AlegsaOnline.com

HMS Sirius – Första flottans flaggskepp som förde fångar till Australien

HMS Sirius — Första flottans flaggskepp som förde fångar till Australien. Upptäck dess resa, betydelse för den europeiska bosättningen och dramatiska händelser.

Författare: Leandro Alegsa

11-02-2026

HMS Sirius var huvudfartyg i den brittiska första flottan. Första flottan transporterade fångar och soldater till Australien för att starta en straffkoloni. Detta var början på den europeiska bosättningen i Australien.

Roll och befäl
HMS Sirius tjänstgjorde som flaggskepp för expeditionen och var ett beväpnat kungligt örlogsfartyg som fick i uppdrag att eskortera transportfartygen, skydda kolonin och föra med sig viktiga förnödenheter. Om bord fanns expeditionens ledare, guvernör Arthur Phillip, och fartyget kommenderades av kapten John Hunter, som senare kom att spela en framträdande roll i kolonins historia.

Seglatsen och ankomsten
Första flottan avgick från England 1787 och nådde de australiska kusterna i början av 1788. HMS Sirius hade en central funktion under resan och i de första svåra månaderna efter ankomsten, när kolonins grundläggande försörjning, förflyttningar och förbindelser mellan platser som Botany Bay och Port Jackson (Sydney Cove) organiserades.

Fartygstjänst i kolonin
Efter ankomsten användes HMS Sirius också för sjötransporter mellan huvudbosättningen och utposter som Norfolk Island, där britterna anlagt en liten bosättning kort därefter. Fartyget hjälpte till att frakta förnödenheter, brev och personal och bidrog till kartläggning och kommunikation i regionen.

Förlisning och eftermäle
I mars 1790 gick HMS Sirius på grund och förliste vid Norfolk Island under en leveransresa. Flera av besättningen överlevde förlisningen och kunde så småningom evakueras, men fartyget och mycket av lasten gick förlorad. Händelsen fick stora konsekvenser för den redan utsatta kolonins försörjning under denna tid. Kapten John Hunter överlevde och återvände senare till en framträdande roll i kolonins administration; han blev New South Wales andra guvernör 1795–1800.

Arkeologi och kulturarv
Vraket efter HMS Sirius är av stor arkeologisk och historisk betydelse för Australiens tidiga europeiska historia. Fynd från vraket och berättelser om dess öde finns bevarade i museer och i forskning om första flottan. HMS Sirius symboliserar både de logistiska ansträngningar som krävdes för att etablera den brittiska kolonin och de svåra villkor som präglade den tidiga europeiska bosättningen i Australien.

Ankare från HMS Sirius på Macquarie Place i Sydney 1907.

Beskrivning

Fartyget på 520 ton byggdes på Themsen i England 1781. Hon kallades först Berwick... Hon hade byggts för att arbeta i Östersjön för att transportera timmer. Kungliga flottan köpte det för att använda det som förrådsfartyg. Hon rustades upp för resan till Australien och döptes om till HMS Sirius. Löjtnant Philip Gidley King skrev att fartyget var uppkallat efter stjärnan i stjärnbilden Orion. hon var beväpnad med sex karronader, korta kanoner som användes för att avfyra stora föremål för att krossa fartyg. Hon hade också fyra sexpundiga kanoner. Det fanns ytterligare tio sexpundskanoner i lastrummet som skulle användas för att skydda den nya bosättningen. HMS Sirius var cirka 27 meter lång och 10 meter bred. Hennes lastrum var ungefär 4 m djupt.

Besättningen

Fartyget leddes av Arthur Phillip med John Hunter som andre kapten. Phillip skulle leda fartyget som en del av den första flottan, och Hunter skulle sedan ansvara för det medan Phillip inrättade straffkolonin. King, William Bradley och George William Maxwell var löjtnanter. Hon hade en besättning på cirka 160 man.

Med den första flottan

HMS Sirius transporterade alla kanoner och all ammunition till flottan. Inga vapen förvarades på fångtransporterna i händelse av myteri. Hon lämnade England den 13 maj 1787 och seglade till Australien med stopp i Santa Cruz, Rio de Janeiro och Kapstaden. Hon anlände till Botany Bay den 20 januari 1788. Hon nådde Port Jackson den 26 januari.

I Kapstaden togs åtta kanoner bort från vapendäcket och placerades i lastrummet. Detta var för att skapa utrymme för att bygga stallar för boskap. Kanonerna sattes tillbaka när fartyget anlände till Sydney. De togs ut igen och placerades i ett fort vid Dawes Point.

Hjälp till den nya kolonin

I oktober 1788 seglade HMS Sirius österut till Kapstaden för att hämta extra matförråd. Hon lämnade Kapstaden i januari 1789 och fortsatte att resa österut tills hon kom tillbaka till Sydney i maj. Denna resa österut med hjälp av västliga vindar, känd som "the Roaring Forties", innebar att fartyget hade seglat helt runt jorden. Rått hav nära Tasmanien krossade hennes galjonsfigur och skadade fartygets framsida svårt.

I mars 1790 åkte Sirius till Norfolk Island för att leverera fler marinsoldater, fångar och förnödenheter. Hon kunde lasta av människorna, men dåligt väder gjorde det omöjligt att få förnödenheterna i land. Fyra dagar senare försökte kapten Hunter landa förnödenheterna i Sydneybukten. Fartyget drev för långt in i bukten och förliste på ett rev den 19 mars. Hela besättningen räddades. Under de följande två veckorna räddades också de flesta förnödenheterna.

Det dröjde ytterligare elva månader innan ett annat fartyg kom till Norfolk Island och tog besättningen tillbaka till Sydney. Hunter återvände till England och en utredning beslutade att skeppsbrottet inte var hans fel.

Ankare och kanon

Kanoner från vraket räddades 1790. År 1795 gav guvernör Philip Gidley King fyra kanoner till kapten Hogan på fartyget Marquis Cornwallis. Åtta kanoner skickades tillbaka till Sydney för att användas i ett fort 1804. År 1924 placerades två kanoner från fartyget framför Norfolk Islands domstolsbyggnad.

Ett av HMS Sirius 12 ankare hittades på vrakplatsen. År 1907 ställdes det ut på Macquarie Place i Sydney. Ankaret är i gott skick även om ändarna på armarna bröts av när det togs upp från vraket. Arbete utfördes på ankaret för att hjälpa till att hålla det i gott skick 1992. Ankaret är 2,5 m långt, 0,5 m brett och 100 mm djupt. Bredvid ankaret står en av kanonerna från HMS Sirius. Detta var en av de kanoner som togs från fartyget för att bevaka Sydney redan 1788.

År 1983 undersöktes vraket av arkeologer. År 1985 hittade man flera föremål, bland annat en karronad (en liten kanon) och ett annat ankare. År 1987 togs mer än 600 föremål upp från fartyget. Dessa visas på sjöfartsmuseet på Norfolk Island.