Pyrenéerherden – medelstor vallhund från Pyrenéerna

Pyrenéerherden — medelstor vallhund från Pyrenéerna: ursprung, utseende, arbetsinstinkt och roll i att skydda får i bergsområden.

Pyrenéerherden är en liten till medelstor vallhund som härstammar från de franska och spanska delarna av Pyrenéerna. Rasen användes traditionellt av får- och boskapsskötare för att valla, driva och vakta hjordar i bergsområden där terrängen är krävande och klimatet kan variera kraftigt. I Baskien och andra delar av Pyrenéerna var dessa hundar särskilt värdefulla för att skydda fåren mot rovdjur som björn- och varg.

Ursprung och förväxling med andra raser

Pyrenéerherden (franska Chien de Berger des Pyrénées) är en annan, mindre ras än den stora vita vakthunden som ofta kallas Pyreneisk berghund eller Pyrenäenberghund. Den senare är en stor vall- och vakthund som ofta är långhårig och huvudsakligen vit, medan Pyrenéerherden är smidigare, snabbare och finns i flera pälsvarianter och färger. På grund av dessa skillnader blir raserna ibland förväxlade, men de har skilda arbetsroller och utseenden.

Utseende

Pyrenéerherden är i allmänhet kompakt och rörlig med ett vaksamt uttryck. Pälsen varierar mellan kort och halvlång samt kan vara slät eller något vågig beroende på typ. Färgerna är ofta varierade — allt från skiftningar i fawn, grått och bringe till svarta inslag och vita tecken. Storleken ligger på den mindre/medelstora skalan, vilket gör rasen smidig i branta och steniga miljöer.

Temperament och användning

Rasen är arbetsvillig, intelligent och har stark vallnings- och vaktinstinkt. Pyrenéerherden är vanligtvis livlig, uppmärksam och lojal mot sin familj, men kan vara reserverad mot främlingar. Den trivs när den har ett tydligt arbete eller uppgifter och passar bra för aktiviteter som vallning, agility, lydnad och räddningsarbete där uthållighet och snabbhet är viktiga.

Skötsel och hälsa

Pälsvården beror på pälsvariant: kortare päls kräver mindre underhåll medan halvlång päls bör borstas regelbundet för att undvika tovor och hålla huden frisk. Rasen är generellt sund och robust tack vare sitt arbetstunga ursprung, men som alla raser finns genetiska sjukdomar som kan förekomma; regelbundna hälsokontroller hos veterinär rekommenderas. Pyrenéerherden behöver även mycket motion och mental stimulans för att må bra.

Passar för

Pyrenéerherden passar bäst för aktiva personer eller familjer som kan erbjuda daglig motion, mental träning och tydlig ledarskap. Den är utmärkt som brukshund eller aktiv sällskapshund, men mindre lämpad för stillasittande ägare i stadslägenheter utan regelbundna aktiviteter i utomhusmiljö.

Historia

De kan ha varit följeslagare till Cro-Magnon-människan. Piktografier av en liknande hund har hittats i Lascaux. De är en gammal och intelligent ras och den freneiska herden är en av de äldsta existerande hundraserna. De har använts sedan medeltiden för att hjälpa till med boskap.

Rasen blev under en tid populär bland franska kungligheter. Det var när XIV:s son var i Barèges, Frankrike, och blev förtjust i en pyrenéer. Han tog med sig den tillbaka för att bo med honom i Louvren i Paris.

På 1880-talet ägde drottning Victoria en av de stora vita hundarna. Det var vid den tiden som British Kennel Club erkände pyreneiska bergshunden som en ras. På 1930-talet fördes två valpar till Needham, Massachusetts och avlades, vilket bidrog till att rädda arten. Pyrenéerhundarna användes för att bära packningar under första världskriget.

 
Pyrenésk schäferhund.  

Sök med bokstav