Esra — biblisk präst och skriftlärd i judendomen (ca 480–440 f.Kr.)

Esra, präst och skriftlärd i judendomen (ca 480–440 f.Kr.). Upptäck hans betydelse i lagens återupprättande, religiösa reformer och judiskt kulturarv.

Esra (/ˈɛzrə/; hebreiska: עזרא, Ezra; fl. 480-440 f.Kr.) är en högt respekterad person inom judendomen.

Esra beskrivs i de bibliska böckerna som både präst (en ättling till Aron) och skriftlärd/skrivare (hebreiska: sofer). Han förknippas med återvändandet av judar från den babyloniska fångenskapen och med en stark betoning på lagen (Torah) och religiös renhet. Traditionellt tillskrivs han en viktig roll i att samla, läsa och tolka den judiska lagen för folket efter återkomsten till Jerusalem.

Källor och texter

Huvudkällan om Esra är bibliska böckerna Esra och Nehemja (i några traditioner sammanförda som en enhetlig skrift). Dessutom finns referenser i vissa apokryfiska och grekisk-latinska verk, bland annat 1 Esdras i Septuaginta. De hebreiska texterna innehåller både hebreiska och arameiska avsnitt, och forskare diskuterar fortfarande hur mycket av berättelsen som är historiskt exakt och hur mycket som har redigerats av senare författare eller redaktörer.

Roll och reformer

Enligt berättelserna i Bibeln genomförde Esra flera religiösa och sociala reformer som formade det senare judiska livet. Bland de vanliga punkterna som nämns i källorna finns:

• Offentlig läsning av lagen: Esra sägs ha läst och förklarat Torah för folket, vilket enligt Nehemja kapitel 8 ledde till en stark återuppväckt religionskänsla.
• Förbud mot äktenskap med icke-judar: En av de mest omtalade och kontroversiella åtgärderna var uppmaningen att avsluta äktenskap mellan judar och icke-judiska partners för att bevara religiös och kulturell identitet.
• Reform av tempeltjänst och rensning: Återupprättande av offerritualer, prästämbetets funktioner och andra tempelpraktiker efter exilen.

Tidslinje och samband med Nehemja

Esra brukar dateras till mitten av 400-talet–före detta till omkring 480–440 f.Kr. Bibliska berättelser placerar honom i samband med persisk kungamakt som gav tillåtelse för judar att återvända och bygga upp kulten i Jerusalem. Esra och Nehemja framträder ibland som samtida figurer, och det finns olika uppfattningar i forskningen om i vilken ordning deras verksamheter ägde rum och i hur hög grad de samarbetade.

Eftermäle och betydelse

Esra har ett långt eftermäle i både judisk och kristen tradition. I judisk tradition framställs han som en återupprättare av lagen och en central figur i formandet av synagogans och rabbinernas roll i det post-exiliska samhället. Vissa tidiga judiska och kristna källor tillskriver honom även en roll i kanonisering eller redigering av Torah, även om detta är föremål för akademisk debatt.

Historisk osäkerhet

Moderna historiker och bibelforskare är överens om att den bibliska bilden av Esra innehåller både historiska kärnelement och senare redaktionella tillägg. Det finns diskussioner om kronologi, vilka delar av texterna som är äldre respektive yngre och hur mycket av Esras handlande som kan styrkas utanför de bibliska texterna.

Sammantaget framstår Esra som en central skikkelse i övergången från den tempelcentrerade till den mer text- och lagcentrerade judendomen efter exilen — en person som haft stort inflytande på hur judisk identitet, lag och gemenskap formades under lång tid framöver.

Ezra i rabbinsk litteratur

Judendomen tror att Esra startade den stora församlingen av lärda och profeter. Senare skulle detta bli Sanhedrin, myndigheten när det gäller religiös lag.

Det sägs att Esra var författaren till krönikeböckerna.

 
Träsnitt till Die Bibel in Bildern, 1860, av Julius Schnorr von Carolsfeld.  

Sök med bokstav