Wilhelmstrasse-rättegången (Ministerierättegången) – Nürnberg 1947–1949
Detaljerad redogörelse för Wilhelmstrasse‑rättegången (1947–1949): ministeriers ansvar, huvudaktörer, domslut och dess historiska betydelse i Nürnbergrättegångarna.
Ministries Trial (officiellt The United States of America vs. Ernst von Weizsäcker, et al.) var den elfte av de tolv rättegångar för krigsförbrytelser som de amerikanska myndigheterna höll i sin ockupationszon i Tyskland i Nürnberg efter andra världskrigets slut. I vardagligt tal kallas målet ofta för Wilhelmstrasse-rättegången eftersom många av de åtalade tjänstgjorde i departement som hade sina kontor på Wilhelmstrasse i Berlin, däribland det tyska utrikesministeriet.
Bakgrund
Efter det första och enda stora huvudförhöret vid den internationella militärtribunalen (IMT) ordnades ytterligare rättegångar i de allierades olika zoner för att pröva andra personer anklagade för nazistiska brott. I den amerikanska zonen hölls tolv processer i samma justitiapalats som IMT. Dessa kallas gemensamt för de "efterföljande Nürnbergrättegångarna" eller formellt "rättegångarna mot krigsförbrytare vid militärdomstolarna i Nürnberg" (NMT). Ministries Trial var den elfte och också den längsta av dessa tolv rättegångar.
Åtal och anklagelser
Målet rörde 21 högt uppsatta tjänstemän från olika tyska ministerier (bland annat utrikes-, inrikes-, rätts-, ekonomi- och arbetsdepartementen). De åtalades för en rad brott som i huvudsak handlade om hur de medverkade till och understödde Nazitysklands brott, bland annat:
- krigsförbrytelser i ockuperade områden,
- brott mot mänskligheten, särskilt deltagande i och underlättande av deportationer och förföljelser av civila (däribland judar),
- plundring och ekonomisk exploatering av ockuperade territorier, samt
- medhjälp till tvångsarbete och annan administrativ underbyggnad av Nazi-regimens policyer.
Åtalet väcktes den 15 november 1947. Församlingen åtalade inte primärt för "brott mot freden" (aggressionsplanering) utan fokuserade i första hand på krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten samt den roll som byråkratin spelade i genomförandet av förföljelserna.
Rättegången
Förhandlingarna inleddes den 6 januari 1948 och pågick till den 18 november samma år. Målet hölls inför militärdomstol IV med domarna William C. Christianson (ordförande) från Minnesota, Robert F. Maguire från Oregon och Leon W. Powers från Iowa. Chef för åklagarmyndigheten var Telford Taylor och chefsåklagare var Robert Kempner. Rättegången utmynnade i ett omfattande bevisförande som till stor del byggde på dokument, korrespondens och administrativa handlingar från de inblandade ministerierna.
Dom och påföljder
Efter förhandlingarna tog domarna fem månader på sig att sammanställa sin dom, som omfattade 833 sidor och presenterades den 11 april 1949. Domarna meddelades officiellt den 13 april 1949. Av de 21 åtalade friades två; de övriga befanns skyldiga i minst en av åtalspunkterna och dömdes till fängelsestraff som varierade från tre år (inklusive redan avtjänad tid) till 25 års fängelse. Därmed blev Ministries Trial den av efterföljande Nürnbergrättegångarna som pågick längst och som avslutades sist.
Betydelse och kritik
Ministries Trial anses viktig eftersom den belyste hur statsapparaten och byråkratin i Nazityskland bidrog till och möjliggjorde massbrott. Rättegången bidrog till att utveckla rättsliga uppfattningar om administrativt ansvar: att höga ämbetsmän kan hållas straffrättsligt ansvariga för sina handlingar även om de agerat som "fogdar" inom en större statlig policy.
Samtidigt mötte processen kritik. Försvararna åberopade ofta att de bara "följer order" eller att deras roller varit tekniska och icke-politiska. Kritiker pekade också på svårigheter att klart fastställa individuellt uppsåt i omfattande byråkratiska verksamheter, på bevisvärdering och på att straffen i flera fall uppfattades som relativt milda i förhållande till de brott som låg bakom. Under det tidiga 1950-talet ledde politiska förändringar i efterkrigstidens Europa till att en del av de dömda fick sina straff mildrade eller frigavs tidigare än ursprungligen bestämt.
Eftermäle
Historiker ser Ministries Trial som ett centralt rättsligt dokument för förståelsen av hur Nazitysklands administrativa maskineri fungerade. Materialet från rättegången, inklusive vittnesmål och dokumentation, har varit värdefullt för forskning om statligt ansvar och om hur moderna byråkratier kan bli inblandade i allvarliga brott mot mänskligheten.
