Prinsessan Marie Louise Thérèse av Savoyen (Maria Luisa Teresa; 8 september 1749 – 3 september 1792) föddes som prinsessa av Savoyen i den karignaniska grenen av huset Savoyen. Hon var dotter till prins Ludvig Viktor av Carignan och Christine av Hessen-Rotenburg. Senare i livet gifte hon sig med Louis Alexandre de Bourbon, en medlem av huset Bourbon, och i Frankrike blev hon känd under titeln "princesse de Lamballe". Äktenskapet förblev barnlöst.

Roll vid hovet och vänskap med drottningen

Marie Thérèse Louise etablerade sig vid det franska hovet som en av drottningens närmaste följeslagare. Hon utsågs till drottning Marie Antoinettes överintendent (surintendante) av drottningens hushåll, en av de högsta ämbetsställningarna bland drottningens hovdamer. Genom sin ställning och sitt nära förhållande till drottning Marie Antoinette blev hon en framträdande och välkänd figur i hovkretsen under 1770– och 1780‑talen.

Publicitet, rykten och politisk motstånd

Som medlem av drottningens innersta krets — tillsammans med bland andra hertiginna av Polignac — blev prinsessan föremål för hård kritik från republikaner och revolutionära grupper. Hon utsattes för smädeskrifter och rykten (de så kallade libelles) som anklagade hovdamerna för moraliska och politiska överträdelser. Hennes italienska bakgrund och nära vänskap med drottningen bidrog till att hon framstod som en symbol för det gamla hovets privilegier och motarbetades därför av många revolutionärer.

Revolutionsåren och våldsam död

Under den radikala fasen av franska revolutionen blev Marie Thérèse Louise starkt utsatt. Efter att monarkin föll och våldsamheter ökade greps hon och hamnade i fångenskap. Den 3 september 1792 blev hon brutalt dödad av en folkmassa i samband med de så kallade septembermorden. Hennes död var både våldsam och uppmärksammad internationellt — hennes kropp vanhelgades och delar av det som skedde kring hennes avrättning användes som propagandakvinnor i revolutionslägren. Hennes slut blev ett av de mest chockerande exemplen på det våld som riktades mot höga företrädare för det gamla regimet.

Eftermäle

Prinsessan av Lamballe förblir i historien en symbol för den nära vänskap som kunde uppstå mellan en drottning och hennes hovdamer, men också för hur snabbt personlig ställning och status kunde vändas till hat och våld under revolutionära omvälvningar. Hennes öde har blivit föremål för biografier, konstnärliga skildringar och historisk debatt om både revolutionens brutalitet och hovets roll i det förhärskande politiska systemet.

Det fanns ett nationellt hat mot den italienskfödda prinsessan som tillsammans med hertiginnan av Polignac ingick i drottningens innersta krets.