Sankt Helena – brittisk vulkanö i södra Atlanten och Napoleons exil
Upptäck Sankt Helena – dramatisk brittisk vulkanö i södra Atlanten, känd som Napoleons exil och kandidat till UNESCO:s världsarv. Historia, natur och kultur.
Sankt Helena är en ö av vulkaniskt ursprung i södra Atlanten på 15°57′S 5°43′W / 15.950°S 5.717°W / -15.950; -5.717. Den är uppkallad efter Sankt Helena av Konstantinopel. Den är en del av det brittiska utomeuropeiska territoriet Saint Helena, Ascension och Tristan da Cunha, som också omfattar Ascension Island och öarna Tristan da Cunha. Saint Helena är cirka 16 x 8 kilometer stort och har en befolkning på 4 084 invånare (folkräkning 2008).
Sankt Helena upptäcktes av europeiska sjöfarare i början av 1500‑talet (vanligtvis tillskrivet den portugisiske sjöfararen João da Nova år 1502) och kom senare under Inflytande av den engelska Ostindiska kompaniet. Ön har historiskt använts som stopp på rutten mellan Europa och Asien/Afrika, vilket bidrog till dess strategiska betydelse.
Geografi och natur
Geologi: Ön är vulkanisk till sin ursprungliga bildning, men vulkanerna är utdöda. Terrängen är kuperad med branta klippor mot havet och mer bördiga dalar i inlandet. Högsta punkten är Diana's Peak (cirka 820 meter).
Klimat: Klimatet är i huvudsak subtropiskt och oceaniskt med milda temperaturer året runt. Nederbörden varierar mycket beroende på höjd och vindriktning; de högre delarna får mer regn på grund av orografiska effekter, medan vissa kustområden är torrare.
Flora och fauna: Sankt Helena hyser många endemiska arter, både växter och insekter. Öns isolering har skapat unika växtsamhällen, men många arter är hotade eller har försvunnit till följd av habitatförlust och införda arter. Naturvärdena är en viktig anledning till att ön tagits upp på internationella bevaringslistor.
Historia och Napoleon
Ön har en rik historia av kolonisation och maritimt bruk. På 1600‑talet etablerade den engelska Ostindiska kompaniet en bosättning, och senare övergick kontrollen till den brittiska kronan.
Napoleon skickades till denna ö av britterna och deras allierade som ett resultat av att Napoleon återvände från Elba och förlorade slaget vid Waterloo. Han ankom 1815 och hölls i exil på Sankt Helena fram till sin död 1821. Under vistelsen bodde han bland annat i Longwood House. Hans kropp fördes senare tillbaka till Frankrike 1840. Idag är platser kopplade till Napoleons exil välbevarade och utgör en viktig del av öns historiska intresse för besökare.
Administration och befolkning
Sankt Helena ingår i det brittiska utomeuropeiska territoriet tillsammans med Ascension och Tristan da Cunha. Huvudorten är Jamestown, som ligger i en djup dal med branta sidor och historiska byggnader från kolonialperioden. Befolkningen är liten och samhällena är tätt knutna; invånarna har brittiskt samväldestatus genom territoriet.
Ekonomi och infrastruktur
Öns ekonomi bygger främst på offentlig sektor, service, fiske, jordbruk i begränsad skala samt turism. Turismen har potential tack vare öns historia, natur och Napoleons minnesplatser.
Transport: Fram till 2016 var tillgången till ön nästan uteslutande via fartyg. Ett flygfält, St Helena Airport, invigdes 2016 och har förändrat tillgängligheten genom reguljära flygförbindelser, vilket underlättat både turism och transporter. Starten av kommersiell lufttrafik försvårades inledningsvis av tekniska och meteorologiska problem, men luftförbindelserna har successivt etablerats.
Kultur och språk
Kulturen på Sankt Helena är ett möte mellan brittiska influenser och lokala traditioner. Huvudspråket är engelska. Lokala sedvänjor, mat och fester bär spår av flera kulturella influenser som ackumulerats under århundraden av sjöfart och bosättning.
Bevarande och världsarv
Ön finns med på en preliminär lista över UNESCO:s världsarvslista. Ansökan motiveras av öns unika kombination av historiska platser (bland annat Napoleons exilplatser och kolonial bebyggelse) och betydande naturvärden med flera endemiska arter. En plats på den preliminära listan är ett första steg i processen mot ett eventuellt fullvärdigt världsarvsskydd.
