Slaget vid Hatfield Chase

Edwin av Northumbria (regerade 616-633) erkändes som överherre över hela Storbritannien. I sina krig erövrade han kungariket Elmet (västra Yorkshire). Han fördrev sedan dess kung Cerdic. Detta gav honom tillgång till hela vägen till Irländska sjön. Elmet var ett av britternas sista kungadömen.

Edwin gick sedan till angrepp mot Wales: han invaderade den nordliga delen av Wales och intog Anglesey. Han drev Cadwallon till den östra delen av ön och belägrade honom i Priestholme. Detta fick Cadwallon, en kristen kung, att alliera sig med Penda, den hedniska kungen av Mercia. Cadwallons motiv var att hämnas på den mäktige nordhumbriska härskaren som hade invaderat hans rike. Penda var förbittrad över att Northumbria kristnades av Kent. Han ville också ha Edwins makt över de andra kungadömena.

Platsen för slaget tyder på att Edwin och hans styrkor kan ha varit tvungna att slåss på en mark som inte lämpade sig för försvar. Han kan ha blivit instängd av de gräsbevuxna våtmarkerna i norr och floden Don i öster. Cadwallons och Pendas arméer kom mot honom från väster. I slaget dödades en av Edwins söner, Osfrid, före sin far. Edwin dödades och hans armé skingrades. En annan son, Eadfrith, togs till fånga av Penda. Edwins drottning flydde till Kent med två av sina barn, Osfrids unge son och biskop Paulinus.

Cadwallon och Penda började slakta folket i Northumbria. Detta inkluderade män, kvinnor och barn. Enligt Bede var Cadwallon, trots att han var kristen, mer barbarisk än någon hedning. Northumbria föll sönder och delades tillbaka i sina två tidigare kungadömen Deira och Bernicia. Oswald återförenade Deira och Bernicia till Northumbria. Som kung återställde han Northumbria till den makt det hade haft under Edwin.