Det polsk-litauiska samväldet (eller unionen, efter 1791 Polska samväldet) var en stat bestående av Polen och Litauen som styrdes av en gemensam monark. Samväldet var en förlängning av den polsk-litauiska unionen, en personalunion mellan dessa två stater som hade funnits sedan 1386. Det var det största och ett av de folkrikaste länderna i 1500- och 1600-talets Europa. Det polsk-litauiska samväldet omfattade mer land än Polens och Litauens nuvarande landområden. Samväldets landområden omfattade också alla landområden i dagens Vitryssland, en stor del av Ukraina och Lettland samt västra delen av dagens Ryssland.

Det polsk-litauiska samväldet hade en hög grad av etnisk mångfald och religiöstolerans. Religionsfriheten varierade över tid.

Efter flera årtionden av välstånd gick landet in i en period av politisk, militär och ekonomisk nedgång. Den slutade med den slutliga delningen av Polen 1795. Dess växande svaghet ledde till att det delades av sina mäktigare grannar, Österrike, Preussen och det ryska imperiet.