Falstaff är en italiensk opera i tre akter av Giuseppe Verdi med ett libretto av Arrigo Boito. Verket bygger huvudsakligen på William Shakespeares komedi The Merry Wives of Windsor, med inslag hämtade från pjäserna om Henry IV. Operan uruppfördes i Milano den 9 februari 1893 och markerar slutpunkten i Verdis långa karriär.

Komposition och libretto

Idén till Falstaff uppstod efter Verdis samarbete med Boito på Otello, och parets samarbete präglas av en nära dialog mellan musik och text. Boitos libretto kondenserar och omarbetar Shakespeares material till en tät, scenvänlig dramaturgi som lägger tyngdpunkten på humor, intrig och karaktärernas sociala spel. Verdi skrev operan när han var i åttioårsåldern, men tonen är lekfull snarare än nostalgisk.

Musik och dramatisk struktur

Musiken i Falstaff kännetecknas av växelvis kvick ensemblesång och subtil orkestrering. I stället för tydliga, separata arior använder Verdi ofta genomkomponerade scener och täta motiviska samband som binder samman handlingen. Slutet innehåller en lätt kontrapunktisk passus – ofta kallad en fugato eller slutfuga – som understryker operans ironiska slutsats. Humor uppstår både i texten och i den musikalisk retoriken genom snabba rytmer, imitationer och dialogiska partier.

Roller och typiska uppsättningar

  • Huvudrollen Sir John Falstaff, vanligen en bariton eller baryton-typ.
  • Kvinnliga huvudroller, särskilt Mrs. Alice Ford, som ofta sjungs av sopran.
  • Yngre kärlekspar och ett antal komiska bipersoner (tenor-, baryton- och mezzoroller).

Falstaff framförs regelbundet på internationella operascener och kräver en viss ensemblekänsla mer än storslagna solonummer. Sceniska uppsättningar varierar från klassiska tolkningar i Shakespeares miljö till moderna, friare tolkningar.

Mottagande och betydelse

Vid premiären möttes Falstaff av stort intresse, och operan har sedan dess ansetts som ett av Verdis mest mogna och originella verk. Den betraktas ofta som Verdis sista stora mästerverk och sticker ut som hans mest genomarbetade komiska alster efter den tidiga komedin Un giorno di regno (1840). Falstaff visar hur en sen mästare kan kombinera dramatisk skärpa med komisk finess.

Noterbart är också samarbetet mellan Verdi och Boito: deras gemensamma arbete på Otello och Falstaff bidrog till en förnyelse av italiensk operakonst i slutet av 1800-talet. För lyssnare och utövare erbjuder operan rik musikdramatisk finess, snabba situationer och en ovanligt integrerad relation mellan text och musik.

Mer om italiensk opera | Operans form | Giuseppe Verdi | Arrigo Boito | William Shakespeare | Milano