Penda av Mercia

Penda var en son till Pybba av Mercia. Vid faderns död omkring år 606 var Penda fortfarande ett spädbarn. Ceorl styrde Mercia efter Pendas far. Det finns indikationer på att Penda var en underkung i Mercia, förmodligen med ansvar för västra Mercia. Detta skulle ha innefattat Hwicce-området. Senare hade Penda nära förbindelser med Hwicce när han var kung av Mercia.

År 626, enligt den anglosaxiska krönikan: "Detta år tog Penda över kungadömet [Mercia] och regerade trettio vintrar." Som kung av Mercia fick Penda sin första seger år 628. I den anglosaxiska krönikan för 628 står det att Cyngils, kung av Wessex, och hans son Cwichelm "stred med Penda vid Cirencester och kom överens med honom där". Överenskommelsen verkar ha varit att ge Cirencester till Penda. Det är troligt att Penda också fick Hwicce-territoriet vid denna tidpunkt. Överenskommelsen eller fördraget verkar också ha varit en äktenskapsallians. Penda gifte sig med Cynewise, troligen en syster till Cynegils. Han bildade en allians med Cadwallon ap Cadfan från Gwynedd. Cadwallon var känd för att ha varit mycket fientligt inställd till nordumbrianerna. År 633 anslöt sig Penda till honom för att invadera Northumbria. I slaget vid Hatfield Chase besegrade och dödade deras kombinerade arméer kung Edwin av Northumbrien. Cadwallon stannade kvar i Northumbrien i ett år och förstörde allt han kunde. Penda gav sig av och återvände till Mercia. Han tog med sig Eadfrith, Edwins son, som fånge, eventuellt för att sätta upp en marionettregent i Northumbria under Penda. Men Penda lät mörda honom några år senare.

Någon gång efter 633 dödade Penda två östanglianska kungar, Sigebert och Egric, i strid. Han inrättade en vasallkung i East Anglia. Omkring 635 blev Pendas bror Eowa kung i Mercia tillsammans med Penda. Möjligen styrde han norra Mercia medan Penda styrde i söder. Omkring 634 besegrades och dödades Cadwallon, Pendas allierade, av kung Oswald av Northumbria. Oswalds och Pendas arméer möttes 641 i Maserfelth (senare Oswestry i Shropshire). Vilka händelser som ledde till slaget är inte nedtecknat. Penda besegrade och dödade Oswald. Detta gjorde Penda till den mäktigaste kungen i England. Ingenting tyder dock på att Penda gjorde anspråk på att vara överherre. År 643 efterträdde Cenwalh Cynegils som kung av Wessex. Cenwalh gifte sig med en syster till Penda av Mercia. Men när Cenwalh år 645 avvisade henne (satte henne åt sidan) till förmån för en annan hustru invaderade Penda Wessex. Penda drev Cenwalh i exil i East Anglia. Under sin exil tog Wulfhere, Pendas son, en stor del av territoriet från Wessex. Han gav Isle of Wight till Aethelwalh, kung av Sussex. Cenwalh återvände till sitt rike omkring 648. År 650, möjligen för att ge honom en läxa för att han gav skydd åt Cenwalh, drev Penda ut kung Anna av East Anglia ur sitt rike. Penda dödade Anna i strid omkring 653.

Efter kung Oswalds död delades Northumbria upp i de två tidigare kungadömena Bernicia och Deira. Var och en hade sin egen kung. Oswiu av Northumbria blev kung av Bernicia. Han var Oswalds bror och Penda hade ett särskilt förakt för honom. År 653 kom Deira under Mercians kontroll. I hopp om att få slut på Oswiu samlade Penda alla sina allierade och invaderade Bernicia år 654. Han kallade slaget vid Winwaed och marscherade mot Oswiu med "trettio legioner". Söndagen den 15 november 655 möttes de två arméerna i strid nära Leads. Trots att han hade den större armén dödades Penda. Detta etablerade Oswiu som kung över hela Northumbria och som överherre över alla engelsmän söder om floden Humber. Penda efterträddes av sin son Peada.

Penda gifte sig med Cynewise, hans enda kända fru. Alla hans barn blev kristna. Penda var far till:

• Peada, som efterträdde honom som kung av Mercia.
• Wulfhere, som blev kung av Mercia.
• Aethelred, som blev kung av Mercia.
• Cyneburh; hon gifte sig med Alfrith, son till Oswiu av Northumbria.
• Wilburh; hon gifte sig med Fruithwold, kung av Surrey.
• Sankt Eadgyth av Aylesbury.
• Saint Eadburh av Adderbury.