Cello – allt du behöver veta om instrumentet, historia och spelteknik
Upptäck cellon: komplett guide till instrumentets historia, spelteknik, tips för nybörjare och inspiration från klassisk till popmusik.
Cellon är ett instrument som används för att spela musik. Namnet kommer från det italienska språket och uttalas "chello". Det fullständiga ordet är violoncello, men när man talar brukar folk kalla det för "cello". En person som spelar cello kallas "cellist". Cellon är ett mycket populärt instrument. Det tillhör stråkfamiljen. Det har många användningsområden: som soloinstrument, i kammarmusik och även i orkestrar. Den används också ibland av popmusiker, t.ex. av The Beatles, Björk och Jamiroquai.
Historia kortfattat
Cellon utvecklades i Italien under 1500–1600-talen som en vidareutveckling av basfiolen (violone) och andra stråkinstrument. Under barocken och klassicismen blev cello ett etablerat solo- och orkesterinstrument. Berömda instrumentmakare som Antonio Stradivari, Guarneri och Montagnana byggde celli som fortfarande anses bland världens finaste.
Byggnad och stämning
- En modern cello är normalt gjord av trä (tall för locket, lönn för botten och sidor) och har fyra strängar stämda i kvinter: C–G–D–A (lägsta till högsta).
- Storleken anges ofta i bråk (4/4 = fullstor, 3/4, 1/2 osv.) så barn och mindre spelare kan använda mindre instrument.
- Viktiga delar: kropp, hals, greppbräda, stall (bridge), stämskruvar, finjusterare och ändpinne (endpin) som stödjer instrumentet mot golvet.
- Tonens klang påverkas av träkvalitet, varnish, stallets och ljudstötens (soundpost) placering samt strängval (stål, syntet, eller tarm).
Spelteknik
Cellospel omfattar både stråk- och pizzicatoteknik:
- Bågteknik: Grundläggande är att hålla bågen i ett avslappnat grepp och kontrollera tryck, hastighet och vinkel för att få olika klanger (legato, détaché, spiccato, staccato).
- Vibrato: Skapar värme och uttryck genom att svänga fingret på greppbrädan.
- Thumb position: Används högre upp på greppbrädan för att spela i höga register.
- Harmonics: Flageoletter ger klara, immateriella toner och används både i klassisk och modern musik.
- Pizzicato: Knäppta toner används ofta i kammarmusik och populärmusik.
Roll och repertoar
Cellon har ett brett register och kan spela både varma låga stämmor och lyriska melodier. Den används som soloinstrument (t.ex. Bach:s cellosviter), i kammarkonstellationer (stråkkvintett, pianotri) och som en viktig röst i orkestern. Kända konserter för cello inkluderar verk av Dvořák, Elgar, Haydn, Schumann och Shostakovitj. Moderna kompositörer och popartister har även utforskat instrumentets möjligheter.
Berömda cellister
- Pablo Casals — bidrog starkt till att återuppliva Bach:s cellosviter.
- Mstislav Rostropovich — känd för sitt kraftfulla och uttrycksfulla spel.
- Jacqueline du Pré — hyllad för sin tolkning av Elgars cellokonsert.
- Yo-Yo Ma — samtida mångsidig cellist som spelar både klassiskt och crossover.
Skötsel och underhåll
- Rosinera bågen regelbundet för bästa grepp mot strängarna.
- Håll instrumentet i jämn temperatur och luftfuktighet; trä kan spricka eller ändra form vid stora variationer.
- Kontrollera och justera stall och ljudstöt vid behov hos en luthier.
- Byt strängar med jämna mellanrum — slitna strängar ger sämre klang och kan gå av.
- Använd fodral vid transport för att skydda mot stötar och fukt.
Tips för nybörjare
- Skaffa en bra lärare eller kurs: korrekt ställning och teknisk grund är viktig för att undvika spänningar och skador.
- Välj rätt storlek på instrumentet för din kropp.
- Börja med kortare, regelbunden övning (t.ex. 20–30 minuter dagligen) och öka successivt.
- Lyssna mycket på cellomusik för att utveckla musikalisk smak och frasering.
- Delta i ensemble- eller orkesterspel så tidigt som möjligt — det utvecklar intonation, lyssnande och samspel.
Sammanfattningsvis är cellon ett mångsidigt och uttrycksfullt stråkinstrument med en rik historia och ett brett användningsområde — från Bach och romantikernas konserter till samtida pop och kammarmusik.
