Garrotte (garrote) – definition, historia och användning av strypvapen
En garrotte är ett vapen, vanligtvis en handhållen längd av kedja, rep, halsduk, tråd eller fiskelina som används för att strypa en person. Garrotte är den normala stavningen i brittisk engelska, med enkelt "r" som alternativ. Garrote med ett enkelt "t" är amerikansk engelsk stavning. En spansk version är garrote vil.
Vad är en garrotte och hur fungerar den?
Kort sagt är en garrotte ett föremål som tillämpas runt nacken för att hindra luft- eller blodflöde till hjärnan. Den kan användas som en improviserad vapenform (till exempel ett rep eller en halsduk) eller som en mer konstruerad anordning. Skillnaden mot andra former av strypning är att garrotten oftast är ett yttre föremål som dras åt mot halsen, till skillnad från manuell strypning där händer används.
Typer och historiska varianter
- Impromptu-garrotte: enkla tillhyggen som rep, kabel eller klädesplagg som används i överfall eller brott.
- Militär/paramilitär användning: i vissa konflikter har garrotte använts vid tysta avrättningar eller liknande operationer.
- Den formella avrättningsgarroten: i historisk kontext, särskilt i Spanien, fanns en maskinell variant med metallkrage och mekanism för åtdragning — ofta kallad garrote vil i samtida källor.
Historia och användning som avrättningsmetod
Garroten har en dokumenterad historia som både ett brottsredskap och som ett officiellt avrättningsmedel i vissa länder. I Spanien användes en mekaniserad form av garrotte under flera århundraden och fram till 1900-talet som en statlig avrättningsmetod. Denna typ av garrotte kunde bestå av en krage och en huvudstödjande struktur med en åtspänningsmekanism som kontrollerade dödligheten. På grund av humanitära invändningar och förändrade rättsprocesser avskaffades denna praxis gradvis under 1900‑talet.
Rättsmedicinska tecken
Inom rättsmedicin skiljer man ofta mellan manual strypning, där händer eller föremål trycker direkt mot halsen, och ligaturstrypning, där ett föremål dras åt runt halsen. Vanliga fynd vid ligaturstrypning kan inkludera:
- Synliga marker eller snittytor runt halsen där ett föremål legat an.
- Blodutgjutningar i ögonen (petekier) och i ansiktets mjukdelar.
- Skador på mjukdelar, och i vissa fall skador på luftstrupen eller struphuvudet.
Dessa tecken är viktiga för att skilja mellan olycklig kvävning, självmord och brottslig handling.
Laglighet och etik
Användning av garrotte i avsikt att skada eller döda är kriminaliserad i de flesta länder. Historisk användning som officiell avrättningsmetod har mött omfattande kritik ur mänskliga rättighetsperspektiv, vilket bidragit till avskaffandet i många rättssystem.
Kulturella och litterära referenser
Garrotten förekommer ofta i skildringar av brottslighet, spionage och politisk våldshistoria i såväl skönlitteratur som film. Metoden omnämns ibland som ett exempel på "tyst" eller "diskret" mordmetod i populärkultur.
Säkerhet och förebyggande
Det är viktigt att betona att information om garrotter inte bör användas för att underlätta våld. Om du eller någon i din närhet är i fara: kontakta polis eller andra myndigheter. Förebyggande arbete, utbildning om konflikthantering och tillgång till stödinsatser är centralt för att minska risken för våldsamma incidenter.
Sammanfattningsvis är en garrotte ett redskap för strypning med både historiska och samtida betydelser — från improviserade vapen vid brott till en symbol för kontroversiella avrättningsmetoder. Användningen är i dag i huvudsak förbjuden och betraktas som en farlig och dödlig handling.
En skyltdocka är placerad i garrotten för att visa hur en människa kan placeras i apparaten.
Mordvapen
Garrotten har använts i århundraden för tyst mord. Den användes flitigt i Indien på 1600- och 1700-talen av Thuggee-kulten. En garrote kan tillverkas av många olika material, bland annat slikhalsdukar, rep, kabeltvättar, fiskelinor, nylon och till och med gitarrsträngar, telefonlina och pianotråd. Den indiska versionen av garrote hade ofta en knut i mitten för att krossa struphuvudet samtidigt som man tryckte på offrets rygg, vanligtvis med hjälp av en fot eller ett knä.
En pinne kan användas för att dra åt garrotten (det spanska ordet syftar faktiskt på själva pinnen). På spanska kan termen också avse ett rep och en pinne som används för att begränsa en kroppsdel som tortyrredskap.
Sedan andra världskriget har garrotten regelbundet använts som vapen av soldater som ett tyst sätt att eliminera (slå ut) vaktposter och annan fientlig personal. Utbildning i användningen av garrotter ingår i utbildningen av många militära elitenheter och specialstyrkor. En typisk militär garrote består av två trähandtag som är fästa vid en böjlig tråd. Tråden dras över vaktpostens huvud och dras åt i en enda rörelse. Soldater i den franska främlingslegionen använde en särskild typ av garrotte med dubbel slinga (kallad la loupe), där en dubbel spole av rep eller sladd släpps runt offrets hals och sedan dras åt. Även om offret drar i en av spolarna lyckas han bara dra åt den andra.
