Barraba

Innan européerna anlände bodde de australiensiska ursprungsbefolkningen, Kamilaroi, i distriktet. Den första europé som kom till distriktet var en upptäcktsresande och botaniker vid namn Allan Cunningham, som kom dit 1827. Den första gården i distriktet, Barraba Station, startades 1837 eller 1838. Platsen för byn undersöktes 1852.

Guldfyndet bidrog till att byn blev större. Det första postkontoret öppnades 1856 och den första skolan öppnades 1861. Den första anglikanska kyrkan byggdes 1876 och den första banken öppnades också 1876. Det första hotellet, The Commerical Hotel, byggdes 1878 och det första tingshuset byggdes 1881. Barraba kallades officiellt för en by 1885. Sjukhuset byggdes 1891 och metodistkyrkan byggdes 1898.

Barrabas tidning, The Barraba Gazette, började publiceras år 1900. Den katolska kyrkan byggdes 1906. Järnvägen kom till Barraba 1908, men det sista tåget gick till Barraba 1983 och linjen stängdes 1987. Connors Creek-dammen byggdes 1933. Denna damm förbättrade vattenförsörjningen i byn.

Koppar

Koppar upptäcktes vid Gulf Creek 1889 och den första gruvan startades 1892. Gulf Creek ligger 22 kilometer nordost om Barraba. En liten by började växa fram, som hade ett hotell, en skola och ett postkontor. Koppargruvan var den största koppargruvan i New South Wales 1903 och i den lilla byn bodde 300 personer. Gruvan stängdes på 1930-talet och postkontoret stängdes 1966. Den lilla byn övergavs.

Asbest

Asbest bröts från 1919 till 1983 i Woodsreef, en liten by 15 kilometer öster om Barraba. Gruvan blev större 1974. Gruvan producerade 5 000 000 000 ton vit asbest.

Den övergivna gruvan lämnade efter sig 75 000 000 ton stenavfall och 25 000 000 ton asbest. Asbesthögen täcker 43 hektar och är upp till 70 meter hög.

I ett tv-reportage från 2008 beskrevs den växande oron för att den kvarvarande asbesten skulle kunna skada hälsan hos de människor som bor i Barraba och de människor som besöker byn. En stiftelse, The Asbestos Diseases Foundation of Australia, krävde att gruvan skulle saneras. Denna stiftelse krävde också att människor inte ska tillåtas gå till gruvan. En offentlig grusväg korsade gruvområdet men den vägen stängdes 2013. Den lilla byn övergavs.

Den statliga hälsovårdsmyndigheten Hunter-New England Health har gjort en brådskande undersökning om de eventuella hälsoskadorna för Barrabas invånare, men undersökningen har inte offentliggjorts.

Diatomit

Diatomit eller diatoméjord är ett mineral som tillverkas av fossila kiselalger. Detta mineral används för att tillverka sprängämnen, filter, slipmedel, insektsmedel, värmematerial, katalysstöd samt inom jordbruk och byggnadsverksamhet. En gruva startades i närheten av Barraba 1982.

Juveler och fossiler

Pyriter, jaspis, granater, zeolit och röd, gul och brun kvarts finns runt Barraba. Att leta efter dessa juveler kallas fossicking. Människor kan också hitta fossiler runt Barraba.

På gårdarna i distriktet finns nötkreatur för nötkött, merinofår för ull och fårkött, och de kan också odla vete.

Somrarna i Barraba är varma och fuktiga och vintrarna kalla och torra. Den högsta registrerade temperaturen är 41,8° Celsius och den lägsta registrerade temperaturen är -9,4° Celsius. Den genomsnittliga årliga nederbörden är 688,7 millimeter (27 tum) och det mesta regnet som föll under en dag är 194,3 millimeter (7,5 tum) som föll den 25 februari 1955.

Innan Split Rock-dammen byggdes fick människorna i Barraba sitt vatten från Manillafloden, Barraba Creek och Connors Creek-dammen. När dessa källor var nästan tomma fick folket sitt vatten från nödbrunnar.

Split Rock-dammen byggdes 1988 och en rörledning från denna damm till Barraba byggdes 2015.