Biblioteket i Alexandria – antikens centrum för kunskap
Upptäck Biblioteket i Alexandria — antikens centrum för kunskap, forskning och lärdomar. Historia, myter och bibliotekets betydelse för vetenskapens utveckling.
Det antika biblioteket i Alexandria var ett av antikens mest framstående centra för litteratur, forskning och lärdom. Det grundades i Alexandria i Egypten och blomstrade under den ptolemeiska dynastins beskydd. Biblioteket byggdes och utvecklades under det tredje århundradet f.Kr. och fungerade som ett viktigt centrum för vetenskaplig forskning, filologi och kommentarverksamhet.
Grundande och syfte
Biblioteket etablerades i samband med det kungliga museet, ofta kallat Mouseion (Μουσεῖον) — en institution som kombinerade bibliotek, forskarskola och tempel för musorna. Det stod i nära anknytning till det ptolemeiska hovet och hade ett uttalat mål: att samla så många texter som möjligt från den kända världen, särskilt på grekiska, för att skapa en omfattande referenssamling för forskning och undervisning. Biblioteket utformades och öppnades antingen under Ptolemaios I Soter eller under hans son Ptolemaios II, källorna varierar.
Samlingar, material och verksamhet
Större delen av samlingen bestod av papyrusrullar. Vad exakt samlingen omfattade är osäkert — antalet rullar uppskattas i olika källor från tiotusentals upp till flera hundratusen — men det är klart att biblioteket var exceptionellt rikt för sin tid. För att skaffa texter lät man bland annat kopiera böcker som anlände med fartyg till Alexandrias hamn och beställde kopior från andra centra. På biblioteket bedrevs textkritik, kommentatorsarbete, översättningar och vetenskapliga studier.
Organisation och framstående forskare
Biblioteket var också en forskningsinstitution där många framstående lärda verkade. Några av de mest kända namnen som kopplas till Alexandria är:
- Zenodotos — en av de tidiga biblioteksföreståndarna, verksam med textkritik av Homerus.
- Callimachus — poet och bibliograf som sammanställde den berömda katalogen Pinakes, en av de första bibliografiska register som systematiskt listade verk och författare.
- Eratosthenes — mångsidig vetenskapsman känd för att ha beräknat jordens omkrets och arbetat med geografi och kronologi.
- Euclid — matematiker som skrev det inflytelserika verket Elementa (tillhörande den alexandrinska traditionen av matematisk undervisning).
- Herophilos och Erasistratus — läkare som bidrog till anatomiska och medicinska studier.
Callimachus' Pinakes betraktas som en föregångare till den moderna katalogen — ett försök att ordna och beskriva hela bibliotekets samling efter ämne och författare.
Namnet och terminologi
På gammal latin kallades biblioteket ibland "ALEXANDRINA BYBLIOTHECE" (se bilden till höger), även om formen kan variera i äldre källor. Den grekiska termen bibliothēkē (βιβλιοθήκη), som används av många samtidiga och efterföljande historiker, avser i första hand själva samlingen av böcker och texter snarare än en specifik byggnad — något som komplicerar tolkningen av arkeologiska och litterära vittnesmål.
Förstöringar och historisk osäkerhet
Hur och när biblioteket helt eller delvis förstördes är omtvistat och osäkert. I de historiska källorna nämns flera incidenter som kan ha skadat samlingarna: brand i samband med Julius Caesars fälttåg 48 f.Kr., konflikter under den romerska perioden, samt senare förstörelse i samband med religiösa och politiska omvälvningar under senantiken. Forskare är oense om i vilken mån dessa händelser ledde till en total förstörelse av biblioteket eller om samlingen successivt decimerades över århundradena. Det är också troligt att delar av materialet bevarades eller spreds till andra centra innan en eventuell slutlig förlust.
Arvet efter biblioteket
Oavsett de exakta omständigheterna kring dess försvinnande har Biblioteket i Alexandria lämnat ett starkt kulturellt och intellektuellt arv. Det symboliserar ett tidigt exempel på en institution som kombinerar systematisk samling, katalogisering och forskning. Många verk som refererats i senare antika författare är enbart kända genom artiklar och citat från den alexandrinska traditionen — vilket visar hur stor betydelse bibliotekets verksamhet hade för bevarelse och kritisk behandling av textmaterial.
Senare, i modern tid, uppfördes Bibliotheca Alexandrina i Alexandria och invigdes 2002 som en symbolisk återuppväckt institution och som ett kultur- och forskningscenter som hedrar den antika föregångarens anda.
Inskription om Tiberius Claudius Balbilus av Rom (död ca 79 e.Kr.), som bekräftar att biblioteket i Alexandria måste ha funnits i någon form under det första århundradet (på femte raden: "ALEXANDRINA BYBLIOTHECE" ).
Dess förstörelse
Plutarch (46-120 e.Kr.) skrev att Julius Caesar under sitt besök i Alexandria 48 f.Kr. kan ha råkat bränna biblioteket när han satte eld på sina egna skepp för att hindra Achillas försök att begränsa hans möjligheter att kommunicera till sjöss. Enligt Plutarchs redogörelse spred sig branden till hamnen och sedan till biblioteket.
