Biblioteket i Alexandria

Dess förstörelse

Plutarch (46-120 e.Kr.) skrev att Julius Caesar under sitt besök i Alexandria 48 f.Kr. kan ha råkat bränna biblioteket när han satte eld på sina egna skepp för att hindra Achillas försök att begränsa hans möjligheter att kommunicera till sjöss. Enligt Plutarchs redogörelse spred sig branden till hamnen och sedan till biblioteket.

Denna version av händelserna bekräftas dock inte av samtida berättelser om Caesars besök. I själva verket har det fastställts att delar av samlingen delvis förstördes vid flera tillfällen före och efter det första århundradet f.Kr. En modern uppfattning tillskriver förstörelsen den koptiskt kristna ärkebiskopen Theophilus av Alexandria år 391, som uppmanade till förstörelse av Serapeum - det dotterbibliotek och ett tempel till guden Serapis.

Biblioteket som forskningsinstitution

Enligt den tidigaste informationskällan organiserades biblioteket ursprungligen av Demetrius av Phaleron, en elev till Aristoteles, under Ptolemaios I Soter (ca 367 f.Kr.-ca 283 f.Kr.).

Biblioteket bestod av en peripatos (promenad), trädgårdar, ett rum för gemensamma måltider, en läsesal, föreläsningssalar och mötesrum. Den exakta utformningen är dock inte känd. Denna modells inflytande kan fortfarande ses i dag i utformningen av universitetsområden. Biblioteket i sig är känt för att ha haft en förvärvsavdelning (eventuellt byggd i närheten av magasinen, eller för nyttoändamål närmare hamnen) och en katalogiseringsavdelning. I hallen fanns hyllor för samlingar av skriftrullar (eftersom böckerna vid denna tid fanns på papyrusrullar), så kallade bibliothekai (βιβλιοθῆκαι). Det ryktades att en berömd inskription, inristad i väggen ovanför hyllorna, löd: Platsen för själens botemedel.

Det var det första kända biblioteket som samlade en seriös samling böcker från andra länder än landets gränser. Biblioteket hade till uppgift att samla all världens kunskap. Det gjorde det genom ett aggressivt och välfinansierat kungligt uppdrag som innefattade resor till bokmässorna på Rhodos och i Aten och en politik som gick ut på att ta bort böckerna från varje fartyg som kom i hamn. De behöll originaltexterna och gjorde kopior som de skickade tillbaka till ägarna. Alexandria, som tack vare sin konstgjorda dubbelriktade hamn mellan fastlandet och ön Pharos, välkomnade handel från öst och väst, och fann sig snart vara det internationella navet för handel, liksom den ledande producenten av papyrus och, snart nog, böcker.

Biblioteket var också hemvist för en mängd internationella forskare. Biblioteket fylldes med nya verk inom matematik, astronomi, fysik, naturhistoria och andra ämnen. Det var vid Alexandrias bibliotek som den vetenskapliga metoden först utformades och tillämpades i praktiken, och dess empiriska normer tillämpades i seriös textkritik. Eftersom samma text ofta fanns i flera olika versioner var jämförande textkritik avgörande för att säkerställa deras riktighet. När de väl var fastställda gjordes kopior för forskare, kungligheter och rika bibliofiler över hela världen, och denna handel gav biblioteket inkomster. Redaktörerna vid Alexandrias bibliotek är särskilt kända för sitt arbete med homeriska texter. De mer berömda redaktörerna hade i allmänhet också titeln huvudbibliotekarie. Bland dessa fanns bland annat följande,

• Zenodotos (tidigt tredje århundrade f.Kr.)
• Callimachus, (tidigt tredje århundrade f.Kr.), den första bibliografen och utvecklare av Pinakes - den första bibliotekskatalogen.
• Apollonius av Rhodos (mitten av det tredje århundradet f.Kr.)
• Eratosthenes (sent tredje århundrade f.Kr.)
• Aristofanes från Bysans (början av andra århundradet f.Kr.)
• Aristarkos av Samothrake (slutet av andra århundradet f.Kr.).
• Euklid.

Bibliotekets samling, som redan var berömd i den antika världen, blev ännu mer berömd under senare år. Samlingen bestod av papyrusrullar, och även om pergamentkataloger främst användes som ett mer avancerat skrivmaterial efter 300 f.Kr.

En enda skrift kan ta flera rullar i anspråk. Kung Ptolemaios II Philadelphus (309-246 f.Kr.) sägs ha satt 500 000 rullar som mål för biblioteket. Markus Antonius ska ha gett Kleopatra över 200 000 rullar (från det stora biblioteket i Pergamon) till biblioteket som bröllopsgåva. Carl Sagan uppger i sin serie Cosmos att biblioteket innehöll nästan en miljon rullar, även om andra experter har uppskattat ett lägre antal. Inget register över biblioteket finns kvar, och det är inte möjligt att med säkerhet veta hur stor och hur varierad samlingen kan ha varit.

En kanske överdriven historia handlar om hur bibliotekets samling blev så stor. Enligt ett dekret från Ptolemaios III av Egypten var alla besökare till staden skyldiga att lämna in alla böcker och skriftrullar. Officiella skrivare kopierade sedan snabbt dessa skrifter, och vissa kopior visade sig vara så exakta att originalen lades i biblioteket och kopiorna levererades till de intet ont anande ägarna. Denna process bidrog också till att skapa en reservoar av böcker i den relativt nya staden.

Enligt Galen begärde Ptolemaios III tillstånd av atenarna att få låna Aischylos, Sofokles och Euripides originalmanuskript, för vilket atenarna krävde den enorma summan av femton talanger som garanti. Ptolemaios betalade gladeligen avgiften men behöll originalskrifterna för biblioteket.

Bibliotheca Alexandrina invigdes 2002 i närheten av det gamla biblioteket.

Det antika biblioteket i Alexandria.

Relaterade sidor

• Bibliotheca Alexandrina