Designargumentet – det teleologiska argumentet för Guds existens

De flesta av de klassiska formerna av detta argument är kopplade till monoteismen. Att bara tala om en "designer" ger följande enkla formulering.

1. Komplexitet innebär att det finns en designer.
2. Universum är mycket komplext.
3. Därför har universum en designer.

Ett kortfattat och finurligt teleologiskt argument gavs av G. K. Chesterton 1908: "En elefant som hade en snabel var märklig, men alla elefanter som hade en snabel såg ut som en komplott."

Sokrates (ca 469-399 f.Kr.) Han hävdade att anpassningen av människans delar till varandra, till exempel ögonlocken som skyddar ögongloberna, inte kunde bero på slumpen utan var ett tecken på universums kloka planering.

Platon (ca 427-347 f.Kr.) föreslog i sitt verk Timaeus en "demiurg" med högsta visdom och intelligens som kosmos skapare. För honom saknade demiurgen den övernaturliga förmågan att skapa ex nihilo eller ur ingenting. Demiurgen kunde endast organisera "ananke" (αναγκη). Ananke var det enda andra samexisterande elementet eller närvaron i Platons kosmogoni. Platons teleologiska perspektiv bygger också på den analys av apriorisk ordning och struktur i världen som han redan hade presenterat i Republiken.

Aristoteles (ca 384-322 f.Kr.) utvecklade också idén om en skapare av kosmos, ofta kallad "den primära rörelsen", i sitt verk Metafysik. Aristoteles åsikter har mycket starka aspekter av ett teleologiskt argument, särskilt det om en prime mover, som (så att säga) ser framåt när han sätter kosmos i rörelse. Aristoteles hävdade faktiskt att hela naturen återspeglar en inneboende målmedvetenhet och riktning.

Cicero (ca 106-43 f.Kr.) lade också fram ett av de tidigaste kända teleologiska argumenten. I de Natura Deorum (Om gudarnas natur) förklarade Cicero: "Den gudomliga makten finns i en förnuftsprincip som genomsyrar hela naturen". Han skrev utifrån den romerska religionens kulturella bakgrund. I den romerska mytologin lånades skapelsegudinnan Gaia från den grekiska mytologin. Romarna kallade henne Tellus eller Terra.

"När man ser ett solur eller en vattenklocka ser man att den visar tiden på ett planmässigt sätt och inte av en slump. Hur kan du då föreställa dig att universum som helhet saknar syfte och intelligens, när det omfattar allt, inklusive dessa artefakter själva och deras skapare?" (Cicero, De Natura Deorum, ii. 34)

Augustinus av Hippo (354-430 e.Kr.) presenterade ett klassiskt teleologiskt perspektiv i sitt verk Guds stad. Han beskriver "människans stad" och menar i huvudsak att Guds plan är att ersätta människans stad med Guds stad (vid en ännu okänd tidpunkt i framtiden). Huruvida detta kommer att ske gradvis eller plötsligt framgår inte av Augustinus verk. Han har dock inte lagt fram något formellt argument för Guds existens, utan Guds existens förutsätts redan och Augustinus ger en föreslagen syn på Guds teleologi. Augustinus perspektiv följer av och bygger på hans tids nyplatoniska åsikter, som i sin tur har sina ursprungliga rötter i Platons kosmogoni.

Komplexitet visar inte på design

Tanken är att man kan dra slutsatsen att det finns intelligent design genom att titta på ett föremål. Det teleologiska argumentet säger att eftersom livet är komplext måste det ha utformats. Det hävdas att detta är en logik utan följdriktighet. Livet eller objekten beskrivs som "ordnade" eller "ordnade", vilket visar att en intelligent designer har ordnat dem. I det verkliga livet finns det dock exempel på system som inte är slumpmässiga eller ordnade helt enkelt för att de följer naturliga fysiska processer, till exempel diamanter eller snöflingor.

Designpåståendet ifrågasätts ofta som ett argument från okunnighet, eftersom det ofta är oförklarat eller saknar stöd, eller förklaras med ovetenskapliga gissningar. Anhängare av design antar att naturföremål och konstgjorda föremål har liknande egenskaper och att båda därför måste vara designade. Olika objekt kan dock ha liknande egenskaper av olika skäl, till exempel stjärnor och glödlampor. Förespråkarna måste därför visa att endast design kan orsaka ordnade system, annars är argumentet ogiltigt.