Sammanfattningsvis är Sankt Helena en liten men historiskt och ekologiskt betydelsefull ö med starka kopplingar till maritim historia, brittiskt styre och den berömda epoken kring Napoleons sista år.
Historia
Tidig historia (1502-1658)
Ön upptäcktes 1502 av den portugisiske amiralen João da Nova, som gav den namnet "Santa Helena" efter Helena av Konstantinopel. Det traditionella datumet för upptäckten ansågs länge vara den 21 maj, men resultaten av en undersökning av upptäckten som publicerades 2015 kom fram till att detta datum förmodligen är fel, den 3 maj verkar vara historiskt sett mer giltigt. Enligt en annan teori var den ö som De Nova hittade i själva verket Tristan da Cunha, 2 430 kilometer söderut, och Sankt Helena upptäcktes av några av de fartyg som befann sig under Estêvão da Gamas befäl den 30 juli 1503.
Portugiserna fann ön obebodd, med ett överflöd av träd och sötvatten. De importerade boskap, fruktträd och grönsaker och byggde ett kapell och ett eller två hus. Även om de inte bildade någon permanent bosättning var ön, för fartyg som reste från Asien till Europa, en viktig plats att stanna till på för att få mat och vatten, och ofta lämnades sjuka sjömän kvar på ön för att återhämta sig. Efter 1588 besöktes ön även av holländska och engelska fartyg.
Den nederländska republiken gjorde formellt anspråk på S:t Helena 1633, även om det inte finns några bevis för att de någonsin ockuperade, koloniserade eller befäste ön. År 1651 hade holländarna i stort sett övergivit ön till förmån för sin koloni vid Kap det goda hoppet.
Ostindiska kompaniet (1658-1815)
År 1657 fick det engelska Ostindiska kompaniet tillstånd av Oliver Cromwell att styra S:t Helena, och året därpå beslutade kompaniet att kolonisera ön med jordbrukare. Den första guvernören, kapten John Dutton, kom dit 1659 och gjorde St Helena till en av Storbritanniens äldsta kolonier utanför Nordamerika och Karibien. Ett fort färdigställdes och ett antal hus byggdes. Efter restaureringen av den engelska monarkin 1660 fick Ostindiska kompaniet ett kungligt tillstånd att starta en koloni på ön. Fortet fick namnet James Fort och staden Jamestown, för att hedra hertigen av York, senare kung James II av England.
Importen av slavar blev olaglig 1792 och kinesiska arbetare hämtades för att arbeta på gårdarna. Många fick stanna och deras ättlingar integrerades i befolkningen.
Brittiskt styre (1815-1821) och Napoleons exil
År 1815 beslöt den brittiska regeringen att använda ön S:t Helena som en förvaringsort för Napoleon Bonaparte. För att förhindra alla försök att fly från de närliggande öarna annekterade de formellt öarna Ascension och Tristan da Cunha. År 1821 dog Napoleon på ön S:t Helena.
År 1858 fick den franske kejsaren Napoleon III i den franska regeringens namn Longwood House och marken runt omkring, som var Napoleon I:s sista bostad (han dog där 1821). Det är fortfarande fransk egendom.
Kronkoloni (1834-1981)
Den 22 april 1834 blev ön S:t Helena en koloni under den brittiska kronan.
En lokal industri som använde fibrer från nyzeeländskt lin återupprättades framgångsrikt 1907 och genererade betydande inkomster under första världskriget. Industrin minskade dock på grund av transportkostnader och konkurrens från syntetfibrer och den sista linindustrin stängdes 1965.
År 1922 anslöts Ascension som ett beroendeområde, följt av Tristan da Cunha Island den 12 januari 1938.
1981 till nutid
År 1981 ändrade den brittiska regeringen statusen för Sankt Helena och de andra kronkolonierna till "British Dependent Territories".
År 2009 fick Sankt Helena och dess två territorier samma status enligt en ny konstitution, och det brittiska utomeuropeiska territoriet döptes om till Sankt Helena, Ascension och Tristan da Cunha.
En vy av staden och ön St Helena i Atlanten som tillhör det engelska Ostindiska kompaniet, gravyr, ca 1790.
