Granit är en typ av magmatisk sten som finns på jorden men ingen annanstans i solsystemet. Den bildas av varm, smält magma. Färgen kan vara mörk eller ljusgrå, brun eller till och med rosa, beroende på proportionerna mellan mineralerna. Som bergart räknas granit till de intrusiva (plutoniska) magmatiska bergarterna — det vill säga den stelnar under jordytan efter att magman trängt in i omgivande berg och svalnat långsamt. Långsam avsvalning ger grovkornig struktur där mineralens kristaller ofta är synliga med blotta ögat.
Magman pressas mellan andra lager av bergarter av trycket under jordytan. Magman svalnar och förvandlas långsamt till fast sten. Granit innehåller många olika typer av mineraler. Dessa inkluderar kvarts, fältspat, hornblände och ibland glimmer. När magman svalnar bildar dessa mineraler kristaller. Kristallerna kan lätt ses om graniten skärs och poleras.
Bildning och geologisk miljö
Granit bildas vanligen genom partiell smältning av jordskorpa eller genom långsam kristallisation i stora, underjordiska magmakammare (plutoner). Större sammanhängande kroppar av granit kallas batholiter och kan vara hundratals kilometer i utbredning. I vissa fall kan granit uppträda tillsammans med mycket grovkorniga varianter som pegmatiter, där stora enstaka mineral kristalliserat.
Granit är en vanlig sten på jorden och utgör en stor del av jordskorpan (jordens yttre lager). Den återfinns vanligen i jordskorpans kontinentalplattor. Även om den bildas under jordens yta finns det många platser där den har tvingats uppåt av tektoniska rörelser. När plattor i jordskorpan rör sig tillsammans böjs de och pressas uppåt. När detta sker kan granitberg bildas.
Utseende och egenskaper
- Mineralsammansättning: Domineras av kvarts och fältspat (både alkalifältspat och plagioklas), ofta med hornblände och glimmer som mindre komponenter.
- Färg: Bestäms av fältspatens typ och mängd av mörka mineraler; vanliga färger är vitt, grått, rosa, rödbrunt och mörkare grått.
- Textur: Grovkornig (phaneritiskt) — de individuella mineralfraktionerna syns tydligt.
- Hållfasthet och slitstyrka: Granit är en hård och slitstark bergart, motståndskraftig mot mekanisk nötning och väderpåverkan.
- Täthet och porositet: Relativt låg porositet och hög densitet jämfört med sedimentära bergarter — gör den lämplig för byggnadsbruk.
Hur man känner igen granit i fält
- Sök efter grovkornig struktur där kristaller av kvarts (glasaktig lyster), fältspat (vit till rosa, ibland stripad) och mörka mineraler syns.
- Gnid ytan — granit kan poleras väl och blir blank.
- Gör enkla tester: granit repas inte lätt av metall och reagerar inte med svag saltsyra (ingen fizz, då den inte innehåller kalksten).
Förekomst och geologisk betydelse
Granit utgör stora delar av den kontinentala skorpan och förekommer i bergskedjor, som intrusiva massor i urberg och som exponerade berg i områden som utsatts för omfattande erosion och upplyftning. Många äldre kontinenter har kärnor av granitiskt material som bland annat finns i den skandinaviska skölden och andra urbergssköldar världen över.
Användning
På grund av sin hållbarhet och dekorativa utseende används granit i stor utsträckning inom byggnadsväsende och för utsmyckning:
- Som byggnadssten för fasader, trappor och broar.
- Som golv- och bänkskivmaterial (polerad granit).
- Som gatsten och krossat ballastmaterial i vägbyggnad.
- Monument och gravstenar, tack vare hög beständighet mot väder.
Miljö och ekonomi
Brytning av granit är en viktig industri i många länder. Den kan medföra lokal miljöpåverkan i form av landskapsförändringar, buller och damm — därför regleras ofta brytning och rehabilitering av stenbrott noggrant.
Sammanfattning
Granit är en utbredd, grovkornig, intrusiv magmatisk bergart rik på kvarts och fältspat. Den bildas genom långsam avsvalning av magma under jordytan, är viktig för jordskorpans uppbyggnad och värderas högt för sina mekaniska egenskaper och sitt estetiska värde i bygg- och anläggningssammanhang.