En designad organism skulle på ytan strida mot evolutionsteorin. De flesta biologer stöder idén om evolution genom naturligt urval. De förkastar därför den första förutsättningen och hävdar att evolutionen inte bara är en alternativ förklaring till livets komplexitet, utan en bättre förklaring med mer stödjande bevis. Levande organismer lyder under samma fysiska lagar som livlösa föremål. En rad kemiska reaktioner kan äga rum och bilda andra kemikalier med komplexa egenskaper och sätt att interagera. Under mycket långa tidsperioder kan självreplikerande strukturer uppstå och senare bilda DNA. Detta har faktiskt demonstrerats artificiellt via Avida-programmet, som kan konstruera komplexa program utan att få någon design (liknande program har haft liknande resultat när det gäller att bygga maskiner). Biologer brukar därför allmänt betrakta designargumentet som ett föga imponerande argument för att en gud existerar.

Bevisar inte Guds existens

Ett annat argument är att även om argumentet för design bevisar att det finns en kraftfull intelligent designer, skulle det inte bevisa att designern är Gud. Voltaire observerade i sin Traité de métaphysique:

... från detta enda argument kan jag inte dra någon annan slutsats än att det är troligt att en intelligent och överlägsen varelse skickligt har förberett och utformat materien. Jag kan inte enbart av detta dra slutsatsen att denna varelse har skapat materia ur ingenting och att han är oändlig i alla avseenden.

David Hume påpekade att argumentet inte nödvändigtvis leder till att det finns en Gud. I sina Dialogues Concerning Natural Religion argumenterade Philo (s. 108), bland andra motargument till det teleologiska argumentet, "varför kan inte flera gudar tillsammans skapa och utforma världen?".

Motsägelsefulla förutsättningar leder till en oändlig regress

Kritiker som Richard Dawkins hävdar ofta att det teleologiska argumentet i sin tur skulle gälla för den föreslagna designern, och menar att en designer måste vara minst lika komplex och ändamålsenlig som det designade objektet (med Dawkins ord, "The Ultimate 747", en hänvisning till Hoyles analogi med en storm som sveper genom en skrotupplag och bygger en 747). Detta skulle enligt dem skapa det absurda i en oändlig serie av konstruktörer.

Påståendet om inkonsekvenser i universums "design".

Även om universum först kan verka ändamålsenligt och ordnat har det hävdats att dess verkliga funktion kan ifrågasättas vid en närmare granskning. Vissa vetenskapsmän som Richard Dawkins, en välkänd ateist, förkastar påståendet att universum har någon egentlig funktion och hävdar att universum bara "efterliknar" ett syfte. Rovdjur verkar till exempel vara perfekt "utformade" för att fånga sina byten, medan deras byten verkar vara lika väl "utformade" för att undvika dem. På samma sätt har kritiker av det teleologiska argumentet uppmärksammat uppenbara inkonsekvenser i organismers utformning. Vissa använder sådana argument för att peka på det naturliga urvalet som en "blind" biologisk designer, i motsats till Gud. ^[]

Teleologins förespråkare har argumenterat mot denna invändning på olika grunder. William A. Dembski säger till exempel att sådana argument bygger på antaganden om vad en konstruktör skulle göra eller inte göra, och att de därför utgör ett "teologiskt snarare än vetenskapligt påstående". "Eftersom de inte känner designern", fortsätter han, "är de inte i stånd att säga om designern föreslog en felaktig kompromiss mellan dessa [design]mål". (Dembski 2004, s. 58-9).

Dessutom ignorerar påståendet om en uppenbar inkonsekvens mellan rovdjurens och bytesdjurens "utformning" balansen i ekosystemet. Dembski svarar: "När de kritiserar design tenderar [kritikerna] att lägga stor vikt vid funktionaliteter hos enskilda organismer och ser designen som optimal i den grad som dessa individuella funktionaliteter maximeras. Men en högre ordning av hela ekosystem kan kräva en lägre ordning av enskilda organismer." (Dembski, 2004, s. 61)

Bristande överensstämmelse

George H. Smith skriver i sin bok Atheism: The Case Against God, påpekar han vad han anser vara en ödesdiger brist i argumentet om design.

Tänk på tanken att naturen i sig själv är en produkt av design. Hur kan detta påvisas? Naturen utgör, som vi har sett, den jämförelsegrund genom vilken vi kan skilja mellan designade objekt och naturliga objekt. Vi kan dra slutsatsen att det finns design endast i den utsträckning som ett föremåls egenskaper skiljer sig från de naturliga egenskaperna. Att hävda att naturen som helhet var designad är därför att förstöra den grund genom vilken vi skiljer mellan artefakter och naturliga objekt. Bevis på design är de egenskaper som inte finns i naturen, så det är omöjligt att framställa bevis på design inom ramen för själva naturen. Endast om vi först tar ett steg bortom naturen och fastställer existensen av en övernaturlig designer kan vi dra slutsatsen att naturen är resultatet av medveten planering. (p. 268)