Amanita – släkte av giftiga svampar: dödshatt, amanitin

Upptäck Amanita – släktet av världens mest giftiga svampar. Lär dig om dödshatt, amanitiner, symtom och risker för svampförgiftning.

Släktet Amanita innehåller en rad arter av basidiomycete-svampar, däribland några av de mest giftiga kända svamparna. Den finns över hela världen.

Detta släkte är ansvarigt för cirka 95 % av dödsfallen till följd av svampförgiftning, varav dödshatten ensam står för cirka 50 %. Det mest potenta giftet i dessa svampar är amanitin, som det finns minst åtta varianter av.

Utseende och kännetecken

Arter i släktet Amanita varierar i färg och form, men flera viktiga yttre kännetecken förekommer ofta:

• Vävnad från universalveilen: unga fruktkroppar kan vara inneslutna i en hinna (universalveil) som lämnar kvar en volva (säcklik struktur vid foten) och/eller små vårtor eller lappar på hatten.
• Ring (annulus): många arter har en ring på foten som restes när den partiella veilen brast.
• Lameller och sporskrud: lamellerna (skivorna) är ofta fria från foten och sporskruden är vanligtvis vit.
• Stil: vanligen vit till färgad, ibland med rodnader eller zoner; foten kan vara knölig eller säcklik.

På grund av likheter med ätliga arter är många amanitor svåra att skilja åt för oerfarna plockare — särskilt vita arter som kan misstas för ätliga soppar eller andra svampar.

Toxiner och verkningsmekanism

De mest kända gifterna i Amanita-arter tillhör två huvudgrupper:

• Amatoxiner (t.ex. alfa-amanitin, beta-amanitin) — dessa är cytotoxiska cykliska peptider som hämmar RNA-polymeras II och därigenom blockerar mRNA-syntes. Levern drabbas särskilt hårt och risk för akut leversvikt följer.
• Phallotoxiner (t.ex. phalloidin) — binder till aktin och påverkar cellens cytoskelett; dessa upptas dock dåligt från mag-tarmkanalen och anses inte vara huvudorsak till det systemiska förloppet vid förgiftningar.

Det finns minst åtta varianter av amanitiner och variation i toxinhalter mellan arter och individer. Andra Amanita-arter (t.ex. Amanita muscaria och A. pantherina) innehåller istället ibotensyra och muscimol, vilket ger kraftigt psykoaktiva effekter men ett annat gifttypiskt förlopp.

Symtom och kliniskt förlopp

• Latentperiod: efter intag kan det dröja 6–24 timmar (ibland längre) innan symtom uppträder. Den långa latensen är ofta ett tecken på allvarlig amatoxinförgiftning.
• Gastrointestinal fas: kraftiga kräkningar, diarré och buksmärta — kan leda till uttorkning och elektrolytrubbningar.
• Vilofas/bedräglig förbättring: efter de första 1–2 dagarna kan patienten verka bättre under en kort period, men lever- och njurskador fortsätter att utvecklas.
• Lever- och njurfas: leverenzymstegring, ikterus, koagulationsrubbningar, och i svåra fall akut leversvikt med encefalopati och behov av levertransplantation. Njursvikt kan också förekomma.

Behandling

Vid misstänkt förgiftning är snabb medicinsk kontakt nödvändig. Behandling består i huvudsak av:

• Snabb vård: sök akut vård, ring giftinformationscentralen eller larma sjukvården.
• Avdunstning och dekontamination: magsköljning och aktivt kol om presentationen är tidig kan minska absorption.
• Symptomatisk och stödjande behandling: vätsketillförsel, korrigering av elektrolyter, övervakning av lever- och njurfunktion, behandling av blödningskomplikationer.
• Antidot/komplmenterande läkemedel: intravena preparat som silibinin (mjölktistel-extrakt) används i många länder för att begränsa levercellsskada; historiskt har höga doser penicillin G använts, och N-acetylcystein kan ges som hepatoprotektivt stöd. Vissa behandlingar är beroende av lokala riktlinjer och tillgång.
• Levertransplantation: vid fulminant leversvikt kan transplantation vara livräddande.

Specifika läkemedelsval och doseringar avgörs av akutvården och bör inte hanteras utan medicinsk rådgivning.

Ett urval arter

• Amanita phalloides — dödshatt: ansvarig för många dödsfall globalt och en av de farligaste. Förekommer ofta i löv- och blandskog nära ek och bok.
• Amanita virosa och Amanita verna — vita, mycket giftiga arter som ofta kallas "vita flugsvampar" i vardagstal och kan förväxlas med ätliga arter.
• Amanita muscaria — flugsvamp: röd hatt med vita prickar; innehåller muscimol och ibotensyra som ger psykedeliska effekter men kan också orsaka allvarliga förgiftningar.
• Amanita pantherina — panterflugsvamp: liknande A. muscaria i effekt, mer brunaktig hatt.
• Amanita caesarea — kejserhatt: en av få ätliga arter i släktet som efter ärlig bestämning används som matsvamp i vissa regioner. Förväxling med giftiga arter gör dock plockning riskabel.

Ekologi och utbredning

Amanita-arter är vanligtvis mykorrhizabildande — de lever i symbios med träd och buskar och finns i skogar över hela världen. Vissa arter har föredragna trädvärdar (t.ex. ek, bok, tall) och uppträder säsongsbundet, ofta sensommar–höst.

Förebyggande och råd vid svampplockning

• Ät aldrig vild svamp om du inte är helt säker på artbestämningen.
• Undvik vita skivade svampar med volva och ring om du är osäker — flera dödliga Amanita-arter har dessa kännetecken.
• Använd pålitliga fälthandböcker, gå kurser eller rådfråga lokala *mykologiska föreningar*.
• Spara prov av svampen (hela fruktkroppen, inklusive rotbas) vid misstänkt förgiftning — detta underlättar artbestämning och behandling.
• Vid misstänkt förgiftning: uppsök akut vård omgående och ta med rester av svampen om möjligt.

Sammanfattning: Släktet Amanita innehåller både några av världens farligaste giftsvampar och några ätliga arter, men likheter mellan arter gör att plockning och konsumtion av Amanita-svampar utgör en hög risk för svampplockare. Amatoxiner, särskilt alfa-amanitin, är de huvudsakliga orsakerna till svåra förgiftningar och akut leversvikt. Vid misstanke om förgiftning krävs snabb medicinsk bedömning och behandling.

Frågor och svar

F: Vad är släktet Amanita?

F: Var kan man hitta Amanita-svampar?

F: Vad är det som orsakar de flesta dödsfallen till följd av svampförgiftning?

F: Vilken art av Amanita står ensam för ca 50 % av dödsfallen?

F: Vilket är det mest potenta toxinet i Amanita-svampar?

F: Hur många versioner av amanitin är kända?

F: Vad vet vi om toxiciteten hos Amanitasvampar?

Sök med bokstav