Laktas
Laktas är ett enzym som verkar på laktos och bryter ner det så att det kan smältas.
Däggdjur i spädbarnsåldern tillverkar vanligtvis laktas: de behöver det för att smälta laktosen i modersmjölken. Vuxna däggdjur förlorar vanligtvis förmågan att producera laktas. Om du ger mjölk till en vuxen katt orsakar det därför obehag och diarré.
Laktas tetramer, E.Coli.
Laktasets utveckling hos människor
Människor är något annorlunda. Vissa människor fortsätter att producera laktas, andra inte. Det är en typ av polymorfism.
Förmågan att smälta laktos i vuxen ålder ("laktaspersistens") var användbar för människan efter utvecklingen av djurhållningen. Detta skapade ett system som gav en jämn tillgång till mjölk.
Jägare och samlare före den neolitiska revolutionen var övervägande laktosintoleranta. Det är moderna jägare-samlare också.
Genetik
En mutation på kromosom 2 stoppar nedsläckningen av laktasproduktionen, vilket gör det möjligt för personer med mutationen att fortsätta dricka färsk mjölk (och äta andra mejeriprodukter) under hela livet.
Detta verkar vara en ny anpassning till konsumtion av mejeriprodukter. Den har förekommit oberoende av varandra i både norra Europa och Östafrika i befolkningar med en pastoral livsstil. Laktaspersistens, som gör att laktossmältningen kan fortsätta i vuxen ålder, är en dominant allel, vilket gör laktosintolerans till ett recessivt drag.
Genetiska studier tyder på att de äldsta mutationerna som är förknippade med laktasbeständighet nådde märkbara nivåer i människopopopulationer först under de senaste tiotusen åren. Därför nämns ofta laktasbeständigheten som ett exempel på den senaste människans evolution. Eftersom laktasbeständighet är genetiskt betingad, men djurhållning är ett kulturellt drag, är detta en genetisk och kulturell samevolution.
