Sydtyrolen

Namnet Alto Adige kommer från floden Adige. "Alto" betyder övre, eftersom den övre delen av floden flyter genom provinsen.

Namnet skapades först av Napoleonfransmännen för att skilja detta italiensktalande område från det österrikiska imperiets Tyrolen, direkt norrut.

Mellan renässansen och 1800-talet blev hela området, som ursprungligen endast befolkades av latiner från romarrikets tid, kraftigt tyskifierat. Under århundradena före Napoleon var det bara Dolomitområdet i den västra delen av det nuvarande Sydtyrolen (särskilt Val Venosta nära Merano) som förblev neolatin.

Österrike kontrollerade territoriet under namnet Sydtyrolen fram till 1918 och genomförde en fullständig germaniseringspolitik efter de italienska frihetskrigen.

Efter första världskriget, trots att invånarna nästan uteslutande var tysktalande, tilldelades Sydtyrolen kungariket Italien genom fördraget i Saint-Germain och namnet ändrades officiellt till Alto Adige. Detta skedde på grundval av önskemål från de italienska irredentisterna, som betraktade Alto Adige som ett geografiskt område i Italien och grundade detta på det faktum att territoriet ursprungligen hade varit till största delen av "ladinskt språk" fram till fjortonhundratalet. Dessutom gynnade den fascistiska regeringen industrialiseringen av provinsen för att locka till sig italienska invandrare: som ett resultat av denna "italiensering" har idag 120 000 personer eller 23 % av befolkningen, vilket är en minskning från 135 000 personer 1960 (35 %), italienska som modersmål.

Det styrande politiska partiet i Sydtyrolen är "Südtiroler Volkspartei", som har haft absolut majoritet sedan 1947 på grund av det stora antalet tysktalande personer. Strax efter andra världskriget talade cirka 65 procent av befolkningen tyska som modersmål, cirka en tredjedel talade italienska och cirka fem procent talade ladiniska. I folkräkningen 2011 var procentandelarna följande: 63 %, 23 % och 4 % (ytterligare 10 % är invandrare från andra länder än Italien).