Borttagning av äggstockar: Ovariektomi (ooforektomi) – definition och orsaker

Ooforektomi är avlägsnande av en eller flera äggstockar. Det liknar kastrering. Människor får en ooforektomi av många skäl. Det kan vara för att behandla cancer eller menstruationscykeln. Det har också föreslagits som ett sätt att behandla kvinnliga sexuella rovdjur, kvinnliga hebefiler och kvinnliga pedofiler genom att stoppa deras libido.

Indikationer — varför görs ingreppet?

Maligna sjukdomar: primär äggstockscancer eller spridd cancer som involverar äggstockarna.
Prophylaktisk ooforektomi: för personer med starkt förhöjd ärftlig risk (till exempel BRCA‑mutation) för att förebygga cancer.
Benigna men allvarliga tillstånd: stora eller återkommande cystor, äggstockstorsion (när blodtillförseln till äggstocken hotas), svår endometrios eller kronisk bäckensmärta som inte svarar på annan behandling.
Allvarlig infektion eller skada som inte kan behandlas konservativt.
Som del av könsbekräftande kirurgi vid vissa transpersoners vård.
Historiskt och i vissa juridiska diskussioner har kirurgisk borttagning föreslagits för att minska sexuell drift hos vissa sexualbrottslingar, men detta är mycket omstritt av etiska, medicinska och juridiska skäl.

Olika typer av ingrepp

Unilateral ooforektomi — endast en äggstock tas bort. Övrig äggstock kvarstår och kan bibehålla hormonproduktion och fertilitet.
Bilateral ooforektomi — båda äggstockarna tas bort. Hos fertila personer leder detta till omedelbar infertilitet och inducerar kirurgisk menopaus.
Salpingo‑ooforektomi — borttagning av äggstock och närliggande äggledare. Vanligt vid cancerbehandling eller misstanke om spridning.
Metod: laparaskopi (minimalt invasiv) eller laparotomi (öppet snitt) beroende på orsaken och patientens tillstånd.

Konsekvenser och biverkningar

Fertilitet: Bilateral ooforektomi gör patienten steril. Vid unilateral borttagning kan fertiliteten påverkas men är inte nödvändigtvis förlorad.

Hormonella effekter: Äggstockarna producerar östrogen och progesteron. Om båda tas bort hos en för tiden fertil person uppstår plötslig minskning av dessa hormoner och kirurgisk menopaus. Det kan ge värmevallningar, svettningar, sömnstörningar, humörförändringar, minskad sexlust och vaginal torrhet.

Långtidseffekter: Ökad risk för benskörhet (osteoporos), förändringar i lipidprofil och eventuellt ökad kardiovaskulär risk om inte hormonnivåerna hanteras. Sexuell funktion och psykologiskt mående kan påverkas och varierar mellan individer.

Efterbehandling och alternativ

Hormonersättning (HRT) kan erbjudas för att lindra klimakterierelaterade symtom och minska benförlust, särskilt om ooforektomin gjorts före naturlig menopaus. HRT har för‑ och nackdelar som måste diskuteras individuellt.
Konservativa alternativ kan inkludera medicinsk behandling (t.ex. hormonella läkemedel, GnRH-agonister) för vissa tillstånd istället för kirurgi.
Vid behandling av sexualbrottslingar har medicinsk (kemisk) kastrering med läkemedel som sänker testosteronnivåer använts i vissa länder; kirurgisk ooforektomi som bestraffning eller tvångsåtgärd väcker betydande etiska och juridiska problem och är inte en standardbehandling.

Risker och komplikationer

Kirurgiska risker: blödning, infektion, skada på närliggande organ (tarm, urinblåsa, blodkärl), anestesirelaterade komplikationer.
Långsiktiga medicinska risker relaterade till hormonförändringar, se ovan.
Psykologisk påverkan: sorg över förlorad fertilitet, förändrad kroppskänsla eller minskad sexuell lust kan förekomma och kan behöva stöd av psykolog eller kurator.

Praktisk information och återhämtning

Operationens längd och tiden på sjukhus varierar. Vid laparoskopi kan patienten ofta skrivas ut samma dygn eller efter ett par dagar; efter öppen operation är inneliggande tid och konvalescens längre. Full återhämtning kan ta några veckor till månader beroende på ingreppets omfattning och patientens allmänna hälsa. Råd om smärtlindring, aktivitet, ärrvård och uppföljning ges av kirurg och gynekolog.

Etik, samtycke och beslut

Innan en ooforektomi ska patienten få utförlig information om skälen till ingreppet, alternativa behandlingsmöjligheter, möjliga komplikationer och konsekvenser för fertilitet och hormonstatus. Informerat samtycke är nödvändigt. Hänsyn tas också till psykosociala aspekter och eventuellt behov av framtida hormonersättning eller stödinsatser.

Sammanfattningsvis är ooforektomi ett effektivt medicinskt ingrepp i många situationer, men det har långtgående konsekvenser som kräver noggrann utredning, diskussion och planering ihop med vårdteamet. Beslutet bör alltid baseras på medicinska indikationer, patientens värderingar och tillgängliga alternativ.