Tysklands socialistiska enhetsparti (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands, förkortat SED) var det styrande partiet i Östtyskland från statens upprättande 1949 fram till de fria valen 1990. Partiet hade monopol på politisk makt i den tyska demokratiska republiken (DDR) och spelade en avgörande roll i statens alla institutioner, ekonomi och samhällsliv.

Bildande och organisation

SED bildades i april 1946 i Berliner Admiralspalast efter påtryckningar från Sovjetunionen. Partiet skapades genom en påtvingad sammanslagning av medlemmar från Tysklands socialdemokratiska parti (SPD) och Tysklands kommunistiska parti (KPD) i de sovjetiskt ockuperade delarna av Tyskland och Berlin. SED organiserades efter sovjetisk modell med ett centralkommitté, politbyrå och en generalsekreterare som i praktiken styrde partiet och staten.

Ideologi och politisk praktik

Partiets officiella ideologi var marxism-leninism och lojaliteten mot Sovjetunionen var grundläggande för dess politik. SED hade en formell «ledarroll» i DDR:s författning och styrde via en strikt centraliserad planekonomi, omfattande nationalisering av industrier och kollektivisering inom jordbruket. Val i DDR präglades av en enhetsfront (Nationalfronten) där opposition i praktiken var omöjlig; parlamentet (Volkskammer) saknade verklig makt jämfört med partiets organ.

Ledarskap och säkerhetsapparat

Under sin tid vid makten leddes SED av flera framträdande ledare, däribland Walter Ulbricht och senare Erich Honecker. Partiet upprätthöll ordning och kontroll bland annat genom säkerhetstjänsten Stasi (Ministerium für Staatssicherheit), som hade omfattande övervaknings- och förtrycksresurser för att stävja opposition och avvikande åsikter.

Propaganda och relation till Moskva

Propagandan betonade att DDR:s utveckling skulle följa den sovjetiska modellen. En välkänd SED-affisch löd: Att lära sig av Stalin innebär att lära sig att vinna. Senare ersattes ordet Stalin med Sovjetunionen. Under Michail Gorbatjovs era, med hans reformer och perestrojka, blev relationen mer komplicerad; SED-administrationen ville i stort behålla sin konservativa linje och avfärdade inte sällan Gorbatjovs reformidéer.

Västberlin och SEW

Till en början fanns en filial av SED i Västberlin. 1962 splittrades denna filial formellt från moderpartiet och bildade ett separat parti med samma ideologiska inriktning, benämnt Sozialistische Einheitspartei Westberlins (SEW). SEW var dock isolerat politiskt i Västberlin och hade begränsad påverkan.

Nedgång, ombildning och efterspel

Under slutet av 1980-talet växte missnöjet i DDR. Stora folkliga protester 1989, tillsammans med förändringar i övriga östblocket och öppnandet av gränser, ledde till regimens kollaps och Berlinmurens fall i november 1989. SED förlorade sitt maktmonopol, genomgick interna reformdiskussioner och ombildade sig efterhand till ett nytt parti.

Efter 1990 ombildade sig partiet till Partiet för demokratisk socialism (PDS) (senare 2005 till Vänsterpartiet.PDS). Partiet behöll viss stödbas i delar av det före detta östtyska territoriet och vann ofta platser i delstats- och lokalval. I förbundsdagsvalet i september 2005 var PDS i koalition med WASG (Valalternativ för arbete och social rättvisa), som bildades av Oskar Lafontaine som lämnade SPD. PDS och WASG gick slutligen samman 2007 och bildade partiet Die Linke (”Vänstern”).

Arv och bedömning

SED:s arv är mångfacetterat. En del av befolkningen minns sociala tryggheter, arbetsplatssäkerhet och bostadsbyggen, medan andra framhåller politisk förtryck, människors övervakning av Stasi och ekonomiska problem. Forskning och debatt om SED:s roll i DDR, dess ansvar för övergrepp och dess plats i tysk efterkrigshistoria pågår fortfarande.

Viktiga teman att komma ihåg:

  • SED grundades 1946 under sovjetisk påverkan genom en tvåpartssammanslagning.
  • Partiet hade en formell ledarroll i DDR och styrde stat, ekonomi och samhälle via centraliserad planering.
  • Stasi och andra kontrollinstrument användes för att upprätthålla regimen.
  • 1989–1990 avskaffades partiets maktmonopol; efterföljaren PDS existerar i en omvandlad form i dagens tyska politiska landskap.