Lamarckism
Lamarckism (även kallad lamarcksk evolution) är en hypotes om evolutionen. Evolutionen försöker förklara hur arter förändras med tiden. Idag är den enda allmänt accepterade evolutionsteorin den som utvecklats utifrån Charles Darwins idéer.
Lamarckismen utvecklades av Jean-Baptiste de Lamarck. Han baserade i viss mån sina idéer på Erasmus Darwins, Charles Darwins farfars, idéer. Lamarckismen säger att individer inte bara för vidare det som de fått från sina föräldrar, utan även vissa saker som de upplevt under sin livstid. Som exempel angav han giraffer. Giraffer, som har långa halsar, måste ha utvecklats från förfäder med mycket kortare halsar. Hans idé var att vuxna människor måste sträcka ut nacken för att nå blad från höga grenar. Därför, trodde han, ärvde barnen längre halsar. Denna idé kallas arv av förvärvade egenskaper.
Även om Darwin inte helt bröt med dessa idéer, har hans karakteristiska idé om naturligt urval att göra med individernas relativa överlevnad och framgång i reproduktionen. Bättre anpassade former lämnar i genomsnitt fler avkommor. Detta förändrar andelen alleler i populationen.
Gregor Mendel upptäckte några grundläggande regler för arvsanlag. Dessa regler för Mendels arv strider helt mot Lamarcks hypoteser, men är förenliga med det naturliga urvalet. Detta förklarar varför Lamarcks idéer inte längre betraktas som en bra förklaring till evolutionen. Lamarck och Darwin är dock överens om att evolutionen verkligen har ägt rum.
Lamarcks teori
Identifieringen av "lamarckismen" med enbart arvet av förvärvade egenskaper anses av vissa vara en överdriven förenkling, som upprepade gånger återkommer i läroböcker. Stephen Jay Gould skrev att evolutionister i slutet av 1800-talet "läste Lamarck på nytt, kastade bort det väsentliga i den ... och upphöjde en aspekt av mekaniken - nedärvning av förvärvade egenskaper - till ett centralt fokus som den aldrig hade haft för Lamarck själv". Han hävdade att "begränsningen av lamarckismen till detta relativt lilla och icke särskiljande hörn av Lamarcks tänkande måste betecknas som mer än en missvisande benämning och verkligen en misskreditering av minnet av en man och hans mycket mer omfattande system". Gould förespråkade en bredare definition av "lamarckism", i linje med Lamarcks övergripande evolutionsteori.
Som vetenskapshistoriker som Michael Ghiselin och Stephen Jay Gould har påpekat var ingen av dessa åsikter ursprungliga för Lamarck. Tvärtom var Lamarcks bidrag en systematisk teoretisk ram för att förstå evolutionen. Han ansåg att evolutionen bestod av två processer;
- Le pouvoir de la vie (en komplexifierande kraft) - där vätskornas naturliga, alkemiska rörelser skulle etsa ut organ ur vävnaderna, vilket skulle leda till en allt mer komplex konstruktion, oavsett om organet används eller inte. Detta skulle driva organismerna från enkla till komplexa former.
- L'influence des circonstances (en adaptiv kraft) - där användningen och avskaffandet av egenskaper ledde till att organismerna blev mer anpassade till sin miljö. Detta skulle föra organismerna i sidled från vägen från enkel till komplex, och specialisera dem för sin miljö.
I grund och botten innebär en förändring i miljön en förändring av behoven, vilket leder till en förändring av beteendet, en förändring av organens användning och utveckling, en förändring av formen med tiden - och därmed en gradvis transmutation (förändring) av arten.
Den moderna synpunkten är att ingen av hans två "krafter" existerar; Lamarck kan tillskrivas den första helt genomarbetade beskrivningen av evolutionen. Hans idéer om hur den uppstod är dock helt felaktiga.
Utvecklingen av en giraffhals används ofta som exempel i förklaringar av lamarckismen.
Frågor och svar
F. Vad är lamarckism?
Svar: Lamarckism (även kallad lamarcksk evolution) är en felaktig hypotes om evolutionen. Den föreslogs av Jean-Baptiste de Lamarck och försöker förklara hur arter förändras med tiden.
F: Vad skiljer den från den allmänt accepterade evolutionsteorin?
Svar: Idag är den allmänt accepterade evolutionsteorin den evolutionsteori som utvecklats utifrån Charles Darwins idéer. Enligt lamarckismen ärver individer inte bara saker som de får från sina föräldrar, utan också saker som de har upplevt under sitt liv. Denna idé kallas arv av förvärvade egenskaper och skiljer sig från Darwins idé om naturligt urval, som handlar om en individs relativa överlevnad och reproduktiva framgång.
Vem var Erasmus Darwin?
Svar: Erasmus Darwin var Charles Darwins farfar, och Jean-Baptiste de Lamarck använde några av hans idéer när han lade fram sin hypotes om evolutionen.
F: Vilket exempel använde Lamarck för att illustrera sin hypotes?
S: För att illustrera sin hypotes använde han giraffer som exempel. Han menade att vuxna var tvungna att sträcka ut sina halsar för att nå blad från höga grenar och att barn därför ärvde längre halsar än vad deras förfäder hade gjort före dem.
F: Hur strider mendels arv mot Lamarcks hypoteser?
Svar: Gregor Mendel upptäckte några grundläggande regler för ärftlighet som inte alls stämmer överens med Lamarcks hypoteser, men som i stället stämmer överens med det naturliga urvalet. Detta förklarar varför Lamarcks idéer inte längre anses vara en bra förklaring till evolutionen.
F. Vad är de båda teorierna överens om?
Svar: Båda teorierna är överens om att evolutionen har ägt rum någon gång i historien.