Denna version av händelserna bekräftas dock inte av samtida berättelser om Caesars besök. I själva verket har det fastställts att delar av samlingen delvis förstördes vid flera tillfällen före och efter det första århundradet f.Kr. En modern uppfattning tillskriver förstörelsen den koptiskt kristna ärkebiskopen Theophilus av Alexandria år 391, som uppmanade till förstörelse av Serapeum - det dotterbibliotek och ett tempel till guden Serapis.
Biblioteket som forskningsinstitution
Enligt den tidigaste informationskällan organiserades biblioteket ursprungligen av Demetrius av Phaleron, en elev till Aristoteles, under Ptolemaios I Soter (ca 367 f.Kr.-ca 283 f.Kr.).
Biblioteket bestod av en peripatos (promenad), trädgårdar, ett rum för gemensamma måltider, en läsesal, föreläsningssalar och mötesrum. Den exakta utformningen är dock inte känd. Denna modells inflytande kan fortfarande ses i dag i utformningen av universitetsområden. Biblioteket i sig är känt för att ha haft en förvärvsavdelning (eventuellt byggd i närheten av magasinen, eller för nyttoändamål närmare hamnen) och en katalogiseringsavdelning. I hallen fanns hyllor för samlingar av skriftrullar (eftersom böckerna vid denna tid fanns på papyrusrullar), så kallade bibliothekai (βιβλιοθῆκαι). Det ryktades att en berömd inskription, inristad i väggen ovanför hyllorna, löd: Platsen för själens botemedel.
Det var det första kända biblioteket som samlade en seriös samling böcker från andra länder än landets gränser. Biblioteket hade till uppgift att samla all världens kunskap. Det gjorde det genom ett aggressivt och välfinansierat kungligt uppdrag som innefattade resor till bokmässorna på Rhodos och i Aten och en politik som gick ut på att ta bort böckerna från varje fartyg som kom i hamn. De behöll originaltexterna och gjorde kopior som de skickade tillbaka till ägarna. Alexandria, som tack vare sin konstgjorda dubbelriktade hamn mellan fastlandet och ön Pharos, välkomnade handel från öst och väst, och fann sig snart vara det internationella navet för handel, liksom den ledande producenten av papyrus och, snart nog, böcker.
Biblioteket var också hemvist för en mängd internationella forskare. Biblioteket fylldes med nya verk inom matematik, astronomi, fysik, naturhistoria och andra ämnen. Det var vid Alexandrias bibliotek som den vetenskapliga metoden först utformades och tillämpades i praktiken, och dess empiriska normer tillämpades i seriös textkritik. Eftersom samma text ofta fanns i flera olika versioner var jämförande textkritik avgörande för att säkerställa deras riktighet. När de väl var fastställda gjordes kopior för forskare, kungligheter och rika bibliofiler över hela världen, och denna handel gav biblioteket inkomster. Redaktörerna vid Alexandrias bibliotek är särskilt kända för sitt arbete med homeriska texter. De mer berömda redaktörerna hade i allmänhet också titeln huvudbibliotekarie. Bland dessa fanns bland annat följande,
- Zenodotos (tidigt tredje århundrade f.Kr.)
- Callimachus, (tidigt tredje århundrade f.Kr.), den första bibliografen och utvecklare av Pinakes - den första bibliotekskatalogen.
- Apollonius av Rhodos (mitten av det tredje århundradet f.Kr.)
- Eratosthenes (sent tredje århundrade f.Kr.)
- Aristofanes från Bysans (början av andra århundradet f.Kr.)
- Aristarkos av Samothrake (slutet av andra århundradet f.Kr.).
- Euklid.
Bibliotekets samling, som redan var berömd i den antika världen, blev ännu mer berömd under senare år. Samlingen bestod av papyrusrullar, och även om pergamentkataloger främst användes som ett mer avancerat skrivmaterial efter 300 f.Kr.
En enda skrift kan ta flera rullar i anspråk. Kung Ptolemaios II Philadelphus (309-246 f.Kr.) sägs ha satt 500 000 rullar som mål för biblioteket. Markus Antonius ska ha gett Kleopatra över 200 000 rullar (från det stora biblioteket i Pergamon) till biblioteket som bröllopsgåva. Carl Sagan uppger i sin serie Cosmos att biblioteket innehöll nästan en miljon rullar, även om andra experter har uppskattat ett lägre antal. Inget register över biblioteket finns kvar, och det är inte möjligt att med säkerhet veta hur stor och hur varierad samlingen kan ha varit.
En kanske överdriven historia handlar om hur bibliotekets samling blev så stor. Enligt ett dekret från Ptolemaios III av Egypten var alla besökare till staden skyldiga att lämna in alla böcker och skriftrullar. Officiella skrivare kopierade sedan snabbt dessa skrifter, och vissa kopior visade sig vara så exakta att originalen lades i biblioteket och kopiorna levererades till de intet ont anande ägarna. Denna process bidrog också till att skapa en reservoar av böcker i den relativt nya staden.
Enligt Galen begärde Ptolemaios III tillstånd av atenarna att få låna Aischylos, Sofokles och Euripides originalmanuskript, för vilket atenarna krävde den enorma summan av femton talanger som garanti. Ptolemaios betalade gladeligen avgiften men behöll originalskrifterna för biblioteket.
Bibliotheca Alexandrina invigdes 2002 i närheten av det gamla biblioteket.
Det antika biblioteket i Alexandria.
Relaterade sidor
- Bibliotheca Alexandrina
Sök