Markbagge

Beskrivning

Även om deras kroppsform och färg varierar, är de flesta av dem glänsande svarta eller metalliska. De har räfflade vingsköldar (elytra). Hos vissa stora, flyglösa arter är de sammanfogade.

Nästan alla karabider har en räffla på frambenet med en kam av hårstrån som används för att rengöra antennerna.

Försvarssekret

De försvarar sig med skadliga sekret. Detta är typiskt för den gamla skalbaggsunderordningen Adephaga som de tillhör. De har parvisa körtlar i nedre delen av buken. Dessa är välutvecklade och producerar skadliga eller till och med frätande sekret som används för att avskräcka potentiella rovdjur.

Hos bombardierbaggar blandas dessa sekret med flyktiga föreningar och kastas ut genom en liten förbränning med ett högt knallande ljud och ett moln av heta och skärande gaser. Detta kan skada små däggdjur, t.ex. spovar, och kan döda ryggradslösa rovdjur direkt. För människor är det en mycket obehaglig upplevelse att bli "bombad" av en bombardierbagge. Denna förmåga har utvecklats två gånger - hos de flänsade bombardierbaggarna (Paussinae) som är bland de äldsta markbaggarna, samt hos de typiska bombardierbaggarna (Brachininae) som tillhör en mer "modern" släkt.

Anthiini kan sprutas med sina försvarssekret över stora avstånd och kan sikta med en häpnadsväckande noggrannhet; på afrikaans kallas de för oogpisters ("ögonpissare"). Charles Darwin fick ta emot en bombardierbaggs försvarssubstanser under en insamlingsresa 1828. Han diskuterade detta i ett brev:

"En Cychrus rostratus sprutade en gång in i mitt öga och gav mig en oerhörd smärta, och jag måste berätta vad som hände mig på stranden av Cam i mina tidiga entomologiska dagar; under en bark hittade jag två karabiner (jag har glömt vilka) och tog en i vardera handen, när jag fick se en helig Panagaeus cruxmajor; Jag stod inte ut med att ge upp någon av mina Carabi, och att förlora Panagæus var uteslutet, så i förtvivlan tog jag försiktigt en av Carabi mellan mina tänder, när det lilla hänsynslösa odjuret till min obeskrivliga avsky och smärta sprutade sin syra ner i halsen på mig och jag förlorade både Carabi och Panagæus!"

Ekologi

Marklevande skalbaggar lever ofta under trädens bark, under stockar eller bland stenar och sand vid dammar och floder. De flesta arter är köttätare och jagar aktivt alla ryggradslösa byten som de kan övermanna. Vissa springer snabbt för att fånga sitt byte; tigerbaggar (Cicindelinae) är verkligen snabba löpare i förhållande till sin längd. Till skillnad från de flesta Carabidae, som är nattaktiva, är tigerbaggarna aktiva dagjägare och ofta färgglada. De har stora ögon och jagar med hjälp av synen. Markbaggar av arten Promecognathus laevissimus är specialiserade rovdjur på den cyanidiska tusenfotingen Harpaphe haydeniana. De kan motverka den vätecyanid som gör dessa tusenfotingar giftiga för de flesta köttätande djur.