Telford Taylor vid de efterföljande rättegångarna
Svaranden
| Namn | Foto | Funktion | Sats |
| Ernst von Weizsäcker |
| Ständig statssekreterare i Auswärtiges Amt (utrikesministeriet) under Ribbentrop fram till 1943, därefter ambassadör vid Heliga stolen; SS-Brigadeführer. | 7 års fängelse, sänkt till 5 år den 12 december 1949, frigiven i oktober 1950. |
| Gustav Adolf Steengracht von Moyland |
| Efterträdare till von Weizsäcker som statssekreterare i utrikesministeriet (fram till 1945). | 7 års fängelse, sänkt till 5 år den 12 december 1949, frigiven 1950. |
| Wilhelm Keppler |
| Statssekreterare; Hitlers rådgivare för ekonomi | 10 års fängelse; frigiven 1951 |
| Ernst Wilhelm Bohle |
| NS-Gauleiter, statssekreterare i utrikesministeriet, chef för NSDAP:s utlandsorganisation. | 5 års fängelse. |
| Ernst Wörmann | Sekreterare vid utrikesministeriet, chef för den politiska avdelningen. | 7 års fängelse; sänkt till 5 år den 12 december 1949; frigiven 1951. | |
| Karl Ritter | Förbindelse mellan utrikesministeriet och de tyska väpnade styrkornas överkommando. | 4 års fängelse inklusive redan avtjänad tid; frigivning efter domen. | |
| Otto von Erdmannsdorff | Sekreterare i utrikesministeriet, ställföreträdare för Wörmann. | frikändes | |
| Edmund Veesenmayer |
| Fackligt befullmäktigad i Ungern | 20 års fängelse, sänkt till 10 år 1951 och frisläppt samma år. |
| Hans Heinrich Lammers |
| Chef för rikskansliet | 20 års fängelse, sänkt till 10 år i januari 1951 och frisläppt den 16 december 1951. |
| Wilhelm Stuckart | Statssekreterare vid inrikesministeriet | Redan avtjänad tid (3 år och 10 månader)1 | |
| Richard Walther Darré |
| Minister för livsmedel och jordbruk | 7 års fängelse; frigiven 1950 |
| Otto Meissner |
| Chef för presidentens kansli | frikändes |
| Otto Dietrich |
| Reichspressechef i NSDAP och statssekreterare i Propagandaministeriet. | 7 års fängelse inklusive redan avtjänad tid; frigiven 1950. |
| Gottlob Berger |
| Chef för SS-Hauptamt, SS-Obergruppenführer | 25 års fängelse, sänkt till 10 år 1951, frigiven samma år. |
| Walter Schellenberg |
| Andra befälhavare för Gestapo, chef för SD och Abwehr och efterträdare till Wilhelm Canaris som chef för de kombinerade underrättelsetjänsterna; SS-Brigadeführer. | 6 års fängelse inklusive redan avtjänad tid. |
| Lutz Graf Schwerin von Krosigk |
| Finansminister | 10 års fängelse, frigiven 1951. |
| Emil Johann Puhl | Vice ordförande i Reichsbank | 5 års fängelse inklusive redan avtjänad tid. | |
| Karl Rasche |
| Direktör för Dresdner Bank | 7 års fängelse inklusive redan avtjänad tid. |
| Paul Körner | Statssekreterare, Görings ställföreträdare. | 15 års fängelse; minskades till 10 år 1951; frigavs samma år. | |
| Paul Pleiger | Chef för Hermann-Göring-Werke (konfiskerade stålverk med slavarbetare). | 15 års fängelse; minskades till 10 år 1951; frigavs samma år. | |
| Hans Kehrl |
| Sekreterare vid rustningsministeriet; chef för planeringskontoret. | 15 års fängelse, frigiven 1951. |
^1 Stuckart ställdes återigen inför rätta 1950 inför en avnazifieringsdomstol och dömdes som Mitläufer (anhängare) till böter på 50 000 mark.
Herbert Ernst Backe, den tidigare jordbruksministern som också skulle ha ställts inför rätta, begick självmord den 6 april 1947 medan han satt i häkte i väntan på rättegången.
Frågor och svar
F: Vad hette rättegången?
A: Ministeriernas rättegång, officiellt The United States of America vs. Ernst von Weizsäcker, et al.
F: Vilka var domarna i det här fallet?
Svar: Domarna i detta fall var William C. Christianson (ordförande) från Minnesota, Robert F. Maguire från Oregon och Leon W. Powers från Iowa.
Fråga: Vem var den ledande åklagaren?
Svar: Den ledande åklagaren var Telford Taylor, den ledande åklagaren var Robert Kempner.
F: När började och slutade utfrågningarna?
Svar: Förhören inleddes den 6 januari 1948 och avslutades den 18 november 1948.
F: Hur lång tid tog det att nå en dom?
Svar: Det tog fem månader att utarbeta den 833 sidor långa domen, som presenterades den 11 april 1949.
F: När meddelades domarna?
Svar: Domarna avkunnades den 13 april 1949.
F: Hur många åtalades och vad hände med dem?
Svar: 21 åtalade åtalades, två frikändes från anklagelserna, medan de övriga, som befanns skyldiga i minst en av åtalspunkterna, fick fängelsestraff på mellan tre och 25 år med avtjänad tid.
Sök