Die Entführung aus dem Serail (svenska: Bortförandet ur seraljen) är en musikalisk opera i form av ett Singspiel av Wolfgang Amadeus Mozart. Verket kombinerar talad dialog med sång och skrevs i en tradition som vid tidpunkten var vanlig i tyskspråkiga länder; Mozarts Trollflöjten är ett annat känt exempel på denna genre.
Libretto och handling
Det tyska librettot bygger på en text av Christoph Friedrich Bretzner, vilken modifierades av Gottlieb Stephanie vid uppsättningen i Wien. Ändringarna gjordes utan Bretzners medgivande, vilket ledde till viss kontrovers. Handlingen kretsar kring den unga vänster Belmonte som med hjälp av sin tjänare Pedrillo försöker befria sin älskade Konstanze från Pascha Selims seraglio (palats) där hon hålls fången. I dramat finns kontraster mellan kärlek, lojalitet och förlåtelse, liksom periodens ofta stereotypa föreställningar om den ”turkiska” världen.
Komposition och uruppförande
Mozart anlände till Wien år 1781 och sökte nya möjligheter som operakompositör. Han visade en operabearbetning av Zaide för ledningen vid Nationalsingspiel och fick i uppdrag att skriva en ny opera för kompaniet. Die Entführung aus dem Serail uruppfördes i Wien 1782 och blev tidigt populär hos samtida publik.
Musik och stil
Operan innehåller tydliga exempel på vad 1700-talets europeiska publik uppfattade som turkiska musikaliska element — rytmer, percussionliknande effekter och melodiska drag som anspelade på exotism. Samtidigt rör sig musiken inom Mozarts registret för elegant orkestrering, dramatisk kontrast och vokal virtuositet.
Flera av ariorna i verket är tekniskt krävande, särskilt Konstanzes långa aria "Martern aller Arten" som ofta beskrivs som nära en konsertaria i sin utformning. Arien ställer stora krav på sångaren och innehåller framträdande solopartier tillsammans med orkesteraccompagnement.
Mottagande och eftermäle
Verket blev en omedelbar publiksuccé och stärkte Mozarts ställning i Wien. Ekonomiskt innebar framgången en betydande intäkt, även om senare föreställningar inte alltid gav full ersättning, varför operan inte gjorde Mozart rik på lång sikt. Operans blandning av humor, känslomässig uppriktighet och vokal briljans har bidragit till dess bestående plats i repertoaren.
En ofta återberättad anekdot handlar om kejsar Josef II:s kommentar efter att ha hört operan: han ska ha sagt att det var "för många toner" ("zu viele Noten"). Mozart lär då ha svarat att det fanns "precis så många toner som det behövdes".


