Laktas är ett enzym som bryter ner laktos – disackaridet som finns i mjölk – till de två enkla sockerarterna glukos och galaktos så att de kan tas upp av tunntarmen och användas som energi.
Funktion och var det finns
Laktas finns främst i tarmens ytskikt, i enterocyternas borstbräm (mikrovilli) i tunntarmen. Enzymet kallas ibland för beta-galaktosidas och är en glykosidas som klyver bindningen mellan glukos och galaktos i laktosmolekylen. Aktiviteten är högast hos nyfödda som får mjölk som näring, och hos dem är laktas avgörande för att tillgodogöra sig modersmjölkens socker.
Laktas hos däggdjur och människor
Däggdjur i spädbarnsåldern tillverkar vanligtvis laktas: de behöver det för att smälta laktosen i modersmjölken. Hos många däggdjur, inklusive många människor, minskar produktionen av laktas efter avvänjning och i vuxen ålder kan aktiviteten vara låg eller obefintlig.
Hos människor finns variation: vissa populationer har så kallad laktaspersistens och bibehåller hög laktasaktivitet hela livet, medan andra utvecklar primär laktasbrist (laktosintolerans) i barndoms- eller vuxenåren. Laktaspersistens är kopplad till genetiska förändringar i reglerande regioner nära genen för laktas (LCT) — en evolutionär anpassning i populationer med lång mjölkkonsumtion.
Laktosintolerans: orsaker och symtom
Om kroppen inte bryter ner laktos i tunntarmen når det istället tjocktarmen där bakterier jäser laktosen. Denna jäsning kan ge upphov till symtom som:
- uppblåsthet
- magknip och kramper
- gasbildning (flatulens)
- lös avföring eller diarré
Orsaker till nedsatt laktasaktivitet kan vara:
- Primär nedgång (åldersrelaterad minskning) — vanligast globalt.
- Sekundär laktasbrist — uppstår vid t.ex. infektioner i tunntarmen, celiaki eller inflammation som skadar tarmens yta och tillfälligt minskar enzymproduktionen.
- Medfödd (kongenital) total laktasbrist — mycket ovanligt och genetiskt ärftligt; visar sig redan vid nyfödd ålder.
Diagnos och behandling
Diagnos kan ställas med anamnes, kostprov (utprovning av laktosfri kost) och medicinska tester såsom:
- väteutandningstest (hydrogen breath test)
- laktosbelastning med mätning av blodsocker
- tarmbiopsi i särskilda fall
Behandling inriktas på att lindra symtom och säkerställa näringsintag:
- minska eller undvika laktos i kosten
- använda laktasenzym som tillskott (tabletter eller droppar) före laktosintag
- byta till laktosfria mjölkprodukter eller fermenterade produkter (t.ex. yoghurt) som ofta innehåller mindre laktos
- tillskott av kalcium och vitamin D vid behov om mjölkprodukter undviks
Industriell användning
Laktas används kommersiellt för att framställa laktosfria eller laktosreducerade produkter. Enzymet kan tillsättas i mjölk för att förspalta laktosen så att produkten blir sötare och lättare att smälta för laktosintoleranta. Vanliga källor till industriell laktas är mikroorganismer som jäst- och mögelarter samt bakterier.
Genetik och evolution
Laktaspersistens är ett exempel på snabb evolution hos människor där en mutation i en reglerande region nära LCT-genen ökar enzymproduktionen i vuxen ålder. Denna variation följer historiska mönster av boskapsskötsel och mjölkdrickande i olika geografiska regioner.
Praktiska råd
- Om du får magbesvär av mjölk, prova att utesluta laktos under ett par veckor och se om symtomen förbättras.
- Prova små mängder hårdost eller yoghurt; fermenterade produkter innehåller ofta mindre laktos.
- Rådgör med vården om du är osäker eller har svåra symtom — särskilt hos barn eller äldre.
