Fru Chippy

Livet på fartyget

Mrs Chippy, en tigerrandig tabby, tillhörde snickaren Harry McNish. Harry fick smeknamnet "Chippy" på grund av "träflis", så katten kallades också så. Strax efter det att fartyget hade seglat till Antarktis upptäcktes det att Mrs Chippy, trots "hennes" namn, var en "han", en hankatt. Vid det laget hade namnet fastnat. Katten förvånade besättningen genom att kunna gå längs fartygets centimeterbreda räcken, även i det hårdaste havet.

När fartyget förstördes i isen visste besättningsledarna att mrs Chippy och fem av hundarna inte skulle överleva, och den 29 oktober 1915 skrev Sir Shackleton i sin dagbok:

I eftermiddag måste Sallies tre yngsta valpar, Sues Sirius och Mrs Chippy, snickarens katt, skjutas. Vi kunde inte åta oss att underhålla svaga ungar under de nya förhållandena. Alexander Macklin, Tom Crean och snickaren verkade känna förlusten av sina vänner ganska illa.

Harry McNish hade blivit mycket förtjust i sin katt och förlät aldrig Shackleton för att han lät skjuta den. Efter att ha förlorat sin katt kämpade Harry med Shackleton under expeditionen som pågick fram till 1917. Trots att han byggde båtarna som till slut räddade besättningen fick han ingen polarmedalj på grund av att han bråkade med kaptenen om sin katts död.

 

Minnesmärke och målning

År 2004 placerades en minnesstaty i brons av fru Chippy på Harry McNishs grav. Den gavs av Antarctic Society of New Zealand på grund av hans mod under expeditionen.

Målningen Mrs Chippy av Wolf Howard visar katten "på väg att skjutas". I bakgrunden syns besättningen som skickar en liten båt på ett räddningsuppdrag och Endurance sitter fast i isen. Målningen visades i en punkkonstutställning på Walker Art Gallery i Liverpool, England, 2004.

 

Bronsskulptur av Mrs Chippy på Harry McNishs grav på Karori Cemetery som lagts till av New Zealand Antarctic Society.