Geologisk tidsskala

Historisk geologi använder sig av geologins principer och tekniker för att utreda jordens geologiska historia. Man tittar på de processer som förändrar jordens yta och bergarter under ytan.

Geologer använder stratigrafi och paleontologi för att ta reda på händelseförloppet och visa vilka växter och djur som levde vid olika tidpunkter i det förflutna. De har räknat ut stenlagrens ordningsföljd. Sedan upptäckten av radioaktivitet och uppfinningen av radiometrisk dateringsteknik gav ett sätt att få fram åldern på lagren (strata).

Vi vet nu när viktiga händelser som inträffat under jordens historia inträffade. Jorden är ungefär 4,567 miljarder (4 567 miljoner) år gammal. Den geologiska eller djupa tiden för jordens förflutna har organiserats i olika enheter. Gränser på tidsskalan markeras vanligtvis av stora geologiska eller paleontologiska händelser, t.ex. massutdöenden. Gränsen mellan kritaperioden och den paleogena perioden definieras till exempel av utdöendet mellan kritaperioden och tertiärperioden. Detta innebar slutet för dinosaurierna och många marina arter.

Prospektering efter energikällor och värdefulla mineraler förutsätter att man förstår ett områdes geologiska historia. Sådan kunskap kan också bidra till att minska riskerna med jordbävningar och vulkaner.

Diagram över den geologiska tidsskalan.

Terminologi

Den största definierade tidsenheten är supereon som består av eoner. Eoner är indelade i epoker, som i sin tur är indelade i perioder, epoker och stadier. Samtidigt definierar paleontologer ett system av faunastadier, av varierande längd, baserat på de typer av djurfossil som hittas där. I många fall har sådana faunastadier antagits vid uppbyggnaden av den geologiska nomenklaturen, även om det i allmänhet finns betydligt fler erkända faunastadier än definierade geologiska tidsenheter.

Geologer brukar tala i termer av övre/senare, nedre/tidig och mellersta delar av perioder och andra enheter, t.ex. "övre jura" och "mellersta kambrium". Övre, mellersta och nedre är termer som tillämpas på själva bergarterna, som i "sandsten från övre jura", medan sen, mellersta och tidig tillämpas på tid, som i "avlagring från tidig jura" eller "fossil från tidig jura". Adjektiven skrivs med versaler när underavdelningen är formellt erkänd och med små bokstäver när den inte är det; alltså "tidig miocen" men "tidig jura".

Eftersom geologiska enheter som uppträder vid samma tidpunkt men i olika delar av världen ofta kan se olika ut och innehålla olika fossiler finns det många exempel på att samma period historiskt sett har fått olika namn på olika platser. I Nordamerika kallas till exempel det nedre kambrium för Waucoban-serien som sedan delas in i zoner baserade på trilobiter. Samma tidsperiod delas upp i Tommotian, Atdabanian och Botomian stadier i Östasien och Sibirien. En viktig aspekt av arbetet i Internationella stratigrafi-kommissionen är att förena denna motstridiga terminologi och definiera universella horisonter (tidsindelning) som kan användas över hela världen.

Tabell över geologisk tid

I följande tabell sammanfattas de viktigaste händelserna och egenskaperna hos de tidsperioder som ingår i den geologiska tidsskalan. Som ovan är denna tidsskala baserad på International Commission on Stratigraphy. Höjden på varje tabellpost motsvarar inte varaktigheten av varje tidsindelning. (inte i skala)

