Falstaff (opera)

Operans sammansättning

När Verdi komponerade Falstaff skrev han den inte för en beställning. Han skrev den bara för sitt eget nöjes skull, utan att tänka på en föreställning. När han var klar kände han att det skulle bli hans sista verk och att hans livsverk var avslutat. Det var nästan sant. Det var verkligen hans sista opera och hans sista stora verk.

När kompositörer förvandlar pjäser till operor måste de vanligtvis göra vissa ändringar i dramat för att det ska kunna sjungas. Verdi hade redan gjort två andra Shakespeare-pjäser till operor: Otello och Macbeth. När han komponerade dessa arbetade han med librettister för att skapa något som låg så nära Shakespeares pjäser som möjligt, men när han skrev Falstaff tog han sig mer frihet. Karaktären Falstaff ligger mycket nära det sätt på vilket han framställs i Shakespeares pjäser Henry IV, snarare än Falstaff i The Merry Wives of Windsor.

Huvudsakliga roller

• Falstaff - baryton
• Ford - baryton
• Alice - sopran
• Nanetta - sopran
• Fenton - tenor
• Mistress Quickly - contralto
• Meg Page - mezzosopran

Historien om operan

Akt I

Detta sker på värdshuset Garter Inn (italienska: Giarrettiera). Dr Caius, som är en rik man med tjänare, klagar över att Falstaff har slagit hans tjänare och att Falstaffs två vänner Bardolfo och Pistola gjorde honom full och sedan stal hans pengar. Falstaff skrattar åt honom. Han säger att han aldrig kommer att bli full igen om han inte är i sällskap med goda, religiösa människor. Bardolfo och Pistola i bakgrunden sjunger "Amen" tills Falstaff stoppar dem och klagar på att de sjunger fel.

Falstaff klagar över att hans räkning för drinkarna är mycket hög. Han säger att hans två vänner dricker så mycket att han inte får tillräckligt med mat och blir smal och då kan han inte vara sitt rätta jag. Han säger att han är kär i två damer: Mrs Ford och Mrs Page. Han har skrivit kärleksbrev till dem båda. Han ber sina två vänner att ta med sig breven till dem, men de vägrar. Falstaff blir arg och låter en springpojke ta emot dem i stället. Sedan jagar han sina vänner med en kvast.

Nästa scen ändras till Fords trädgård. Fyra damer befinner sig i trädgården: Alice Ford och Meg Page samt Mistress Quickly och Anne Ford, dotter till herr och fru Ford. Verdi kallar henne "Nannetta". De fyra tittar på de två breven som Alice och Meg har fått och upptäcker att de är exakt likadana förutom adressen. De är roade och lite irriterade, så de bestämmer sig för att reta Falstaff.

Mr Ford promenerar tillsammans med dr Caius, Fenton och Falstaffs två vänner. Fenton är en ung man som är kär i Nannetta, men Ford vill inte att han ska gifta sig med sin dotter. Bardolfo och Pistola har övergivit Falstaff. De berättar för Ford att Falstaff är förälskad i sin fru. Han blir naturligtvis arg och planerar en hämnd. De fyra damernas musik och de fem männens musik hörs ibland separat och ibland kombineras de. Fenton och Nannetta stannar kvar för att kyssas och de sjunger en kärleksduett. När männen och damerna kommer tillbaka sjunger de var och en sin egen musik igen. Detta är en berömd ensemble: Verdis sätt att kombinera de två sångerna är mycket smart.

Andra akten

Bardolfo och Pistola är tillbaka i Garter Inn med Falstaff. De låtsas att de är mycket ledsna över att ha övergivit Falstaff. De berättar för honom att det finns en gammal kvinna utanför som vill tala med honom. Det är Mistress Quickly, som kommer in och bugar mycket lågt för Falstaff. Hon ger honom budskapet att Alice gärna skulle vilja träffa honom, men att Megs make vaktar henne och aldrig lämnar henne ensam. Han kan träffa Alice när hennes man är ute mellan klockan två och tre (italienska: Dalle due alle tre). Falstaff är nöjd och ger Mistress Quickly en dricks (lite pengar) när hon går. Han sjunger för sig själv "Alice är min" ("Alice è mia").

