Laktas – enzymet som bryter ner laktos: funktion, roll och effekter

Lär dig hur laktas-enzymet bryter ner laktos, dess roll hos spädbarn och vuxna, samt effekter vid laktosintolerans — orsaker, symtom och praktiska behandlingstips.

Laktas är ett enzym som bryter ner laktos – disackaridet som finns i mjölk – till de två enkla sockerarterna glukos och galaktos så att de kan tas upp av tunntarmen och användas som energi.

Funktion och var det finns

Laktas finns främst i tarmens ytskikt, i enterocyternas borstbräm (mikrovilli) i tunntarmen. Enzymet kallas ibland för beta-galaktosidas och är en glykosidas som klyver bindningen mellan glukos och galaktos i laktosmolekylen. Aktiviteten är högast hos nyfödda som får mjölk som näring, och hos dem är laktas avgörande för att tillgodogöra sig modersmjölkens socker.

Laktas hos däggdjur och människor

Däggdjur i spädbarnsåldern tillverkar vanligtvis laktas: de behöver det för att smälta laktosen i modersmjölken. Hos många däggdjur, inklusive många människor, minskar produktionen av laktas efter avvänjning och i vuxen ålder kan aktiviteten vara låg eller obefintlig.

Hos människor finns variation: vissa populationer har så kallad laktaspersistens och bibehåller hög laktasaktivitet hela livet, medan andra utvecklar primär laktasbrist (laktosintolerans) i barndoms- eller vuxenåren. Laktaspersistens är kopplad till genetiska förändringar i reglerande regioner nära genen för laktas (LCT) — en evolutionär anpassning i populationer med lång mjölkkonsumtion.

Laktosintolerans: orsaker och symtom

Om kroppen inte bryter ner laktos i tunntarmen når det istället tjocktarmen där bakterier jäser laktosen. Denna jäsning kan ge upphov till symtom som:

• uppblåsthet
• magknip och kramper
• gasbildning (flatulens)
• lös avföring eller diarré

Orsaker till nedsatt laktasaktivitet kan vara:

• Primär nedgång (åldersrelaterad minskning) — vanligast globalt.
• Sekundär laktasbrist — uppstår vid t.ex. infektioner i tunntarmen, celiaki eller inflammation som skadar tarmens yta och tillfälligt minskar enzymproduktionen.
• Medfödd (kongenital) total laktasbrist — mycket ovanligt och genetiskt ärftligt; visar sig redan vid nyfödd ålder.

Diagnos och behandling

Diagnos kan ställas med anamnes, kostprov (utprovning av laktosfri kost) och medicinska tester såsom:

• väteutandningstest (hydrogen breath test)
• laktosbelastning med mätning av blodsocker
• tarmbiopsi i särskilda fall

Behandling inriktas på att lindra symtom och säkerställa näringsintag:

• minska eller undvika laktos i kosten
• använda laktasenzym som tillskott (tabletter eller droppar) före laktosintag
• byta till laktosfria mjölkprodukter eller fermenterade produkter (t.ex. yoghurt) som ofta innehåller mindre laktos
• tillskott av kalcium och vitamin D vid behov om mjölkprodukter undviks

Industriell användning

Laktas används kommersiellt för att framställa laktosfria eller laktosreducerade produkter. Enzymet kan tillsättas i mjölk för att förspalta laktosen så att produkten blir sötare och lättare att smälta för laktosintoleranta. Vanliga källor till industriell laktas är mikroorganismer som jäst- och mögelarter samt bakterier.

Genetik och evolution

Laktaspersistens är ett exempel på snabb evolution hos människor där en mutation i en reglerande region nära LCT-genen ökar enzymproduktionen i vuxen ålder. Denna variation följer historiska mönster av boskapsskötsel och mjölkdrickande i olika geografiska regioner.

Praktiska råd

• Om du får magbesvär av mjölk, prova att utesluta laktos under ett par veckor och se om symtomen förbättras.
• Prova små mängder hårdost eller yoghurt; fermenterade produkter innehåller ofta mindre laktos.
• Rådgör med vården om du är osäker eller har svåra symtom — särskilt hos barn eller äldre.

Sök med bokstav