De viktigaste religionerna i Kina är bland annat buddhism, kinesisk folklore, taoism och konfucianism.

Översikt och historisk bakgrund

Kina har en lång religiös och filosofisk tradition där många riktningar lever sida vid sida och ofta blandas i vardagliga sedvänjor. Buddhism kom in i Kina via handelsvägarna från Indien och fick stort genomslag under olika dynastier. Taoism har sin grund i kinesisk idévärld och naturmystik, medan konfucianism i hög grad har påverkat samhällsordning, etik och utbildning även om den i grunden är mer en moral- och samhällslära än en organiserad religion. Kinesisk folkreligion omfattar folktro, förfädersdyrkan, lokala gudomar och rituella praktiker som många kineser fortfarande utövar.

Muslimer, uigurer och hui

Det finns ett stort antal muslimer i Kina, fördelade över flera folkgrupper. Enligt olika uppskattningar rör det sig om tio- till tiotals miljoner muslimer i landet. Islam introducerades tidigt via handelsvägarna och fick fotfäste redan under Tangdynastin. Bland muslimska folkgrupper märks Hui-folket och uigurerna, som båda är muslimer.

Särskilt uigurernas situation i Xinjiang-provinsen har uppmärksammats internationellt. Människorättsorganisationer och FN-rapporter har dokumenterat alltifrån massövervakning och tvångsinterning till inskränkningar av religiösa och kulturella uttryck. Kinas regering anger säkerhets- och motiveringar mot extremism, medan kritiker vittnar om omfattande rättighetskränkningar och kulturellt förtryck.

Abrahamitiska religioner och andra trostraditioner

Abrahamitiska religioner utövas också i Kina. Kristendomen (både protestantisk och katolsk) har vuxit under 1900- och 2000-talen och uppskattas omfatta tiotals miljoner anhängare enligt olika bedömningar, även om exakt siffra varierar beroende på källa. Det finns också historiska judiska församlingar, till exempel den kända judiska församlingen i Kaifeng.

Religion under modern tid och statlig reglering

Kinas styrande kommunistiska parti är officiellt ateistiskt och religion utövas under statens reglering. Efter en period av hårdare förtryck under 1900-talet, särskilt under kulturrevolutionen, har många religiösa praktiker återupplivats sedan 1980-talet. Samtidigt finns det omfattande statliga begränsningar: religiösa grupper måste i praktiken ofta vara registrerade och ansluta sig till statliga organisationer. Staten erkänner formellt fem "huvudreligioner" — buddhism, taoism, islam, protestantism och katolicism — medan folklig religion ofta ligger utanför formell registrering.

Praktik, högtider och samtid

Religiösa uttryck i Kina är ofta synkretiska: många människor kombinerar element från buddhism, taoism, konfucianism och folkreligion i vardagsritualer. Viktiga högtider och ritualer inkluderar kinesiskt nyår, Qingming (vårstädning och förfädersminne), buddhistiska högtider och muslimska firanden som Ramadan och Eid på platser där islam är utbrett. Samtidigt identifierar många kineser sig som icke-religiösa i officiella undersökningar, även om de deltar i religiösa eller traditionella ritualer.

Sammanfattningsvis präglas Kinas religiösa landskap av stor mångfald, historisk djup och samtidiga spänningar mellan religiöst liv och statlig kontroll.