Sofokles

Livet

Sophokles, son till Sophillus, var en rik medlem av det lantliga samhället Colonus Hippius i Attika, som senare skulle bli en plats för hans pjäser. Han föddes troligen där. Hans födelse ägde rum några år före slaget vid Marathon 490 f.Kr.: det exakta året är oklart, även om 497/6 kanske är mest troligt. Sofokles första stora pjäs kom 468 f.Kr. när han tog första pris i teatertävlingen Dionysia över den regerande mästaren i atenska dramatik, Aischylos. Enligt Plutarchos kom segern under ovanliga omständigheter.

Överlevande spel

• De tebaniska skådespelerna (Ödipuscykeln):
• Antigone
• Ödipus kungen (Oedipus Rex eller Oedipus Tyrannos)
• Ödipus i Kolonos
• Ajax
• Trachiniae
• Electra
• Philoctetes

Ödipusberättelsen

I Oidipus är Oidipus huvudperson.

Ödipus död som barn planeras av hans föräldrar, Laius och Jocasta, för att förhindra att han uppfyller en profetia. En tjänare överlämnar spädbarnet till ett barnlöst par som adopterar honom utan att känna till hans historia.

Ödipus får så småningom reda på vad oraklet i Delphi har sagt om honom, att han skulle döda sin far och gifta sig med sin mor. Han trodde att detta betydde hans adoptivföräldrar. Han flyr för att undvika sitt öde. Ödipus möter en man vid ett vägskäl tillsammans med tjänare; Ödipus och mannen slåss och Ödipus dödar mannen. Mannen var hans far, Laius, men ingen utom gudarna visste detta vid den tidpunkten.

Ödipus blir härskare över Thebe efter att ha löst sfinxens gåta och gifter sig i samband med detta med sin mor Jocasta, som är änkedrottning. Därmed är scenen lagd för fasor. När sanningen kommer fram begår Jocasta självmord, Ödipus bländar sig själv och lämnar Thebe, och barnen får själva reda ut resultatet.

I Ödipus vid Kolonus kommer den förvisade Ödipus och hans döttrar Antigone och Ismene till staden Kolonus där de möter Theseus, Atens kung. Oidipus dör och bråk börjar mellan hans söner Polyneices och Eteocles.

I Antigone är huvudpersonen Ödipus dotter. Antigone står inför valet att låta sin bror Polynes kropp förbli obegravd utanför stadsmurarna, utsatt för vilda djurs härjningar, eller att begrava honom och möta döden.

Kungen Kreon har förbjudit begravningen av Polyneices eftersom han var en förrädare mot staden. Antigone bestämmer sig för att begrava hans kropp och möta resultatet av sina handlingar. Kreon dömer henne till döden. Så småningom övertalas Kreon att befria Antigone från sitt straff, men hans beslut kommer för sent och Antigone begår självmord. Hennes död leder till att två andra personer som stod kung Kreon nära begår självmord: hans son Haemon, som skulle gifta sig med Antigone, och hans hustru som begår självmord efter att ha förlorat sin enda överlevande son.

I dessa tragedier finns ödet som ett genomgående tema, som inte kan undvikas. En förbjuden handling begås i oskuld och konsekvenserna följer obarmhärtigt.

Relaterade sidor

• Det antika Greklands teater