Hermann Wilhelm Göring (12 januari 1893 i Rosenheim, Oberbayern, Bayern, Tyskland – 15 oktober 1946 i Nürnberg, Bayern, Tyskland) var en tysk politiker och militär ledare i Tyskland. Som andreman efter Hitler var han en av de mäktigaste ledarna för nazistpartiet (NSDAP). Mellan 1932 och 1945 var han ordförande i den tyska riksdagen och innehade flera höga poster i Tredje riket under Adolf Hitler. Under andra världskriget var han överbefälhavare för det tyska flygvapnet och från 1940 bar han titeln Reichsmarschall, en ceremoniel rang över andra militära befälhavare.

Tidiga år och första världskriget

Göring föddes i en välbeställd familj i södra Tyskland. Under Första världskriget tjänstgjorde han som stridspilot och blev en uppmärksammad jägarepilot. Han mottog flera militära utmärkelser, bland annat det kejserliga priset Pour le Mérite. Hans erfarenhet och status från kriget bidrog senare till hans politiska karriär i det uppståndna mellankrigssamhället.

Politisk karriär och roller i Tredje riket

Efter kriget gick Göring med i det tidiga nazistiska rörelsen. Han deltog i bland annat den misslyckade ölhallskuppen och blev snabbt en av Hitlers närmaste medarbetare. Under 1930‑talet fick han flera centrala ämbeten:
  • President (ordförande) i riksdagen 1932–1945.
  • Riksminister och chef för det nya luftfartsdepartementet, ansvarig för uppbyggnaden av Luftwaffe.
  • 1933 utnämnd till ministerpresident i Preussen och senare ansvarig för polis och inrikes ordning i stora delar av riket.
  • Ledare för den ekonomiska mobiliseringen i samband med Four Year Plan, med uppdrag att rusta Tyskland för krig.
Göring samlade stor politisk och ekonomisk makt och var även känd för sin livsstil, stora residens och omfattande konstsamlingar — många av dem förvärvade genom konfiskationer i ockuperade områden.

Ansvar för repression, förföljelser och ekonomisk plundring

Som högt uppsatt nazistisk ledare och med kontroll över polisväsendet bidrog Göring till nazistregimens systematiska förtryck. Han var tidigt involverad i upprättandet av koncentrationsläger och organiserandet av den statliga polisapparaten. Göring gav också den 31 juli 1941 skriftliga order till Reinhard Heydrich om att utreda och förbereda åtgärder för den slutgiltiga lösningen, vilket banade väg för den industriella massmordspolitiken mot europeiska judar och övriga grupper. Han spelade vidare en central roll i systematisk ekonomisk exploatering av ockuperade områden, tvångsarbete och plundring av konst och egendom.

Andra världskriget och förlust av inflytande

Under kriget var Göring formellt chef för Luftwaffe, men efter stora nederlag, särskilt inför invasionen av Sovjetunionen och bombkampanjer mot Storbritannien, förlorade han successivt mycket av sin auktoritet. Hans ekonomiska ansvar under Four Year Plan ledde också till anklagelser om korruption och egenmäktiga affärer med stulna konstföremål och andra tillgångar.

Nürnbergrättegångarna och dödsdom

Efter Tysklands kapitulation greps Göring av de allierade. Han var en av de 24–25 (beroende på räkning) ledande nazisterna som åtalades vid de internationella krigsförbrytarrättegångarna i Nürnberg. Han åtalades och dömdes för konspiration, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. I domen, som meddelades 1 oktober 1946, dömdes han till döden genom hängning. Några timmar före sin planerade avrättning den 15 oktober 1946 tog han sitt liv i sin cell genom att svälja en cyanidtablett. Hans död gjorde att domen aldrig fullbordades genom verkställighet.

Betydelse och eftermäle

Hermann Göring är en av de mest centrala och ökända gestalterna i nazistregimens ledning. Han bidrog både ideologiskt och administrativt till regimens förföljelseapparat, krigföring och ekonomiska utplundring, och hans roll har studerats ingående i arbeten om Förintelsen, naziststatens struktur och krigsförbrytelser. Hans liv präglas av övergången från krigshjälte till ansvarig för massiva brott mot mänskligheten.