Amu Darya

Namn

Under antiken var floden känd som Vaksu för indoarierna.

I det gamla Afghanistan kallades floden också Gozan, vilket beskrivs i boken "The Kingdom of Afghanistan: a historical sketch By George Passman Tate".

Under den klassiska antiken var floden känd som Ōxus på latin och Ὦξος Oxos på grekiska.

Namnet Amu sägs ha kommit från den medeltida staden Āmul (senare Chahar Joy/Charjunow och nu känd som Türkmenabat) i dagens Turkmenistan. Darya är det persiska ordet för "flod".

Amu Darya är en nästan omvänd flod. Den får sitt vatten från en kraftfull glaciärmatad ström högt upp i Pamirknuten i den östra delen av Afghanistans Wakhankorridor, och den slutar inte vid havet utan sprider sig ut i sanden i Turkmenistans Kyzyl Kum-öknen i stället för i Aralsjön som den gjorde förr i tiden.

 
Pontonbro över floden Amu nära Urgench  

I hadith

I den islamiska profeten Muhammeds traditioner (hadith) kallas floden för Jayhan (arabisk form av det gamla namnet Gozan).

Enligt Ibn Hanbals version av denna hadith:

"Fyra floder springer ut från paradiset: Eufrat, Nilen, Sayhan och Jayhan."

(Musnad, II, 260-261).

- De inledande kapitlen i Yāqūt's Muʿjam al-buldān, sid 30

 

När floden Jayhan

Historiker berättar att ett av de äldsta namnen på Oxus eller Amu i det gamla Afghanistan var Jayhan. Ett namn som används av grekiska, mongoliska, kinesiska, persiska, judiska och afghanska historiker. .

"Hara (Bokhara) och till floden Jayhan (dvs. Amu, som av européerna kallas Oxus)....".

"Jayhan-floden är floden Balkh, dvs. Oxus eller Amu Darya.....".

"... och fördes till Halah (dagens Balkh), Habor (som är Pesh Habor eller Peshawar) och Hara (som är Herat) och till floden Gozan (som är Ammoo, även kallad Jehoon)...".  

Beskrivning

Flodens totala längd är 2 400 kilometer och dess avrinningsområde har en yta på 534 739 kvadratkilometer. Floden är farbar på över 1 450 kilometer (900 mi). Allt vatten kommer från de höga bergen i söder där den årliga nederbörden kan vara över 1 000 mm. Redan innan storskalig bevattning inleddes innebar den höga avdunstningen på sommaren att inte allt av detta flöde nådde Aralsjön - även om det finns vissa bevis för att de stora Pamir-glaciärerna gav tillräckligt med smältvatten för att Aralsjön skulle svämma över under 1200- och 1300-talen e.Kr.

Historiska uppgifter visar att floden under olika perioder flöt ut i Aralsjön (söderifrån), Kaspiska havet (österifrån) eller båda, i likhet med Syr Darya (Jaxartes på antik grekiska).

 
Karta över området kring Aralsjön. Aralsjöns gränser är ungefär 1960. Länder som åtminstone delvis ligger i Aralsjöns avrinningsområde är gulmarkerade.  

Vattenområde

Omkring 1 385 045 kvadratkilometer land avvattnas av Amu Darya till Aralsjöns endorheiska bassäng. Detta omfattar större delen av Tadzjikistan, det sydvästra hörnet av Kirgizistan, det nordöstra hörnet av Afghanistan, en lång smal del av västra Turkmenistan och ungefär hälften av Uzbekistan. Ungefär 61 % av avrinningsområdet ligger i Tadzjikistan, Uzbekistan och Turkmenistan, medan 39 % ligger i Afghanistan. Av det område som avvattnas av Amu Darya är det endast cirka 200 000 kvadratkilometer som aktivt bidrar med vatten till floden. Detta beror på att många av flodens större bifloder (särskilt Zeravshan-floden) har avletts, och en stor del av flodens avrinningsområde domineras av öken och stäpp.

