Andrej Dmitrievitj Sacharov (ryska: Андре́й Дми́триевич Са́харов, 21 maj 1921-14 december 1989) var en sovjetisk kärnfysiker. Han var också en välkänd dissident och människorättsaktivist. Sacharov var en förespråkare av kärnvapennedrustning och av medborgerliga fri- och rättigheter och reformer i Sovjetunionen.

 

Biografi och tidiga år

Andrej Sacharov föddes 21 maj 1921. Han utbildade sig inom fysik och blev tidigt involverad i Sovjetunionens arbete med kärnvapen och teoretisk fysik. Under 1940- och 1950-talen spelade han en viktig roll i utvecklingen av Sovjetunionens termonukleära vapen och gjorde sig ett namn som skicklig teoretiker inom kärnfysik.

Forskningsarbete och omställning till aktivism

Sacharov var en framstående forskare men började under 1960-talet alltmer ta ställning i etiska och politiska frågor. Han oroade sig för farorna med kärnvapen och växande statlig hemlighållning, och han skrev och talade om behovet av internationell nedrustning, mänskliga rättigheter och större öppenhet i det sovjetiska samhället.

Ett av hans mest kända skrifter är essän Reflections on Progress, Peace and Intellectual Freedom (på svenska ofta återgiven som Reflektioner över framsteg, fred och intellektuell frihet) från 1974, där han kombinerade politisk analys med ett krav på humanistiska och civila reformer.

Aktivism, förföljelse och Nobels fredspris

Sacharovs öppna kritik av sovjetisk politik och hans stöd för samvetsfångar och andra dissidenter gjorde honom till ett mål för myndigheternas övervakning och trakasserier. 1975 tilldelades han Nobels fredspris för sitt mod att förena vetenskapligt ansvarstagande med kamp för mänskliga rättigheter och fred. På grund av myndigheternas restriktioner kunde han inte närvara vid prisutdelningen i Oslo.

Förvisning och senare år

Efter att ha fortsatt att kritisera den sovjetiska regimen, bland annat i samband med invasionen av Afghanistan 1979, förflyttades Sacharov 1980 i intern exil till staden Gorkij (nu Nizjni Novgorod). Han och hans hustru, Elena Bonner, som också var en framträdande människorättsaktivist, hölls isolerade från omvärlden fram till mitten av 1980-talet. Förvisningen avslutades 1986 i samband med Michail Gorbatjovs reformpolitik; Sacharov kunde då återvända till Moskva.

Arv och betydelse

Sacharov efterlämnade ett starkt arv både som forskare och som försvarare av mänskliga rättigheter. Han är ihågkommen för att ha förenat intellektuell integritet med politiskt mod. Europaparlamentet instiftade 1988 Sakharovpriset för tankefrihet (Sakharov Prize for Freedom of Thought) för att hedra hans namn och fortsätta främja de ideal han stod för.

  • Född: 21 maj 1921
  • Avliden: 14 december 1989 (i Moskva)
  • Nobelpris: Nobels fredspris 1975
  • Känd för: bidrag till teoretisk kärnfysik, kamp för nedrustning, människorättsaktivism

Sacharovs liv och arbete lever vidare genom böcker, dokument, minnesmärken och det internationella pris som bär hans namn. Han är en symbol för den samvetsdrivna forskaren som sätter etiska och mänskliga värden framför politisk konformitet.