Geologisk tid
Eon	Era	Period/ålder4^,5		Epok	Större händelser	Start (år sedan)^3,6
Phanerozoisk	Kainozoiska	Kvartärtiden		Holocen	Den mänskliga befolkningen ökar; den sista istiden tar slut.	11,700
		Kvartärtiden		Pleistocen	Istider och varmare perioder; utrotning av många stora däggdjur; utveckling av helt moderna människor.	2,588 miljoner euro
		Tertiär	Neogen	Pliocen	Klimatet svalnar ytterligare; Australopithecine homininer utvecklas	5,333 miljoner euro
			Neogen	Miocen	Jorden har många skogar; djuren blomstrar men senare börjar temperaturen svalna.	23,03 miljoner euro
			Palaeogene	Oligocen	Kontinenterna flyttar sig till sina nuvarande platser.	33,9 miljoner euro
				Eocen	Himalaya bildas när Indien flyttar in i Asien.	56 miljoner euro
				Paleocen	Indien når Asien; däggdjur utvecklas till nya grupper; fåglar överlever utrotningen.	66 miljoner euro
	Mesozoisk	Krita		Övre krita	Dinosaurierna dör ut under K/T-utdöendet.	100,5 miljoner euro
		Krita		Nedre krita	Dinosaurierna fortsätter att blomstra; pungdjur och moderdjur uppträder; första blommande växter	145 miljoner euro
		Jurassic		Övre jura	Dinosaurierna dominerar på land; de första fåglarna, de första däggdjuren; barrträd, cycader och andra fröväxter. Superkontinenten Pangaea börjar brytas upp.	163,5 miljoner euro
				Mellersta jura		174,1 miljoner euro
				Nedre jura		201,3 miljoner euro
		Trias		Övre trias	De första dinosaurierna; pterosaurier; ichtyosaurier; plesiosaurier; sköldpaddor; äggläggande däggdjur.	237 miljoner euro
				Mellan trias		247,2 miljoner euro
				Nedre trias		252,17 miljoner euro
	Paleozoiska	Permiskt			P/Tr-utdöendet - 95 % av arterna dör ut. Superkontinenten Pangaea bildas.	298,9 miljoner euro
		Karbon (Karbon)		Pennsylvanian	Tropiskt klimat: rikligt med insekter, de första synapsiderna och reptilerna; kolskogar.	323,2 miljoner euro
		Karbon (Karbon)		Mississippian	Stora primitiva träd	358,9 miljoner euro
		Devonian			Fiskens ålder; de första amfibierna; klubbmossor och hästsvansar; progymnospermer (de första fröbärande växterna).	419,2 miljoner euro
		Siluriskt			De första fossilerna av landväxter	443,4 miljoner euro
		Ordovicium			ryggradslösa djur dominerar	485,4 miljoner euro
		Kambrium			Stor diversifiering av livet i den kambriska adaptiva strålningen	541 miljoner euro
Proterozoiska	Neoproterozoisk2	Ediacaran			De första flercelliga djuren	635 miljoner euro
		Kryogenian			Möjlig snöbollsperiod på jorden	720 miljoner euro
		Tonian			Superkontinenten Rodinia bryts upp	1 miljard euro
	Mesoproterozoiska	Stenian			Superkontinenten Rodinia bildas	1,2 miljarder euro
		Ectasian			Den första könsligt reproducerande organismen	1,4 miljarder euro
		Calymmian			Superkontinenten Columbia bryts sönder	1,6 miljarder euro
	Paläoproterozoisk tid	Statherian			Columbia (superkontinent) bildas under denna period.	1,8 miljarder euro
		Orosirian			Det första komplexa encelliga livet	2,05 miljarder euro
		Rhyacian			Ersättning av _koldioxid med syre utlöser den huroniska istiden under denna period.	2,3 miljarder euro
		Siderian			Superkontinenten Kenorland bryts sönder.	2,5 miljarder euro
Arkeiska	Neoarchaean				Superkontinenten Kenorland bildas	2,8 miljarder euro
	Mesoarchaean				Superkontinet Ur är från denna tid	3,2 miljarder euro
	Paleoarchaean				Bakterier bygger stromatoliter	3,6 miljarder euro
	Eoarchaean				Den första superkontinenten Vaalbara existerade under denna tid.	4 miljarder euro
Hadean					Jorden bildades för 4,6 miljarder år sedan, månen bildades för 4,5 miljarder år sedan.	4,54 miljarder (~4,6 bya)
I Nordamerika delas karbonperioden in i Mississippiska och Pennsylvaniska underperioder eller epoker. Upptäckter under det senaste kvartsseklet har väsentligt förändrat synen på de geologiska och paleontologiska händelserna strax före kambrium. Termen neoproterozoisk används nu, men äldre författare kan ha använt "Ediacaran", "Vendian", "Varangian", "Precambrian", "Protocambrian", "Eocambrian", eller kan ha förlängt kambriskan längre tillbaka i tiden. Datumen är något osäkra, och det är vanligt med skillnader på några procent mellan källorna. Detta beror på att avlagringar som lämpar sig för radiometrisk datering sällan förekommer exakt på de platser i den geologiska kolumnen där vi helst skulle vilja ha dem. Datum med en * är radiometriskt bestämda på grundval av internationellt överenskomna GSSP. Paleontologer talar ofta om faunastadier snarare än om geologiska perioder. Nomenklaturen för faunastadier är ganska komplex. Se http://flatpebble.nceas.ucsb.edu/public/harland.html för en utmärkt tidsordnad förteckning över faunastadier. I vanligt språkbruk behandlas tertiär-kvartär och paleogen-neogen-kvartär som perioder. Termen "ålder" (t.ex. "neogenålder") används ibland i stället för "period". Den tid som visas i kolumnen "Years Ago" är den tid då epoken i kolumnen "Epoch" började.

Relaterade sidor

Frågor och svar

F: Vad är den geologiska tidsskalan?

S: Den geologiska tidsskalan är ett sätt att organisera och förstå jordens förflutna genom att titta på de processer som förändrar ytan och stenarna under ytan. Den använder principer och tekniker från geologin för att räkna ut jordens geologiska historia.

F: Hur använder geologer stratigrafi och paleontologi?

S: Geologer använder stratigrafi och paleontologi för att ta reda på hur händelseförloppet i jordens förflutna ser ut och vilka växter och djur som levde under olika tider i historien. De använder denna information för att räkna ut stenlagrens ordningsföljd.

F: Hur gammal är jorden?

S: Jorden är ungefär 4,567 miljarder (4 567 miljoner) år gammal.

F: Vad brukar gränserna på tidsskalan markeras av?

S: Gränser på tidsskalan markeras vanligtvis av större geologiska eller paleontologiska händelser, t.ex. massutdöenden. En gräns mellan två perioder kan till exempel markeras av en utdöende händelse som utplånade vissa arter.

F: Vad kan kunskap om geologisk historia hjälpa till med?

S: Kunskap om geologisk historia kan hjälpa till vid prospektering efter energikällor och värdefulla mineraler, samt för att minska faror som jordbävningar och vulkaner i ett område.

F: Vad gav forskarna ett sätt att få fram åldrar för lager av jordlager?

Svar: Upptäckten av radioaktivitet och uppfinningen av radiometriska dateringstekniker gav forskarna ett sätt att få fram åldrar för lager som finns i olika områden runt om på jorden.