En cello framifrån och från sidan
Historia
Cellon började användas på 1500-talet. På den tiden fanns det en familj av instrument som kallades violer. Instrumenten i violinfamiljen utvecklades också och det gjordes många experiment med instrument av olika former och storlekar. Violonen var populär som basinstrument. Den liknade en modern kontrabas. Namnet violoncello betyder "liten violon". Cellon har också fyra strängar. Cellon utvecklades som basinstrument i stråkgrupper (kontrabasen tillkom senare, "dubbla basen", dvs. spela samma instrument som cellon en oktav lägre). Den användes för att ackompanjera i basso continuo, genom att spela samma som cembalospelarens vänstra hand. När kompositörerna började skriva concerti grossi (stycken för orkester och en liten grupp solister) började de ge cellon små solonummer. På så sätt började cellon också användas som soloinstrument. Johann Sebastian Bach skrev sex mycket berömda sviter för solocello (utan ackompanjemang). De är bland de vackraste verken som skrivits för cello.
Andra kompositörer började skriva verk för solocello. Joseph Haydn skrev två solokonserter för instrumentet. Kung Friedrich Wilhelm II av Preussen älskade cellon, och han inspirerade Haydn, Mozart och Beethoven att skriva musik med intressanta cellopartier. Cellon var nu jämlik med de andra stråkinstrumenten och spelade inte längre bara en enkel baslinje.
På 1800-talet skrev många kända kompositörer musik för cello. Många av dem var själva cellister, t.ex. Carl Davidov, David Popper och Julius Klengel. Några mycket kända kompositörer som skrev viktig cellomusik var: Mendelssohn, Chopin, Schumann, Brahms, Dvořák, Fauré, Saint-Saëns, Elgar, Sergei Rakhmaninov. Två kända verk som skrivits på senare tid för cello och orkester är Benjamin Brittens Cellosymfoni och John Taveners The Protecting Veil.
Spela cello
Cellon har samma delar som violinen. Strängarna är stämda C-G-D-A, (låg till hög). Cellon spelas sittande och med instrumentet mellan knäna. Det finns en ändpinne som vilar på marken. Denna är justerbar i höjdled så att spelaren kan ställa den i en position som är bekväm för honom eller henne. Cellon spelas normalt med en stråke.
Cellon har ett djupt och fylligt ljud. Den börjar två oktaver under C, men kan gå mycket högt. För de högsta tonerna kan spelaren använda sig av "tumstocksställning" (en violinist kan inte göra detta). Detta innebär att vänster tumme trycker ner på en eller två strängar högt upp på greppbrädan ("högt" betyder "närmare bryggan" där de höga tonerna finns. I själva verket är den närmare golvet). Även om cellomusik oftast skrivs i basnyckeln går cellomusiken ofta ganska högt, så tenornyckeln används särskilt i solorepertoaren.
Delarna i en cello
Några kända cellister
Den mest berömda cellisten i början av 1900-talet var den spanske cellisten Pablo Casals. Han gjorde cellon populär som soloinstrument i dag. Casals upptäckte också de berömda sviterna för cello av J.S. Bach som hade gått förlorade.
Några andra berömda cellister från förra seklet är Emanuel Feuermann, Gregor Piatigorski, Paul Tortelier, Jacqueline du Pré och Mstislav Rostropovich.
Bland dagens cellister finns Yo-Yo Ma, Julian Lloyd Webber, Octavia Philharmonica, Mischa Maisky, Kirill Rodin, Tim Hugh, Robert Cohen, Ruslan Biryukov, Pieter Wispelwey och Truls Mørk.
Frågor och svar
F: Vad är en cello?
S: En cello är ett instrument som används för att spela musik och som tillhör stränginstrumentfamiljen.
F: Varifrån kommer namnet cello?
S: Namnet cello kommer från det italienska språket och uttalas "chello". Det är en förkortning av violoncello.
F: Vad brukar man kalla cellon?
S: När man talar brukar man kalla cellon för "cello".
F: Vad kallas en person som spelar cello?
S: En person som spelar cello kallas för "cellist".
F: Vad används cellon till inom musiken?
S: Cellon används som soloinstrument, i kammarmusik och även i orkestrar.
F: Används cellon av popmusiker?
S: Ja, The Beatles, Björk och Jamiroquai är några exempel på popmusiker som har använt cello i sin musik.
F: Är cellon ett populärt instrument?
S: Ja, cellon är ett mycket populärt instrument.
Sök