Det rikliga vattnet i Amu Darya kommer nästan helt och hållet från glaciärer i Pamirbergen och Tian Shan, som står ovanför den omgivande torra slätten och samlar in luftfuktighet som annars förmodligen skulle ha kommit någon annanstans. Utan sina vattenkällor i bergen skulle Amu Darya inte innehålla något vatten eftersom det sällan regnar i låglandet som kännetecknar större delen av floden. I större delen av stäppen är den årliga nederbörden cirka 300 millimeter.

 

Historia

Amu Darya är (även Jayhan-floden).

kallades Oxus av de gamla grekerna. Under antiken ansågs floden Jayhan vara gränsen mellan Irān och Tūrān. Jayhanflodens avrinningsområde ligger i området mellan Djingis Khans och Alexanders den stores tidigare imperier, även om de inträffade vid mycket olika tidpunkter. En sydlig sträckning av Sidenvägen löpte längs en del av Jayhanfloden nordvästut från Termez innan den gick västerut till Kaspiska havet.

Man tror att Amu Daryas lopp genom Kara-Kum-öknen har genomgått flera stora förändringar under de senaste tusen åren. Under en stor del av tiden, den senaste perioden var från 1200-talet till slutet av 1500-talet, mynnade Amu Darya ut i både Aralhavet och Kaspiska havet. Ibland var flödet genom de två grenarna mer eller mindre lika, men ofta delade sig Amu Daryas flöde till största delen åt väster och flöt ut i Kaspiska havet.

Människor började bosätta sig längs nedre Amu Darya och Uzboy på 500-talet e.Kr. och etablerade en blomstrande kedja av jordbruksmarker, städer och tätorter.

Den första brittiska utforskaren som nådde området var en sjöofficer vid namn John Wood. Han skickades ut på en expedition för att hitta flodens källa 1839. Han hittade den moderna Zorkul-sjön, kallade den Victoriasjön och förklarade att han hade hittat källan. Därefter samlade den franske upptäcktsresanden och geografen Thibaut Viné in mycket information om området under fem expeditioner mellan 1856 och 1862.

Sovjetunionen blev den styrande makten under 1900-talet. Sovjetunionen föll på 1990-talet och Centralasien delades upp i de många mindre länder som ligger inom eller delvis inom Amu Daryas avrinningsområde. På 1960- och 1970-talen användes Amu Darya och Syr Darya för första gången av Sovjetunionen för att bevattna vidsträckta bomullsfält på den centralasiatiska slätten. Redan tidigare användes vatten från floderna för jordbruk, men inte i denna massiva skala. Qaraqumkanalen, Karshi-kanalen och Bukhara-kanalen var bland de större av de bevattningsavledningar som byggdes. Den turkmeniska huvudkanalen var ett föreslaget projekt som skulle ha avlett vatten längs Uzboyflodens torra bädd in i centrala Turkmenistan, men byggdes aldrig.

 
Den franske geografen Thibaut Viné  


Ryska trupper korsar Amu Darya, ca 1873  

Litteratur

Men den majestätiska floden flöt vidare,

Ur det låga landets dimma och brummande,
in i det frostiga stjärnljuset, och där rörde han sig,
glädjande, genom den tysta Chorasmiska ödemarken,
under den ensamma månen: - han flödade
rakt mot polarstjärnan, förbi Orgunjè,
fyllig, ljus och stor: Sedan börjar sanden
att fålla hans vattendrag, dämma upp hans strömmar
och splittra hans strömmar, så att i många kilometer
den klippta och partade Oxus kämpar sig fram
genom sandbäddar och mattas av sly -
Oxus, som glömmer den ljusa fart han hade
i sin höga bergsvagga i Pamere,
är en omintetgjord vandrare - tills till sist
det efterlängtade vågslaget hörs och
hans lysande hem av vatten öppnar sig, ljust
och lugnt, från vars botten de nybadande stjärnorna

Stig upp och lysa över Aralsjön.

- Matthew Arnold, Sohrab och Rustum

Oxusfloden och Arnolds dikt utgör den litterära bakgrunden till 1930-talets barnbok The Far-Distant Oxus.

 

Relaterade sidor