Longwood House, platsen för Napoleons fångenskap
Saint Helena sett från rymden (bilden är orienterad med sydost mot toppen)
Geografi, växter och djur
Ön Sankt Helena har en total yta på 122 km2. Den centrala delen är täckt av skog, varav en del har planterats. En stor del av ön har av BirdLife International identifierats som viktig för fågelskyddet, särskilt den endemiska Saint Helena Plover eller Wirebird, och för sjöfåglar som häckar på öarna nära kusten.
Öns högsta punkt är Dianas Peak (15°57′35″S 5°41′29″W / 15.95972°S 5.69139°W / -15.95972; -5.69139 (Dianas Peak)) på 818 meter. År 1996 blev den öns första nationalpark. År 2000 inleddes ett projekt för att återplantera en del av den förlorade Great Wood, som kallas Millennium Forest, och som nu förvaltas av Saint Helena National Trust, som bildades 2002.
Det finns flera klippor och holmar utanför kusten, bland annat: Castle Rock, Speery Island, Needle, Lower Black Rock, Upper Black Rock (söder), Bird Island (sydväst), Black Rock, Thompson's Valley Island, Peaked Island, Egg Island, Lady's Chair, Lighter Rock (väster), Long Ledge (nordväst), Shore Island, George Island, Rough Rock Island, Flat Rock (öster), Buoys, Sandy Bay Island, Chimney, White Bird Island och Frightus Rock (sydöst), som alla ligger inom en kilometer från kusten.
Sankt Helenas nationalfågel är Sankt Helenapluggan, lokalt känd som Wirebird. Den finns med på Sankt Helenas vapen och på flaggan.
Klimat
Klimatet på Sankt Helena är tropiskt, marint och milt, tempererat av passadvindar som blåser nästan oavbrutet.
Topografisk karta över Saint Helena.
Administrativa områden
Sankt Helena är indelat i åtta distrikt. Personer som arbetar och bor i Jamestown Harbour och på Royal Mail Ship St. Helena (RMS) ingår i folkräkningen på sina arbetsplatser (se referens).
|
Distrikt i Saint Helena.
Ekonomi
Ön hade fram till 1966 en ekonomi med endast en gröda, baserad på odling och bearbetning av nyzeeländskt lin till rep och snören. St Helenas ekonomi är nu svag och stöds nästan helt och hållet av stöd från den brittiska regeringen.
Turistnäringen är starkt baserad på Napoleons närvaro på ön.
På Saint Helena produceras det som sägs vara världens dyraste kaffe. Man producerar och exporterar också "Tungi Spirit", som tillverkas av frukten från kaktusfikonen Opuntia ficus-indica ("Tungi" är det lokala namnet på växten i Sankt Helena). Ascension Island, Tristan da Cunha och Saint Helena ger alla ut egna frimärken som ger en betydande inkomst.
Bank- och valutafrågor
Saint Helena har en egen valuta, Saint Helena-pundet, som har paritet med det brittiska pundet. Saint Helenas regering tillverkar mynt och sedlar. Bank of Saint Helena inrättades på Saint Helena och Ascension Island 2004. Den har filialer i Jamestown på Saint Helena och i Georgetown på Ascension Island.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Var ligger Saint Helena?
S: Saint Helena är en ö av vulkaniskt ursprung i södra Atlanten på 15°57′S 5°43′W / 15.950°S 5.717°W / -15.950; -5.717.
Fråga: Vem gav ön sitt namn?
S: Ön har fått sitt namn efter Sankt Helena av Konstantinopel.
F: Vilka andra territorier ingår i det brittiska utomeuropeiska territoriet Saint Helena, Ascension och Tristan da Cunha?
S: Det brittiska utomeuropeiska territoriet Saint Helena, Ascension och Tristan da Cunha omfattar även Ascension Island och öarna Tristan da Cunha.
F: Hur stort är Saint Helena?
S: Sankt Helena är ungefär 16 gånger 8 kilometer stort.
F: Hur många människor bor på ön?
S: Det bor 4 084 personer på ön (folkräkning 2008).
Fråga: Varför skickades Napoleon till ön av britterna och deras allierade?
Svar: Napoleon skickades till ön av britterna och deras allierade till följd av att Napoleon återvände från Elba och förlorade slaget vid Waterloo.
F: När dog Napoleon där?
S: Napoleon dog där 1821.
Sök