Bergsvessla | typ av vessla

Beskrivning

Hanarna är 320-630 mm långa. Hanarna kan väga 230-340 g. Honorna är lite mindre. De är 309-377 mm långa. Honorna väger ungefär 4-8 oz (110-230 g). Sommarpälsen är grå till gråbrun päls med lite ljusgul. Vinterpälsen är mer mörk gul med lite brunt. Under båda årstiderna är underlivet blekgult till gräddvitt.

Utbredning och livsmiljö

Denna vessla lever på hög höjd, men också på steniga tundror och gräsbevuxna skogar. Den här vesslan vilar i klippsprickor, trädstammar och övergivna hålor från andra djur eller från djur som den tidigare jagat. Storleken på det här djurets hemområde är för närvarande okänt.

Den geografiska utbredningen för denna art är delar av Asien från Kazakstan, Tibet och Himalaya till Mongoliet, nordöstra Kina, södra Sibirien, Korea och även vissa delar av Ryssland. Det vanligaste området för arten är dock Ladakh i Indien.

Reproduktion

Överhuvudtaget anses dessa djur leva för sig själva, utom när de parar sig. Fjällvesslan parar sig en gång om året. Hanarna slåss om honorna. Fjällvesslan parar sig vanligtvis i februari-mars och ungarna föds vanligtvis i maj. Dräktighetsperioden är 30-49 dagar. Fjällvesslan föder en till åtta ungar. Ungarna är blinda och deras päls är inte välutvecklad. Amningen varar i ungefär två månader. Efter avvänjningen blir ungarna självständiga, men de bor fortfarande med sina bröder och systrar fram till hösten. Ungarna kan föröka sig under nästa säsong när de är knappt ett år gamla.

Beteende

Fjällvesslan kan klättra, springa och simma. Deras långa kroppar och korta ben gör att de är mycket smidiga. Fjällvesslor är i allmänhet nattaktiva, men kan jaga på dagen. Även om de lever ensamma kommunicerar de med varandra visuellt och ljudmässigt. Det här djuret har en mycket god syn. De kommunicerar också med ljud för att varna rovdjur, för att skydda sina revir och vid parning. När de är rädda ger de ifrån sig ett högt kvittrande ljud och utsöndrar en mycket illaluktande lukt.

Utfodring

Fjällvesslor är köttätare. De livnär sig främst på pikor och sorkar. De har en viktig ekologisk roll när det gäller att kontrollera populationen av sorkar. De äter också bisamråttor, kaniner, jordkottar, småfåglar, ödlor, grodor, fiskar och insekter.

Hot

Några av de hot som gör att vesslan är nära hotad är bland annat förändrade livsmiljöer, främst orsakade av mänsklig utveckling. Andra faror, som trafik på vägarna, kan minska deras population. Överbetning av nötkreatur, getter och får gör att vesslans bytesdjur minskar eftersom deras gömställen och föda minskar.

Bevarandestatus

Enligt IUCN är den "nära hotad", eftersom den anses vara på en betydande tillbakagång. Den kräver övervakning främst på grund av förlust av livsmiljöer och resurser.