Hughesmedaljen delas ut av Royal Society i London för originella upptäckter inom elektricitet och magnetism eller deras tillämpningar. Medaljen instiftades i början av 1900‑talet och är uppkallad efter uppfinnaren och forskaren David Edward Hughes; den finansierades genom donationer knutna till hans minne.

Bakgrund och syfte

Medaljen ska belöna betydande framsteg och originalitet inom forskningsområdena elektricitet och magnetism samt tekniska tillämpningar som härrör från dessa fält. Priset har genom åren belyst både grundforskning och tillämpad forskning, från experimentella upptäckter i fysiken till geofysiska och instrumentella framsteg.

Historia och utdelningsfrekvens

Medaljen gavs ut första gången 1902 till J.J. Thomson "för hans många bidrag till den elektriska vetenskapen, särskilt när det gäller fenomenet med elektrisk urladdning i gaser". Sedan starten har Hughesmedaljen delats ut mer än hundra gånger. I början delades den regelbundet ut årligen; på senare tid sker utdelningen vartannat år.

Urval och villkor

  • Utmärkelsen beslutas av Royal Societys beredande kommittéer och styrelse utifrån nomineringar från vetenskapssamhället.
  • Till skillnad från vissa andra medaljer från Royal Society har Hughesmedaljen aldrig tilldelats samma person mer än en gång.
  • Mottagarna kan vara enskilda forskare eller grupper som tillsammans bidragit till en upptäckt eller metod.

Några framstående mottagare

Medaljen har flera gånger belönat arbete som haft stort genomslag inom både grundforskning och tillämpningar. Exempel från tidigare år:

  • 1902: J.J. Thomson – för banbrytande arbete med elektrisk urladdning i gaser.
  • 1938: John Cockcroft och Ernest Walton – "för deras upptäckt att kärnor kan sönderdelas genom artificiellt framställda bombarderande partiklar". (Senare mottagare av Nobelpriset.)
  • 1981: Peter Higgs, Thomas Walter och Tom W. B. Kibble – "för deras internationella bidrag till det spontana brottet mot grundläggande symmetrier i elementarpartikelteorin". (Peter Higgs belönades senare även med Nobelpriset.)
  • 1982: Drummond Matthews och Frederick Vine – för förklaringen av havsbottnens magnetiska egenskaper, en nyckel till förståelsen av plattektonik.
  • 1988: Archibald Howie och M.J. Whelan – för arbete med teorin om elektronbortbrytning och mikroskopi och dess användning för studier av gitterdefekter i kristaller.
  • 2008: Michele Dougherty – mottog medaljen "för innovativ användning av magnetfältsdata som ledde till upptäckten av en atmosfär runt en av Saturnus månar och för att det revolutionerade vår syn på den roll som planetariska månar spelar i solsystemet". Hittills har endast en kvinna mottagit medaljen: Michele Dougherty (2008).

Betydelse

Hughesmedaljen är en av flera prestigefyllda utmärkelser från Royal Society och har belyst viktiga framsteg inom elektromagnetism och dess tillämpningar. Flera mottagare har även blivit erkända med andra höga priser, inklusive Nobelpriset, vilket understryker medaljens roll i att lyfta fram forskning av världsklass.

Medan vetenskapens inriktningar och metoder förändrats över tid har Hughesmedaljen kvar sin fokus på originalitet och betydelse för områdena elektricitet och magnetism, samt deras tekniska och vetenskapliga följder.