Mrs Chippy var en välkänd fartygskatt som följde med Sir Ernest Shackleton och hans besättning på den transantarktiska expeditionen ombord på Endurance. Katten ägdes av skeppets båtbyggare, Harry "Chippy" McNish, och blev snabbt en omtyckt kamrat bland besättningen. Expeditionen startade 1914, men Endurance fastnade i packisen och förstördes under 1915. När det stod klart att djuren inte kunde överleva de svåra förhållandena på isen, sköts katten tillsammans med flera av slädhundarna 1915.

Ursprung och namn

Katten kallades Mrs Chippy efter sin husbonde McNish, vars smeknamn var "Chippy" (engelskt sjömansuttryck för båtbyggare). Trots namnet var Mrs Chippy en hankatt — ett faktum som ofta nämns när man berättar historien om honom. Han var en röd- eller brunmönstrad katt (tabby) och blev snabbt ett känt inslag ombord.

Liv ombord på Endurance

Mrs Chippy beskrevs av besättningsmännen som modig, orädd och otroligt stadig — van vid att balansera på rigg och räcken även i grov sjögång. Han följde ofta McNish överallt och brukade sitta i arbetet eller vila i värmen i kajutan. För många i besättningen var han ett omistligt sällskap i de långa, isolerade månaderna till sjöss.

Ödet under expeditionen

När Endurance blev fast och senare krossades av packisen 1915 tvingades besättningen överge fartyget och leva på isen. Förhållandena var extrema: kyla, brist på mat och långvarig osäkerhet. Ledningen under Shackleton fattade då det svårt men avgörande beslutet att avliva djuren, eftersom de inte skulle överleva och djuren i praktiken skulle dra på värdefulla och redan ansträngda resurser. Beslutet att döda Mrs Chippy och flera slädhundar blev djupt känslomässigt för besättningen — inte minst för McNish, som sörjde katten och kände bitterhet mot beslutsfattandet.

Eftermäle

Mrs Chippy har efter sin död blivit en symbol för den mänskliga sidan av de stora polarexpeditionerna — sällskap, förlust och de svåra moraliska val som kan uppstå i extrema situationer. Hans historia återberättas i böcker, artiklar och konstnärliga verk om Endurance‑expeditionen. Harry McNish fortsatte att bära på minnet av sin katt och deras starka band är en av de mindre, men känslomässigt viktiga, berättelserna från Shackletons expeditioner.