Saint Helena plover
Sankt Helena-plovern (Charadrius sanctaehelenae), lokalt känd som trådfågeln, är en liten fågel (en plover) som är endemisk på ön Sankt Helena.
Fågeln nämns för första gången 1638 och är Sankt Helenas nationalfågel. Den finns med på den övre halvan av öns vapensköld. Vissa äldre mynt från Sankt Helena (före 1998) har Wirebird på sin baksida.
Beskrivning och biologi
Sankt Helenaplundan är den enda fågelarten som är endemisk på ön Sankt Helena i södra Atlanten och som fortfarande lever.
Det är en liten fågel (längd 15 cm) med långa och tunna ben, som trådar, och därför kallas den för trådfågel i Sankt Helena.
Kittlitzpipare (Charadrius pecuarius) är Sankt Helena-fågelns närmaste släkting. För vissa författare är Sankt Helena-piparen en underart till Kittlitzpiparen, men de flesta zoologer anser att det rör sig om två olika arter.
Sankt Helenaplomman tillbringar större delen av sin tid på marken och flyger inte ofta. Den hittas oftast i par, eller ibland i små grupper av unga fåglar, som letar efter föda (sniglar, skalbaggar och andra ryggradslösa djur) på gräsmarker eller i halvökenområden.
Häckningen sker under hela året, men främst under den torra säsongen, från slutet av september till januari. Boet ligger på marken där de lägger två ägg. Efter att ha lämnat boet rör sig fågelungarna i små grupper över hela ön.
Utbredning och livsmiljö
Sankt Helena-plovern är endemisk på ön Sankt Helena och finns inte på någon annan plats. Under de senaste 20 åren har arten endast använt sig av 30 km2 av hela ön. De bästa platserna på ön för att se dem är Deadwood och Properous Bay Plains och Woody Ridge.
Sankt Helena-plovern gillar områden med gräs (betesmarker) som ligger på medelhöga höjder, främst i plana, torra områden med låga växter.
St Helenas vapen med St Helena-plovern
Hot och bevarande
På grund av förändringar i markanvändningen och införandet av rovdjur (råttor, katter, hundar och andra arter) är antalet individer av Sankt Helena-plovern kritiskt lågt. En räkning som genomfördes under 2005 och 2006 visade att arten hade minskat med cirka 40 procent på bara fem år till endast 235 individer. Sedan dess har antalet dock ökat något.
St Helenaplärkan är skyddad enligt lag på St Helena sedan 1894, och flera organisationer arbetar för att bevara arten. En av de organisationer som hjälper till att bevara arten är Royal Society for the Protection of Birds, som har ett projekt med namnet "Enabling the people of St Helena to conserve the St Helena wirebird", som en del av Storbritanniens miljöprogram för de utomeuropeiska territorierna.