Nästa besökare för Falstaff är Ford. Falstaff vet inte vem han är. Ford säger att han heter Master Brook (Signor Fontana). Han ger Falstaff en handväska med silver och berättar att han är förälskad i Mistress Ford (Alice). Han ber Falstaff att hämta henne åt honom. Falstaff säger att han kommer att träffa henne samma eftermiddag. Ford frågar honom om han känner Alices make (dvs. sig själv). Falstaff säger att han gör det och han beskriver för honom vilken fruktansvärd man Ford är. Det är en mycket komisk scen med mycket smart humor.

När Falstaff går ut för att byta kläder visar Ford sin ilska. När Falstaff återvänder går de två männen ut arm i arm som vänner och bråkar om vem som ska gå in genom dörren först.

Tillbaka i Fords hus gör sig de fyra kvinnorna redo att retas med Falstaff. Av samtalet får vi veta att Ford vill att Nannette ska gifta sig med dr Caius som är en kräsen gammal man. Nannette vill naturligtvis gifta sig med den unge Fenton.

När Falstaff kommer spelar Alice luta. Han sjunger till hennes ackompanjemang. När Quickly säger att Ford kommer gömmer de Falstaff bakom en skärm. Ford och hans män börjar söka igenom en annan del av huset och kvinnorna gömmer Falstaff i en stor tvättkorg med smutsiga kläder. Ford kommer tillbaka, han hör ljudet av kyssar och tror att det är hans fru med Falstaff, men han upptäcker att det är Nannetta och Fenton. Ford går ut rasande och kvinnorna kastar snabbt tvättkorgen ut genom fönstret i floden Themsen nedanför. När Ford kommer tillbaka tar hans fru med honom till fönstret och han ser Falstaff, som är mycket blöt, komma ut ur floden.

Akt III

Falstaff återhämtar sig på värdshuset. Han är mycket grinig, även om han börjar muntra upp när vin kommer fram. Mistress Quickly kommer in och säger att han får träffa Alice, men Falstaff är inte riktigt på humör för detta. Till slut lyckas Quickly övertala honom att träffa Alice vid Herne the Hunter's Oak i Windsors skog. Det finns en legend om en svart jägare som hängde sig i detta träd, och därför hemsöks platsen av häxor och sprites. Falstaff får veta att han måste förklä sig som den svarta jägaren.

Männen och kvinnorna sjunger en ensemble där de beskriver den komplott de har gjort för att reta Falstaff. Ford planerar också att tillkännage att Caius ska gifta sig med Nannette.

Den sista scenen utspelar sig på natten under Hernes ek. Månen skiner. Fenton sjunger en aria. Falstaff dyker upp i sin förklädnad, med ett par horn på huvudet och insvept i en stor kappa. Midnatt slår till. Ett ögonblick är han ensam med Alice, men sedan lämnar hon honom ensam. Nannetta är förklädd till älvornas drottning. Hon och hennes vänner sjunger vacker musik. Falstaff har gömt sitt ansikte i sin kappa, men alla går till honom och plågar honom. När folk tar av sig sina masker känner sig Falstaff riktigt dum, även om han försöker säga att hans kvickhet bidrog till skämtet. Ford meddelar att Nannetta kommer att gifta sig med Caius. Alice leder ett annat par till honom och han tillkännager att även de ska gifta sig. När de tar av sig maskerna upptäcker han att Bardolfo var förklädd till Nannetta, så han kommer att gifta sig med Caius! Det andra paret var Fenton och Nannetta i förklädnad. Nu är det Ford som ser dum ut, och Falstaff tar tillfället i akt att reta honom. De avslutar med att sjunga "Tutto nel mondo è burla. L'uom è nato burlone" ("Skämt är människans kallelse, klok är den som är glad"). Musiken är en fuga, som vanligtvis betraktas som en allvarlig akademisk form, men stämningen här är glad.

En gravyr gjordes till förmån för Falstaffs existens: ("Var ska det finnas hassel på sångens natt, mer för att du ska kunna stiga upp i mig.")