Utförarenhet
Garrote var den viktigaste anordningen för dödsstraff i Spanien i hundratals år. Ursprungligen var det en avrättning där den dömde dödades genom att slå honom med en klubba (garrote på spanska). Detta utvecklades senare till en strypningsapparat, där den dömde bands till en träpål med en ögla av rep runt halsen. En träpinne placerades i slingan och genom att vrida pinnen drogs repet åt tills den dömde ströps till döds. Med tiden modifierades avrättningsmetoden i form av en trästol som den dömde bands fast vid, medan bödeln drog åt ett metallband runt halsen med en vev eller ett hjul tills den dömde kvävdes.
Andra versioner av denna anordning innehöll ett fast metallblad eller en spik som riktades mot ryggmärgen för att orsaka att nacken bröts. En sådan anordning kan ses i James Bond-filmen Världen räcker inte till, Coppolas klassiker Gudfadern och Banderas/Jolie-filmen Original Sin. Den spikade versionen, kallad katalansk garrotte, användes så sent som 1940. Amerikanska myndigheter behöll garrotten under en tid i Filippinerna efter att den spanska kolonin erövrades 1898. Användningen avskaffades 1902 (lag nr 451, som antogs den 2 september 1902).
Amerikanska militärmyndigheter i Puerto Rico använde garrotten för att avrätta minst fem dömda mördare år 1900. I en rapport till kongressen sade den amerikanska militärguvernören att "avrättning med garrotten är mycket mindre omänsklig och motbjudande än avrättning genom hängning". Metoden ersattes dock med hängning. Sedan 1929 har dödsstraff inte funnits i Puerto Ricas lagstiftning.
I det osmanska riket var avrättning genom strypning förbehållen mycket höga tjänstemän och medlemmar av den styrande familjen. Till skillnad från den spanska versionen användes en bågsträng i stället för en spännkrage.
Garrotte (latin: laqueus) är känt för att ha använts under det första århundradet f.Kr. i Rom. Den nämns i berättelser om den andra Catilinekonspirationen, där konspiratörer ströps med en laqueus. Verktyget visas på några tidiga reliefer, t.ex. i Répertoire de Reliefs grecs et romains, tome I, s. 341 (1919). Det användes också under medeltiden i Spanien och Portugal. Den användes under conquista av Amerika, särskilt vid avrättningen av inkakejsaren Atahualpa.
Under halvöns kriget 1808-1814 använde franska styrkor regelbundet garrotten för att avrätta spanska guerrilleros, präster och andra motståndare till Napoleons styre. Omkring 1810 dök den tidigaste kända metalliska garrotten upp i Spanien, och den 28 april 1828 förklarades garrotten vara den enda metoden för avrättning av civila i det landet.
I maj 1897 genomfördes den sista offentliga garrotteringen i Spanien i Barcelona. Efter det skedde alla avrättningar i fängelser. År 1935 antog lagstiftaren i Spanien en lag som förbjöd alla medlemmar av de väpnade styrkorna att vara frimurare. Som ett resultat av detta påbud garrotterades 80 frimurare till döds i Málaga. Detta var en av de många frågor som ledde till oroligheter som blev det spanska inbördeskriget.
De sista civila avrättningarna i Spanien, som båda skedde genom garrottning, ägde rum i juli 1959. Två män som båda dömts för att ha dödat poliser: det var de sista statligt sanktionerade avrättningarna i Spanien. I Spanien avskaffades garrotten 1978 tillsammans med dödsstraffet efter antagandet av en ny konstitution.
År 1990 blev Andorra det sista landet som officiellt avskaffade dödsstraffet med garrot, trots att denna metod inte hade använts där sedan slutet av 1800-talet.
En spansk präst som blev gaddad av Napoleons styrkor för att han bar en fickkniv. Detta är en målning av Francisco de Goya.
I denna 1400-talsskildring av brännandet av albigensare efter en auto de fe hade de fördömda tidigare blivit garrotterade. Det är en av de första avbildningarna av en garrote. Pedro Berruguete, Saint Dominic Presiding over an Auto-da-fe.
En avrättning 1901 i det gamla Bilibid-fängelset i Manila, Filippinerna.
Frågor och svar
F: Vad är en garrotte?
Svar: En garrotte är ett vapen som används för att strypa en person. Det kan vara en handhållen kedja, rep, halsduk, tråd eller fiskelina.
F: Hur stavas garrote på brittisk engelska?
S: Garotte är den normala stavningen på brittisk engelska, med ett enkelt "r" som alternativ.
F: Hur stavas garrote på amerikansk engelska?
S: Garrote stavas med ett enkelt "t" på amerikansk engelska.
F: Vad är den spanska versionen av en garrotte?
S: Den spanska versionen av en garrotte heter garrote vil.
F: Kan en garrotte bara tillverkas av ett visst material?
S: Nej, en garrotte kan tillverkas av olika material, t.ex. kedja, rep, halsduk, tråd eller fiskelina.
F: Är det lagligt att använda en garrotte?
S: Nej, att använda en garrotte som ett vapen för att strypa någon är olagligt och utgör en brottslig handling.
F: Vad är ursprunget till ordet "garrotte"?
S: Ursprunget till ordet "garrotte" kommer från det spanska ordet "garrote", som betyder "en pinne eller klubba som används för bestraffning eller avrättning".
