes död.

1. Ouvertyr

Första akten.

1. Skaka molnet - Belinda
2. Ah! Belinda, jag är prest - Dido
3. Sorg ökar genom att dölja - Belinda
4. När monarkerna förenas - Kören
5. Varifrån kan så mycket dygd komma - Dido
6. Frukta ingen fara - Belinda, Second Woman
7. Se, din kungliga gäst dyker upp - Belinda
8. Amor kastar bara pilen - Kören
9. Om inte för min - Aeneas
10. Sträva efter din erövring - Belinda
11. Till kullarna och dalarna - Kör
12. Den triumferande dansen

Andra akten.

1. Förspel för häxorna
2. Harm's our delight - kör
3. Drottningen av Karthago - trollkvinna
4. Ho, ho, ho! Ho, ho, ho, ho! - Refräng
5. Men innan vi gör detta - Två häxor
6. I vår djupt välvda cell - Chorus
7. Echo Dance of Furies (Furiernas dans)
8. Ritornelle
9. Tack vare dessa ensamma dalar - Belinda
10. Ofta besöker hon - Second Woman
11. Se, på mitt böjda spjut - Aeneas
12. Skynda dig, skynda dig till stan - Belinda
13. Stanna, prins, och lyssna till Joves befallning.
14. Sedan vår charm har gått iväg - Kören
15. Lundens dans

Tredje akten.

1. Förspel
2. Kom bort - Kören
3. Se flaggorna - Sorceress
4. Vårt nästa yrkande - Sorceress
5. Förstörelse är vår glädje - kör
6. Häxornas dans
7. Ditt råd är förgäves - Dido
8. Stora hjärnor mot sig själva konspirerar - kör
9. De hand, Belinda - Dido
10. När jag ligger i jorden - Dido
11. Med fallande vingar, ni Cupider, kom - kör

• Violiner
• Violas
• Cellos
• Bas
• Viol de gamba
• Flûtes à bec
• Bass flûtes à bec
• Fagott
• Clavier och orgel
• Teorboes
• Gitarrer