Den ungerska revolutionen 1956 eller det ungerska upproret 1956 (ungerska: 1956-os forradalom eller felkelés) var ett spontant uppror i hela landet riktat mot den ungerska folkrepublikens regering och dess sovjetiskt påtvingade politik. Upproret pågick från den 23 oktober till den 10 november 1956. Det var det första större hotet mot den sovjetiska kontrollen i Östeuropa sedan Sovjetunionens styrkor drev ut nazisterna i slutet av andra världskriget och etablerade sitt inflytande över stora delar av Östeuropa. Trots att upproret militärt misslyckades fick det stort inflytande och spelade en betydande roll i att stärka kritiken mot sovjetisk dominans under de följande årtiondena.
Bakgrund
Efter andra världskriget etablerades i Ungern en kommunistisk regim med starkt stöd och kontroll från Moskva. Ekonomiska svårigheter, politisk repression och kurser bestämda av Sovjetunionen skapade ett utbrett missnöje. Inspiration kom även från protester och reformtendenser i andra delar av den socialistiska världen samt från krav på nationell självbestämmanderätt.
Händelseförlopp
Den 23 oktober 1956 samlades studenter och intellektuella i Budapest för att kräva politiska reformer, frihet för politiska fångar och uttåg av sovjetiska trupper. Demonstrationerna växte snabbt och spred sig till andra städer. Arbetarråd och revolutionära kommittéer bildades lokalt. Den reformvänlige politikern Imre Nagy kallades in som premiärminister och förklarade bland annat att Ungern skulle bli en neutral stat och söka utträde ur Warszawapakten.
I början uppstod en period av osäkerhet när sovjetiska trupper temporärt drog sig tillbaka, men den 4 november 1956 inleddes en storstilt militär intervention då sovjetiska styrkor åter gick in i Ungern för att slå ner upproret. Tungt artilleri och pansar användes i stadsstrider, och många revolutionära grupper och civila drabbades hårt.
Efterspel och konsekvenser
Upproret krossades militärt och den nya sovjetstödda regeringen återupprättade kontrollen. Repressionen efteråt innefattade massarresteringar, rättegångar och straff, däribland avrättningen av ledaren Imre Nagy i 1958. Ett stort antal ungrare flydde landet; uppskattningar talar om ett omfattande flyktingflöde till västliga länder. Den politiska liberalisering som några hoppades på uteblev på kort sikt.
På längre sikt blev 1956 en symbol för motstånd mot totalitärt styre och för nationell självständighet inom den sovjetiska intressesfären. Händelserna bidrog till internationell kritik mot Sovjetunionens agerande och inspirerade senare dissidentrörelser i Östblocket. Upproret påverkar fortfarande hur perioden uppfattas historiskt och politiskt i Ungern och utanför dess gränser.
Historisk bedömning
Forskning och samtida vittnesmål fortsätter att nyansera bilden av vad som hände under hösten 1956, vilka aktörer som var centrala och vilka konsekvenserna blev på kort och lång sikt. Händelsen ses allmänt som ett betydelsefullt uttryck för folkets motstånd mot utomstående politisk dominans och som en viktig episod i kalla krigets historia.

