Reformerade kyrkor
De reformerta kyrkorna är en grupp kristna protestantiska samfund som historiskt sett är besläktade med varandra genom en doktrin som är identisk med eller liknar kalvinismen. Den utvecklades i den schweiziska reformationen som leddes av Huldrych Zwingli och Johannes Calvin, men dök snart därefter upp i nationer i hela Västeuropa. Varje nation där den reformerta rörelsen ursprungligen etablerades hade sin egen kyrkorörelse. Flera av dessa lokala kyrkor har expanderat till världsomspännande samfund och de flesta har genomgått splittring i flera olika samfund.
Historia
De första reformerta kyrkorna grundades i Europa på 1500-talet, i kölvattnet av den protestantiska reformationen.
Lärans form
Den reformerta läran uttrycks i olika texter]. Vissa av dem används av många samfund. Olika konfessioner använder olika bekännelser, vanligen av historiska skäl. Några av de bekännelser som fortfarande är vanligt förekommande är (med årtal):
- Den franska bekännelsen (1559),
- Den skotska bekännelsen (1560),
- Tre former av enhet
- Heidelbergs katekes (1563),
- Den belgiska bekännelsen (1566),
- Kanonerna i Dordrecht (1619),
- Den andra helvetiska bekännelsen (1566)
- Westminster-standarder
- Westminsters trosbekännelse (1646)
- Westminster Shorter Catechism (1649)
- Westminster Larger Catechism (1649)
- Baptist
- Baptisternas trosbekännelse i London (1689)
Styrelseform
De reformerta kyrkorna har två huvudsakliga former av kyrklig förvaltning:
- Presbyteriansk politik eller synodalt styre - styrs av församlingar med ordinerade ämbetsmän.
- Kongregationalistiskt styre, t.ex. kongregationalistiska kyrkor
